Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Thinkstock

”Resultaten är entydiga – ju högre volym desto bättre resultat”

Sveriges Television missar målet i sin granskning av utredningen om högspecialiserad vård, skriver utredaren Måns Rosén. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Måns Rosén, tidigare utredare av hög­specialiserad vård.
Bild: Björn Tilly/Bildbyrån

Utredningen om högspecialiserad vård Träning ger färdighet (1) fick positiva remissvar från myndigheter, landsting, professionella organisationer och patientföreningar. Detta var ett starkt skäl för att riksdagen tog beslut om förslaget i politisk enighet.

Sveriges Television har i programmet Dokument inifrån: Den stora sjukhusstriden selektivt gett utrymme enbart till de med negativa synpunkter trots att de flesta varit mycket positiva. SVT har dessutom bara haft fokus på en beräkning som inte påverkat utredningens slutsatser och resultat.

Huvudförslaget i utredningen är att Social­styrelsen ska tillsätta sakkunniggrupper som består av experter och patientföreträdare som ska ta ställning till vad som är nationell högspecialiserad vård. Detta arbete har redan påbörjats. Ändå har frågor jag fått från SVT gällt om vissa ingrepp verkligen är hög­specialiserade eller inte. Det ansåg vi inte var vår uppgift att bedöma. Det är väl bättre att de som har sak­kunskap ska lämna förslag till beslut?

Utredningens förslag baseras på en mängd underlag. Samtliga översikter av den vetenskapliga litteraturen har till exempel entydigt visat att högre volym ger bättre resultat (1, 2). Dessa underlag var tillräckliga för att komma med det förslag till process som vi föreslog.

Resultaten från våra översiktliga beräkningar visade att ju fler operationer sjukhuset gjorde desto lägre dödlighet hade sjukhusen. En uppskattning pekade på att 370 dödsfall per år skulle kunna undvikas om vården koncentrerades så att alla sjukhus gjorde mer än 100 operationer av respektive typ.

Vår analys av svenska data har, liksom alla andra studier, sina klara begränsningar. Vi hade till exempel inte tillgång till data om den enskilda kirurgens volym och saknade mer detaljerade data om patientens diagnos/hälsostatus. Materialet var för litet i enskilda ingrepp för att kunna studeras. Urvalet av åtgärder kan diskuteras, men vi ville bara göra en översiktlig analys där vi studerade den sammanlagda effekten av många ingrepp.

Ett tilläggsdirektiv var att operationen skulle vara relativt vanlig (250/år). Skälet var att vi ville kunna visa om det fanns ett samband mellan olika ­volymklasser upp till 100 operationer per år. Detta innebär att de flesta åtgärder som kan bli föremål för nationell högspecialiserad vård inte kommer med. Men, syftet här var att visa på sambandet generellt med volym.

SVT nämner tre brister i utredningen. Påståendet att vi räknade döda flera gånger är kraftigt överdrivet. Däremot är det riktigt att vi räknade dödsfall per operation. Eftersom en del dödsfall inkluderar flera operationer ger våra beräkningar en viss överskattning av antal döda människor. Omräkning till enskilt vårdtilfälle visar att det snarare är 325 dödsfall. Fortfarande en hög siffra enligt min uppfattning. Dokument inifrån hade fått den omräknade uppgiften, men i stället valt att gå ut med att vi räknat ”döda flera gånger”.

“Det är väl bättre att de som har sak­kunskap ska lämna förslag till beslut? ”

Uttalandet att ”Människor som inte ens var sjuka, utan skulle föda barn räknades med” påverkar inte resultaten alls eftersom ytterst få kvinnor dör vid förlossning. Och om antalet förlossningar på sjukhuset skulle ha spelat roll så skulle det vara ett intressant resultat.

Det tredje påståendet var att enkla åtgärder på personer i livets slutskede räknades med. Ja, så kan det vara, men det intressanta är att de sjukhus som gjorde få av dessa ingrepp hade högre 30-dagars dödlighet än de som gjorde flera. Det är inte bara åtgärdens komplexitet som spelar roll för utfallet utan även preoperativa rutiner och omhändertagandet under och efter operation.

Storsjukhusen har inte alltid de bästa resultaten. Ett skäl till detta är sannolikt att personalrörligheten är högre där och att det kan vara fler kirurger som delar på arbetet. Personalstabiliteten vid mindre sjukhus kan vara bättre. Utredningen tog upp detta och anser dels att storsjukhus måste se över denna fråga och dels att mindre sjukhus kan profilera sig för att uppnå högre volymer.

Resultaten är mycket entydiga oberoende av sjukhustyp. Vare sig det är ett litet, medel eller stort sjukhus så visar resultaten att ju högre volym desto bättre resultat (se tabeller nedan).

Många regioner/landsting jobbar redan förtjänstfullt med frågan om koncentration. Jag har bara ett intresse och det är att det ska bli bättre för patienterna! Patientföreningarna vill också att vården koncentreras. Risken är att snedvriden debatt blir en ursäkt för att inte utveckla vården. Och det går ut över patienterna. 

Referenser:
1. Träning ger färdighet. Koncentrera vården för patientens bästa. SOU 2015:98.
2. SBU Upplysnings­tjänst. Samband mellan sjukhus/kirurgvolym och kvalitet. Stockholm: SBU, 2014.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler