Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Lina Nordquist, sjuk­vårds­region­råd Uppsala, riksdagskandidat (L).

Lina Nordquist, sjuk­vårds­region­råd Uppsala, riksdagskandidat (L). Bild: Dag Pettersson

”Vi har inte sjuksköterskebrist, vi har arbetsgivarbrist”

Det är inte rocket science att trygg sjukvård kräver tid, kunskap och erfarenhet. Dit når vi inte med hyrpersonal eller överfulla vård­avdel­ningar, skriver Lina Nordquist (L). 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

”Aldrig känner jag mig så liten som i kampen med vården”, säger hon. Hon är inte ensam om att säga så. Det är bara det att hon inte är patient, utan sjuksköterska.

Bristen på sjuksköterskor på våra sjukhus är sannolikt sjuk­vårdens största arbetsmiljöproblem. Samtidigt lider Sverige som land egentligen inte av sjuksköterskebrist, utan av arbetsgivarbrist.

Jag är övertygad om att människor gärna skulle göra skillnad i sjukvården, bara de slapp Kafka­liknande återrapporteringar, överadministration, arbets­upp­gifter som inte passar deras utbildning, och inte minst all upprepad, ut­dragen vånda över var en patient ska få plats att vårdas. Så är det inte i dag, och det gör människor arga och uppgivna.

Sjuksköterskor utför arbete som andra yrkesgrupper skulle kunna utföra minst lika väl. Värdefull tid för handledning och sjukvårdsutveckling pressas samman. Ledningskontor och myndigheter kräver i all välmening uppföljning på uppföljning som äter medarbetarnas tid. Och löneutvecklingen när erfarenheten växer, den är på många håll en flat-line.

Hur låter någon i telefonen när det är allvar?

Hur ser en människa ut när hon inte har långt kvar att leva?

Hur vänder ett barn bort blicken när något inte står rätt till?

Erfarenhet är oerhört viktigt för att kunna hjälpa sköra och sjuka, det vet vi. Ändå underskattas ofta den tysta kunskap som erfarenhet ger, både i lönesättning och i debatt.

“Hyrpersonal behövs för att klara tillfälliga arbets­toppar, men äter i dag pengar som kunde ha använts betydligt klokare.”

Konsekvensen av allt detta? Människor kroknar, tröttas ut och säger upp sig. Personalomsättning kostar i många landsting dyrbara resurser för rekrytering, introduktion, inskolning, handledning och utbildning. Hyrpersonal behövs för att klara tillfälliga arbets­toppar, men äter i dag pengar som kunde ha använts betydligt klokare. Det är inte rocket science att trygg sjukvård kräver tid, kunskap och erfarenhet. Dit når vi inte med hyrpersonal eller överfulla vård­avdel­ningar.

Vårdens arbetsmiljö måste förbättras. Ett led i detta är att kraven från statliga myndigheter behöver förankras i evidens och anpassas till olika verksamheters villkor. Arbetsmiljöverkets uppdrag bör omfatta även rådgivning och deras granskningsuppdrag skärpas.

Vi behöver även se över sjuk­vårdens rollfördelning, så att medicinska sekreterare och undersköterskor kan avlasta legitimerad personal, och så att var och en inom hälso- och sjukvården får arbeta på toppen av sin kompetens. Sjuksköterskors specialisering ska ges inom ramen för yrkeslivet, med hjälp av en statlig pott för specialistsjuksköterskor. Varje sjukvårdsledning behöver tydliggöra vårdpersonalens karriär­vägar, ge tid för alla yrkesgrupper att utveckla sjukvården, och vara villig att ta till sig råd från vård som fungerar, både i resten av Sverige och världen.

Inte minst ska den mest erfarna på en arbetsplats tjäna dubbelt så mycket som en nyanställd i samma yrkesgrupp.

En ödmjuk och genomtänkt arbetsgivarpolitik låter oss bättre behålla de kunnigaste. Allt annat är ett misslyckande, helt i onödan.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler