Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Linus Axelsson, verk­sam­hets­chef, kirurg­kliniken, Ble­kinge­sjuk­huset, och Magnus Frös­torp, verk­sam­hets­chef, kirurg­kliniken, Väster­viks sjukhus.

Linus Axelsson, verk­sam­hets­chef, kirurg­kliniken, Ble­kinge­sjuk­huset, och Magnus Frös­torp, verk­sam­hets­chef, kirurg­kliniken, Väster­viks sjukhus.

”Vi hade gärna bidragit med vår syn på saken”

Det bör vara lättare att förstå svensk sjukvård om man möter den i verkligheten, skriver två kirurger i den pågående debatten om högspecialiserad vård. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Att vi kirurger som medverkade i SVT-programmet Den stora sjukhusstriden och Måns Rosén har olika perspektiv på kirurgisk verksamhet är uppenbart. Men vi ser inte att vi i programmet tar upp någon vetenskaplig hänvisning som inte har evidens.

Alla kirurger vet att träning ger färdighet. Alla kirurger vet att det finns en volymfråga inom kirurgi, och att en viss, om än låg, årlig volym av ett enskilt ingrepp innebär fördelar. De flesta kirurger vi känner oroar sig över att antalet operationer per kirurg riskerar att minska framöver, om vi utbildar för många unga kirurger. Kirurger i Sverige har för många andra arbetsuppgifter förutom kirurgi, men det råder centralisering ingen bot på, här behövs andra åtgärder.

Men – kirurger vet också att det inte är så enkelt att man kan bryta ner träning och volym på enskilda ingrepp. Den totala volymen kirurgi som en kirurg utför bidrar till kompetensen att hantera det enskilda ingreppet. Detsamma gäller teamet. Utbildning, arbetsmiljö och kringresurser spelar också roll, liksom kvalitetsuppföljning och en lärande kultur.

“I media blev vi beskyllda för att, av inkompetens, offra 500 svenskars liv.”

Det är detta som är paradoxen i Måns Roséns utrednings förslag.Genom en centralisering av de planerade ingrepp som kirurger gör dagtid, minskar träningen för de kirurger i länssjukvården som ändå måste finnas kvar för att klara ett akutuppdrag och det övriga planerade uppdraget som ännu inte centraliserats. Och det ökar den administrativa bördan för kirurger utanför regionsjukhusen, med mindre träning och mindre erfarenhet som konsekvens. Fler kirurger med mindre kirurgisk erfarenhet.

Om man hade sett stora skillnader i utfallet i våra kvalitetsregister eller aktuella svenska studier hade det varit adekvat att överväga en centralisering, eller andra åtgärder för att stärka läns­kirurgin. I avsaknad av detta kommer centraliseringen huvudsakligen att leda till sämre tränade kirurger med lägre volymer av avancerad kirurgi, som ska handlägga majoriteten av Sveriges befolknings basala behov av kirurgi och akutsjukvård.

Vi länskirurger hade välkomnat om utredaren hade ställt några frågor över huvud taget till läns­kirurger innan publiceringen av sin rapport, de hade gärna fått vara kritiska. I media blev vi ju indirekt oskyldigt beskyllda för att av inkompetens offra 500 svenskars liv, en fråga som nu äntligen är veder­lagd. Vi hade redan på ett tidigt stadium kunnat förklara oklarheter i siffrorna som nu i efterhand kunnat redas ut. Vi erbjuder framtida utredare möjligheten att besöka och fråga oss om den vård vi bedriver, vi tror att det kan vara lättare att förstå svensk sjukvård om man möter den i verkligheten.

Kommentarer