Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Mats Reimer, barnläkare i Mölnlycke

Mats Reimer, barnläkare i Mölnlycke Bild: Daniel Stiller/Bildbyrån

”Råttorna är för dåliga på att upptäcka tbc”

Hur är det med Vetenskapsradions förmåga att läsa och förstå medicinska forskningsartiklar? undrar barnläkaren och bloggaren Mats Reimer i ett debattsvar. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Ulrika Björksténs och Johan Bergendorffs debattsvar gör att man undrar över Vetenskapsradions förmåga att läsa och förstå medicinska forskningsartiklar. I den artikel som de särskilt nämner och länkar till, Accuracy of giant African pouched rats for diagnosing tuberculosis: comparison with culture and Xpert® MTB/RIF hävdas att man kan undvika falskt positiva svar genom att låta råttorna göra en första gallring innan man gör ett mer specifikt DNA-test.

I denna studie var det hela elva råttor som screenade varje prov och ändå missade råttorna ofta. Av 512 prov som någon av råttorna markerade som positiva var det bara hälften som verkligen var odlingspositiva. Men vad värre är, av de 259 prov som alla elva råttor låtit passera som negativa hade 86 patienter ändå tuberkulos i odlingsprov.

Sveriges Radio gjorde ett ”case” av Charles Joseph i Dar es Salaam som hävdade att råttorna räddat hans liv genom nosa på upphostningar, men man kunde lika gärna gjort ett ”case” av någon vars tbc råttorna missat.

Hur många falskt positiva eller negativa man får beror inte bara på en metods tillförlitlighet utan till en betydande del på hur vanlig sjukdomen är i en viss population. Det är alltså inte rimligt som Vetenskapsradion gör i sin debattartikel påstå att råttorna bara ger ”cirka 10 procent falskt negativa”, man måste specificera vilken population man gör testet på.

Vidare hävdar Björkstén och Bergendorff att det är oberoende forskare som kommit fram till dessa siffror, men jag kan i PubMed inte hitta en enda studie av råttmetoden som inte har med författare från organisationen Apopo, vars hela existensberättigande vilar på råttorna. Det är helt enkelt ingen annan forskargrupp som funnit det mödan värt att försöka träna jättepåsråttor.

Råttorna är kort sagt inte tillräckligt bra på att upptäcka tuberkulos. Den uråldriga metoden direktmikroskopi av sputum är möjligen ännu sämre, men det verkar klokare att följa WHO och byta ut direktmikroskopi mot någon mer modern metod.

Det är rimligen därför som Tanzanias regering inte satsar på råttorna, medan Vetenskapsradion framställer det som att det bara är råttors dåliga rykte som hindrar metoden från att accepteras i sjukvården. Det snällaste man kan säga om detta P1-reportage är att Sveriges Radio var lite mer nyanserade än SVT.

Relaterat material
”Gott om kritiska invändningar i vår rapportering”

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler