Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Martin Sjöström och hans kollegor har undersökt på bröstcancertumörers genomiska profil. Forskarna har sedan kopplat det till långsiktig risk att dö i bröstcancer.

Martin Sjöström och hans kollegor har undersökt på bröstcancertumörers genomiska profil. Forskarna har sedan kopplat det till långsiktig risk att dö i bröstcancer. Bild: Lotta Fredholm

Långtidsanalyser ger insikt om behandling av bröstcancer

Med hjälp av data från tidigare kliniska studier avslöjar svenska forskare nya sätt att exempelvis bedöma vem som kan slippa systemisk tilläggsbehandling.

Annons:
Linda Lindström och kollegor har undersökt återfallsrisk i tidig bröstcancer kopplat till om tumören kan klassas som luminal A- eller luminal B-typ.
Bild: Lotta Fredholm

På lördagen presenterade tillresta onkologer sina resutat på 800 postrar i den hangarliknande posterhallen i Chicagos konferenscenter. I en studie analyserade svenska forskare tillsammans med kollegor från Kanada och USA data från SweBCG91-RT-studien, där kvinnor med lymfkörtelnegativ bröstcancer efter bröstbevarande kirurgi slumpades till att antingen få strålbehandling eller ej.

– På 1990-talet gavs endokrinbehandling och cytostatika i mycket lägre utsträckning än i dag, vilket innebär att många av kvinnorna i studien inte fick någon tilläggsbehandling alls, förutom strålbehandling. Det gav oss möjlighet att följa patienter som enbart behandlats med kirurgi och strålbehandling över tid och se vad som särskiljde de som inte fick återfall och alltså hade en extremt låg sjukdomsrisk, säger Martin Sjöström, medicine doktor och AT-läkare vid Skånes universitetssjukhus i Lund.

I studien analyserades tumörvävnad från 765 kvinnor, som följts upp med avseende på bröstcancerspecifik överlevnad i genomsnitt drygt 18 år efter operation. I tumörerna studerade forskarna uttryck av fjorton tidigare kända tumörsignaturer, som kan beskrivas som mönster av genuttryck.

– Dessa fungerar väl på gruppnivå för att förutsäga återfallsrisk, men ger svajiga resultat för individer. Därför räknade vi ihop dem till en  ”genomsnittlig genomisk riskprofil”, säger Martin Sjöström.

Utifrån dessa riskprofiler skapades sedan ett instrument, omfattande uttryck av 141 gener, som kan ge bra bild av risknivån. Det kunde identifiera 50 procent av de patienter som kliniskt redan hade låg risk och som hade en bröstcanceröverlenad på 92 procent efter 15 år. Låg risk definierades här som postmenopausala patienter med östrogenreceptorpositiva, her2-negativa och lymfkörtelnegativa tumörer. För de 25 procent med allra lägst genomisk risk inträffade inte ett enda cancerrelaterat dödsfall de första 10 åren.

Att bättre kunna identifiera individer med extremt låg återfallsrisk är viktigt för att undvika överbehandling.

– Förutom kostnaderna ger systemisk tilläggsbehandling ofta biverkningar. Därför är det viktigt att på ett bättre sätt än  i dag kunna bedöma vem som kan avstå behandling som inte tillför något. Riskskalan är kontinuerlig, men här skapas underlag för diskussion om vilken risk som är acceptabel att ta, exempelvis beroende på patientens biverkningar, säger Martin Sjöström.

I en annan studie visar Linda Lindström, forskare inom bröstcancerepidemiologi och gruppledare vid Institutionen för biovetenskaper och näringslära, vid Karolinska institutet, hur hormonbehandling med tamoxifen påverkar den långsiktiga överlevnaden i bröstcancer. 

I studien undersöktes patienter med hormonkänslig bröstcancer som randomiserades till hormonbehandling versus ingen systemisk behandling i Stockholm Tamoxifen studien (STO-3). Alla patienter i STO-3 studien hade lymfkörtelnegativ bröstcancer och tumörer under tre centimeter och inkluderades till studien mellan 1976 till 1990. 

Patienter med hormonkänslig bröstcancer, så kallad ER positiv bröstcancer, har kontinuerlig risk att dö av bröstcancer, upp till 20 år efter insjuknande. Vad detta beror på är dock oklart. Här studerades skillnader mellan patienter vars tumör via genuttryck klassificeras som bröstcancersubtyp luminal A eller luminal B, och hur patienterna påverkas av att få – eller inte få – tamoxifenbehanding.

– Här kunde vi se att kvinnor med luminal A tumörsubtyp hade en långsiktig nytta av tamoxifenbehandling i mer än femton år. Vår studie tyder på att nyttan av tamoxifenbehandling var kortare för patienter med luminal B-tumörer, säger Linda Lindström. 

Tidigare har forskarna inte vetat hur långtidsrisken ser ut för dessa patienter och inte heller att nyttan så tydligt skilde sig åt mellan de olika subtyperna, något som är intressant kliniskt. Analys av tidigare insamlade data gjorde att kunskaperna kom fram.

– När studien gjordes stod inte nyttan av tamoxifenbehandling klar, så i vår studie finns en obehandlad arm att jämföra med vilket är viktigt för att kunna särskilja nytta av behandling med patientöverlevnad givet tumöregenskaper, säger Linda Lindström. 

Läs abstract till studierna här:

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler