”De cyberstumma har inga smarta telefoner”

Hur är det tänkt egentligen? I ena änden har sjukvården en jättestor tratt med total öppenhet, antingen via vanliga eller digitala vårdmöten. Men i den andra änden är det tvärstopp, stängda vårdplatser, stängda avdelningar och färre äldre­boenden. I mitten sitter den stasade, tyngda primärvården med sina knappa 20 procent av läkarkåren, en knaper siffra jämfört med många andra länder. Inte konstigt att det blir problem. 

Men var lite smart, sega primärvård. Tänk ut digitala lösningar där patienterna kan boka tid via nätet, chatta, beskriva sina symtom digitalt och triageras via datorn. Och tänk artificiell intelligens, bara en sån sak!

Jovisst, sådant kan fungera utmärkt, snoriga barnfamiljer och yrkesverksamma på språng kan studsa in och ut hos oss, via digitala motorvägar och bli så nöjda att alla utvärderingar flödar över av glada smajlis. Men den stora tyngden i primärvården består av så mycket annat. Den är multisjuk och cyberstum. 

De cyberstumma har inga datorer eller smarta telefoner. De klarar ­ibland inte ens av att slå sitt eget telefonnummer. Deras problem är kroniska och patienterna är svåra att effektivisera eftersom de dras med långsamt tempo och lättriggad förvirring. Dessa patienter har ett stort vårdbehov och ansvaret ligger på primärvården. Men trots alla insatser, hembesök och äldreteam, kan det bli för stort antal sjukdomar till slut. 

Jag är inte säker på att alla vet vad multisjukdom är. Multisjukdom fanns inte på samma sätt tidigare, för man överlevde inte så länge. Patienterna syns inte offentligt och de passar inte in i någon enhetlig patientförening. Var hör du hemma om du är en tolvdiagnosare med hjärtsvikt, njursvikt, ischemisk hjärtsjukdom, förmaksflimmer, hemipares, kotkompressioner, kognitiv svikt, inkontinens, hörselnedsättning, synnedsättning, depression med ångest, sömnstörning och artros?

Ska du klara dig bra som multisjuk hemsjukvårdspatient får du inte ha en dement partner, vara ensamboende eller utan släktingar. Du får inte vara för snurrig, gå omkring och ramla, dricka för mycket öl eller irra ut på natten. Då blir det misär, för du är sällan kvalificerad för annat boende.

Det fungerar bäst om du är en man med någorlunda pigg hustru. Hustrun får inte ha någon kognitiv nedsättning.

Det gäller dock att du, din hustru och dina barn accep­terat att få hemmet omvandlat till sjukvårdsinrättning där människor med nyckel springer ut och in dygnets alla ­timmar och donar med olika saker. Det blir fullt hemma med rullstol, rullator, gåbord, sjukhussäng, lift, massa kartonger med ­blöjor, vätskepåsar, skrymmande läke­medels­till­behör. Och man kan inte sitta i köket på morgonen och läsa tidningen i nattlinne för då stormar främmande ­människor in. 

Det är bäst att vårdas hemma, heter det ju. Det är så vi har organiserat vården i Sverige, men man kan inte fråga efter alternativ, för det finns inga. 

Tillbaka till Krönika