Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad.

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad. Bild: Fredrik Karlsson/Bildbyrån

”Riktiga män drar på sig en t-shirt i solen, inte av”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Sommaren har kommit och jag ser nakna kroppar överallt. Vart jag än vänder mig möter blicken nakna mansöverkroppar. Vid en viss grad tar alla män av sig på överkroppen samtidigt, verkar det som. Fascinerande.

De klipper gräset, de spelar tennis, de tankar bilen, de står framför mig i glasskön. Det är helt enkelt en överkroppsnakenfest. När jag ska sova ser jag nakna mansöverkroppar dansa bakom ögonlocken. Jag fattar inte grejen.

Kanske är driften att lufta sin bringa så fort temperaturen går över tjugo grader något djupt manligt, som en kvinna inte kan förstå. Särskilt inte en kvinna som är hud­läkare.

Jag undrar varför, när det finns både sköna och svala kläder, som ger bra skydd mot solen.

En del tycker att man får ha på sig så mycket eller lite kläder man vill, andra blir generade av all denna nakna hud. Dessutom är det ett medicinskt risk­beteende. För medan nakenfesten pågår skiner solen obönhörligt. UV-strålarna ger skador i huden, och kombinationen ljus hud, otur, och mångåriga fri­kostiga solvanor ger hudtumörer som ett mail i inkorgen. Män får sina melanom på överkroppen, mer sällan på benen.

De får inte bara melanom, utan även tumörerna basaliom och skivepitelcancer. Huden åldras snabbare i solen och de förargliga aktiniska keratoserna frodas också.

Efter många års flitig solexponering kommer en del av dem till mig på Hudmottagningen, de som fått en mer sol­känslig hud i det genetiska lotteriet. För oss som jobbar med hud­tumörer är det så tydligt att det finns ett starkt samband mellan att vara ute mycket med för lite kläder, och hudtumörer.

Självklart finns det många som varit ute extremt mycket men tål solen bra och aldrig drabbas. Det krävs att man har lite otur också. Sånt är livet. Men dem träffar ju inte vi. Vi träffar dem som har en, två, många tumörer, och som får nya hela tiden. Vi träffar dem med ryggar som aldrig sett en t-shirt sommar­tid där man kan räkna till tre, fyra, fem ljusröda basaliom. Och hjässan är skrovlig som en gammal mossig trädstam av alla solskador. Det är inte en sommars synder, det är ett liv av solande som ligger bakom.

”Jag får så mycket nya fläckar, säger de. Är det åldern?” Kanske hoppas de att jag ska säga ”nej, du är inte alls gammal, det är väl inte så farligt”.

Men det säger jag inte. I stället säger jag: ”Nej, det är solen. Du har solat för mycket. Du måste sola mindre.” Och då säger de: (det här har jag hört 2 000 gånger): ”Men jag solar inte.”

”Men du har varit ute.”

”Ja, men jag solar inte.”

”Men du har varit ute.”

Ja, ni fattar. Solen vet ju inte vad som var planen. Det är inte tanken som räknas utan resultatet.

Vi börjar nå ut med att man ska skydda barnen i solen, och kvinnorna är som alltid duktiga att använda krämer. Men männen, de har inte hängt med. Nu är det dags att tänka om. Riktiga män kan använda solkräm. Riktiga män drar på sig en t-shirt i solen, inte av.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler