Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Thinkstock

”Varför utvärdera psykoterapi när vi ändå struntar i resultaten?”

Det avgörande är av vilken terapeut och på vilken mottagning behandlingen bedrivs, inte vilken modell som används, skriver Peter Ankarberg.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Peter Ankar­berg, psykolog och psyko­terapeut.

Det finns en spänning mellan två sätt att säkerställa att psyko­terapi hjälper. Det första rang­ordnar metoder utifrån deras stöd i kontrollerade studier. Ett exempel är Socialstyrelsens nationella rikt­linjer. Det andra utgår från forskning som visar att skillnader mellan terapeuter som använder samma metod är stora och väsentligt större än skillnader mellan etablerade metoder som är små eller obefintliga, åtminstone för depression, ångest och personlighetssyndrom. För att säkerställa goda resultat måste därför enskilda terapeuters resultat utvärderas kontinuerligt.

Ett exempel på utvärdering är Improving Access to Psychological Therapies, IAPT, i England där alla patienter skattar symtom vid varje besök. 2015 och 2016 redovisades patientdata där cirka 300 000 fått kognitiv beteendeterapi, KBT, 8 000 interpersonell terapi och 3 500 psykodynamisk terapi, PDT. Behandlingarna var ungefär lika omfattande. För ångest var metoderna ungefär lika bra. För depression gav inter­personell terapi cirka 20 procent fler tillfrisknade. Skillnader mellan bra och dåliga mottagningar var stor. På den bästa tillfriskande cirka 70 procent och på den sämsta cirka 20 procent. Förutom terapeutens skicklighet påverkade till exempel patientens möjlighet att välja metod utfallet positivt.

När psykoterapi utvärderas i praktiken framkommer så­ledes att val av etablerad metod spelar mindre roll. Det avgörande är i stället av vilken terapeut och på vilken mottagning behandlingen bedrivs. Ändå är mitt intryck att flertalet berörda i Sverige ignorerar detta och i stället antingen följer Socialstyrelsens renodlade fokus på metod eller möjligen samtidigt förespråkar kontinuerlig resultatmätning. Ett exempel är Sveriges kliniska psykologers förening, SKPF, som stödjer den stora skillnad i rekommendationsgrad för olika psykoterapimetoder som Socialstyrelsen gjort i de nationella riktlinjerna för ångest och depression. Där rekommenderas nästan enbart KBT. Samtidigt tycker SKPF att Socialstyrelsen borde ha förordat införandet av ett system likt IAPT för att på så sätt kunna jämföra effektiviteten mellan olika mottagningar.

Fokus på metod ger ofta motsatta slutsatser mot vad fokus på bevisat goda resultat för den enskilda terapeuten ger. Den som förordar både utvärdering och ensidigt KBT-fokus eller enbart KBT-fokus bör fundera över vilken av psykologerna nedan hen skulle råda en patient med panik­syndrom att söka vård hos.

Psykolog A arbetar med PDT och har uppnått goda resultat vid behandling av paniksyndrom hos 30 patienter. PDT har i de nationella riktlinjerna rekommendationsgrad 10 (hälso- och sjuk­vården kan i undantagsfall erbjuda).

Psykolog B arbetar med KBT och har uppnått dåliga resultat vid behandling av paniksyndrom hos 30 patienter. KBT har rekommendationsgrad 3 (hälso- och sjuk­vården bör erbjuda).

“Det vore roligt att höra någon från Socialstyrelsen motivera ett sådant val!”

Den som följer Socialstyrelsen skulle råda patienten att söka till psykolog B. Det vore roligt att höra någon från Socialstyrelsen motivera ett sådant val! Den som företräder SKPF får svårare att svara. De intar ju två oförenliga ståndpunkter: KBT är den bästa metoden men samtidigt avgör resultaten i praktiken hur bra en verksamhet kan anses vara. Det skulle vara spännande att höra vem SKPF skulle rekommendera och inte minst varför de skulle välja som de väljer!

För min del skulle jag rekommendera psykolog A utifrån bästa tillgängliga evidens. Att instanser som uppger sig verka för att patienter får bästa möjliga vård sannolikt skulle ge motsatt rekommendation är åtminstone för mig en källa till oro. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler