Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Lars Harms-Ringdahl (MP), ledamot i patientnämnden och forskningsberedningen i Stockholms läns landsting och Susanne Nordling (MP), oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting.

Lars Harms-Ringdahl (MP), ledamot i patientnämnden och forskningsberedningen i Stockholms läns landsting och Susanne Nordling (MP), oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting. Bild: Andreas Grenninger och Fredrik Hjerling

”Patienternas liv riskeras i onödan”

Personalflykt, havererade it-system och patienter som dör i operationskön. Säkerhet tycks inte ha prioriteras på Nya Karolinska sjukhuset. Med systematiska förberedelser hade mycket kunnat förebyggas, skriver Miljöpartiet i Stockholm.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Hälso- och sjukvården är en högriskverksamhet. I fallet med Nya Karolinska tycks patientsäkerheten ha prioriterats bort. Sjukhuset öppnades trots att de föregående testerna visade på hundratals brister.

Den 19-20 februari tvingas sjukhuset vidta den exceptionella åtgärden att stänga för att byta ut det it-system som krånglat alldeles för mycket. Naturligtvis borde allt detta ha testats grundligt innan sjukhuset började ta emot patienter.

Trots att sjukvården arbetar med liv och död, görs inte systematiska analyser av riskerna för patienterna när sjukvården ska förändras. Det är underligt. Inom de flesta riskfyllda branscher, som kärnkraft, flyg och kemiindustri, används riskanalys som ett viktigt verktyg. Resultaten används för att säkerställa att riskerna hålls under kontroll.

“Analyser ska göras i samverkan med vårdpersonal och intressenter på ett transparent sätt”

För fyra år sedan frågade vi om det gjorts någon riskanalys av Nya Karolinska sjukhuset med tanke på patientsäkerheten. Svaret var ja. Den analys vi fick se var på tre sidor och innehöll åtta områden. Ett exempel gällde ”otillräcklig tillgång på personal med rätt profil och kompetens för att upprätthålla vårdkapacitet, patientsäkerhet och flexibilitet inom ramen för nätverkssjukvården”. Riskbedömningen var att problemområdena var nästan under kontroll. Vilka åtgärder den analysen ledde till vet vi inte, men vi kan konstatera att tre sidors analys av riskerna med omorganisationen kring Nya Karolinska inte räcker som beslutsunderlag.

I dag tisdag den 13 februari kommer Miljöpartiets motion om att det ska vara obligatoriskt att använda risk- och konsekvensanalyser före stora förändringar i vården i Stockholms län upp i landstingsfullmäktige. Vi vill att analyser ska göras i samverkan med vårdpersonal och intressenter på ett transparent sätt. Transparensen gör att analyserna kan granskas och diskuteras, vilket är grundläggande för att de ska hålla god kvalitet. Det blir också ett sätt att säkerställa att de beaktas seriöst.

Förvaltningens svar på vår motion är intressant. De tre instanser som svarat – hälso- och sjukvårdsförvaltningen, landstingsförvaltningen och landstingsrådsberedningen – är klart positiva till den tänkbara nyttan med att använda riskanalyser inför ändringar av vårdorganisationen.

Däremot har de olika bedömningar av hur det ser ut i verkligheten. Hälso- och sjukvårdsförvaltningen anser att det i dagsläget saknas tillräckliga resurser och kompetens. Det skulle vara välgörande om riskanalyser kunde genomföras i ökad utsträckning och vara av god kvalitet. Landstingsförvaltningen skriver att det redan görs risk- och konsekvensanalyser, och att man har möjligheter att förstärka detta arbete. Landstingsrådsberedningen anför att ett sådant arbete redan bedrivs inom Stockholms läns landsting. De båda sistnämnda instanserna anser därför att motionen inte bör bifallas. Ju högre upp i hierarkin man kommer desto nöjdare är man med patientsäkerhetsarbetet.

När vi frågar vårdpersonalen, som står närmast patienterna, visar det sig att det görs riskanalyser ibland. Det blir då i ett sent skede när man håller på att flytta in i lokalerna, när det mesta är bestämt. Vid de analyser som görs hittas åtskilliga problem; en del åtgärdas, och annat inte. När vi jämför verklighetsbeskrivningarna från vårdpersonalen med den högre förvaltningen får vi intrycket av att de senare skönmålar. Kanske beskriver de hur det borde vara, i stället för hur det är i de flesta fall?

Politikerna behöver markera att det behövs ännu bättre beslutsunderlag än i dag. Det behövs också en god kvalitet på det som görs. Då finns det en reell möjlighet att förbättra patientsäkerheten.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler