Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Måns Rosén, tidigare utredare av hög­specialiserad vård.

Måns Rosén, tidigare utredare av hög­specialiserad vård. Bild: Björn Tilly/Bildbyrån

”Nu får det vara nog med insinuationer”

Det är hög tid för kritikerna att rannsaka sig själva, skriver Måns Rosén, tidigare utredare av högspecialiserad vård, i ett inlägg i den pågående debatten. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Gränsen för anständighet har överskridits när Erik Sandberg, producent på Dokument inifrån, skriver att jag fuskar med fakta. Att ha synpunkter på metodiken och anse att studien kunde gjorts på något annat sätt är helt okej, men att påstå att jag medvetet fuskat är ett steg för långt.

Sandberg har däremot med­vetet undanhållit information som skulle ge en opartisk bild av förslag och underlag till utredningen om högspecialiserad vård.

Slut­satser och huvudförslag redovisades inte, inte heller de professionella organisationernas positiva remissvar, inga kritiska frågor ställdes till kirurger som påstod saker utan evidens, inga intervjuer gjordes med dem som genomfört koncentration inom cancer­området. Patientföreningar fick inte komma till tals. Små sjukhus som profilerat sin verksamhet inom till exempel ortopedin intervjuades inte och inte heller andra mindre sjukhus som sett fördelar med centralisering blev inter­vjuade.

Representanter från större sjukhus kom inte heller till tals. Att utredningen föreslog att sak­kunnig­grupper skulle bedöma vad som var högspecialiserad vård fick inget utrymme. Att Statens beredning för social och medicinsk utvärdering, SBU, sade att samtliga systematiska översikter visat att volym ger bättre resultat mörkades. Demagogiken i programmet med till exempel läkare vinkande till sina patienter vid taxikön visade att Sandberg inte ville ge en opartisk presentation.

I motsats till Sandberg ska jag vara lite självkritisk. Vi borde mycket tydligare ha markerat att beräkningarna avsåg koncentration generellt och inte effekterna av högspecialiserad vård. Siffror har makt och de flesta läser inte utredningen. Problemet förvärras betydligt när media avsiktligt rör till det.

När det gäller beräkningarna så redovisade vi i uppskattningen felaktigt antal döda per operation inom 30 dagar när det borde ha varit antal döda per vårdtillfälle. För att inte räkna döda dubbelt så valde vi det vårdtillfälle som hade högst dödlighet. Vid omräkning av dödsfall per vårdtillfälle blev dos-responssambandet till och med starkare. Beräkningen av antal döda per vårdtillfälle sjönk från 370 till 325. Fortfarande en ansenligt hög siffra.

Sandberg valde att tala om att ”räkna döda flera gånger” trots att han fått nya data. Även för vissa åtgärder som kanske görs i livets slutskede så dör fler inom 30 dagar på sjukhus som gör få av dessa ingrepp. Det förändrar alltså inte resultaten.

Thomas Troëng och Ulf Haglund skrev i en rapport att 10–15 operationer var tillräckligt för att uppnå bra kvalitet. I tv-programmet tyckte till och med Haglund att mer än sex operationer räckte. Ja, uttalandena varierar, men evidensen fattas.

“Under många år har kirurger förordat koncentration.”

SBU visade att det utförts 19 systematiska översikter om sambanden volym och resultat bara mellan 2011 till 2014. [1] Alla över­sikter hade dödlighet/över­levnad som utfallsmått och samtliga översikter drog slutsatsen att högre sjukhusvolym ger lägre dödlighet. Ingen översikt visade negativa effekter av hög volym. Ut­redningen redovisar ytter­ligare ett 70-tal studier som visar ett sådant samband, varav en del svenska. [2, 3, 4, 5]

Under många år har kirurger förordat koncentration. I Svensk Kirurgi undrade P-O Nyström om operationerna räcker till för att utbilda nya kirurger [6] och år 2013 skrev Per Nilsson att man bör mer än halvera antalet sjukhus som gör kolon-rektumoperationer [7].

I remissvaren till utredningen är Svensk kirurgisk förening positiva till huvudförslagen, Svensk förening för bröstkirurgi konstaterar att kirurgisk träning har en signifikant betydelse och Svensk förening för kolorektal kirurgi stödjer en koncentration av kirurgin.

Avslutningsvis vill jag citera Ulf Haglund själv:

”Bra kirurger behöver ständig träning, men Sverige har för många kirurger utspridda på många sjukhus som opererar för lite. Antalet patienter som behöver komplicerade operationer räcker inte för att dessa specialister ska få tillräcklig erfarenhet. Komplexa operationer bör samlas till några få högt kvalificerade sjukhus.” [8]

I det sammanhanget känns utredarens förslag mycket modesta.

Det är hög tid för Sandberg, Troëng och Haglund att rannsaka sig själva. 

 

Referenser
1. SBU Upplysningstjänst. Samband mellan sjukhus/kirurgvolym och kvalitet. Stockholm: SBU, 2014.
2. Träning ger färdighet. Koncentrera vården för patientens bästa. SOU 2015:98.
3. Lagergren J. Centralisering, lymfkörtelutrymning och patientselektion vidd esofaguscancerkirurgi. Svensk Kirurgi 2014;72:250-2.
4. Kauppila JH, Wahlin K, Lager­gren P, Lagergren J. University hospital status and surgeon volume and risk of reoperation following surgery for esophageal cancer. Eur J Surg Oncol 2018;44:632-7.
5. Lundström MM, Behndig A, Kugelberg M et al. Decreasing rate of capsule complications in cataract surgery. Eight-year study of incidence, risk factors and data validity by the Swedish National Cataract Register. J Cataract RefractSurg 2011;37:1762-7
6. Nyström P-O. Räcker operationerna till för att utbilda nya kirurger? Svensk Kirurgi 2011;69:300-302.
7. Nilsson P. Framtidens kolorektalkirurgi I Sverige. Svensk Kirurgi 2013;71:140-3.
8. Ihse I, Haglund U, Hamberger B, Sjödahl R. Svenska kirurger alltför otränade. DN Debatt 2003;20 juli:4.

Relaterat material

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler