Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Adel Abu Hamdeh, ST-läkare, Psykiatri Sydväst.

Adel Abu Hamdeh, ST-läkare, Psykiatri Sydväst.

”Vi har ett eget ansvar för vår arbets­situation”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

I Hans Roslings memoarer beskrivs hur han under en föreläsning berättade en historia om en man som en kall natt skulle sova i bergen i Moçambique. Med sig hade mannen en liten filt, förklarade Rosling, och visade upp en liten tygbit som rekvisita. Mannen försökte förtvivlat skydda sig från kylan men kunde endast täcka en kroppsdel åt gången med filten. Till slut tänkte mannen att det måste gå att få filten större. När Rosling kommit så långt i berättelsen ropade han: ”Den ska räcka!” och drog sönder filten. ”Gör inte så här med sjuk­vården som ni ska jobba i”.

Roslings föreläsning vände sig till vårdpersonal i begrepp att bege sig på uppdrag till några av världens fattigaste länder och lärde ut hur knappa resurser används mest effektivt. ”Använd filten rätt”, var sens­moralen i berättelsen. ”Pressa inte er själva eller er personal bortom det rimliga.”

Även om filten i Sverige är större kan den inte heller här täcka hela kroppen. Politiker, tjänste­män, chefer och vårdpersonal har ett gemensamt ansvar för att använda den så effektivt som möjligt. Filten måste hålla. För oss på golvet är det särskilt viktigt att detta fungerar. I praktiken är det nämligen vi som är filten. Även om det till stor del åligger besluts­fattare och chefer att se till att vi inte går sönder, kommer vi inte ifrån att vi också har ett eget ansvar för vår arbets­situation.

Jag minns en kurskamrat på läkarprogrammet med en sällsam studieteknik. Medan alla andra frenetiskt antecknade under föreläsningar, använde han i stället tipp-ex för att ta bort vad han ansåg vara onödig information på hand-outs. Även om jag är skeptisk till att detta är något att rekommendera för studenter, inspireras jag av metoden i mitt dagliga arbete. Innan jag fattar min penna, funderar jag på om jag i stället bör använda tipp-ex.

“Att göra namnskyltar åt läkarstudenter ser jag som en arbetsuppgift som lätt kan tipp-ex:as bort”

Jag läser i Läkar­tidningen om en läkare som i ett uppmärksammat inlägg på sociala medier skriver om hur hon, på grund av ett obefintligt administrativt stöd, i slutet av sin arbetsdag måste spendera 30 minuter med att göra namnskyltar till läkar­studenter. Hon riktar sig till social­minister Annika Strandhäll (S) och Stockholms hälso- och sjukvårdslandstingsråd Anna Starbrink (L) som båda svarar på inlägget. I artikeln beskriver läkaren att responsen varit enorm och att igenkänningen bland läkare varit stor.

Jag imponeras av kollegans engagemang och hon är säkerligen en upp­skattad lärare och handledare. Men samtidigt, att göra namnskyltar åt läkarstudenter ser jag som en arbetsuppgift som lätt kan tipp-ex:as bort. Om det är angeläget med namn­skyltar kan ju trots allt studenterna göra dem själva. Allt som krävs är en tejpbit och en penna.

Att responsen på kollegans inlägg på sociala medier beskrivs som enorm får mig att undra om inte fler av oss bör bära tipp-ex i bakfickan för att filten ska hålla. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler