Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Aortaaneurysm innebär en utbuktning av kroppspulsådern. Vanligen drabbas den nedre delen i buken. Detta kan upptäckas med ultraljud innan utbuktningen eventuellt spricker med massiv blödning som följd.

Aortaaneurysm innebär en utbuktning av kroppspulsådern. Vanligen drabbas den nedre delen i buken. Detta kan upptäckas med ultraljud innan utbuktningen eventuellt spricker med massiv blödning som följd. Bild: Thinkstock

Studie: blygsam effekt av svensk aortascreening

Dödstalen i bukaortaaneurysm har sjunkit kraftigt i Sverige och det råder i princip ingen skillnad mellan landsting som tidigt införde ultraljudsscreening och de som avvaktade, enligt en ny studie i Lancet.

Annons:
Minna Johansson
Bild: Privat

– Våra fynd pekar på att Socialstyrelsen bör ompröva sitt beslut att rekommendera screening för bukaaortaneurysm. En anledning är att skadeverkningarna av screening nu verkar överväga fördelarna, säger Minna Johansson, läkare och forskare vid Göteborgs universitet.

Men resultaten ifrågasätts av Anders Wanhainen, professor i kärlkirurgi och en av de ansvariga när Uppsala läns landsting blev först i Sverige med att införa screeningformen år 2009.

– Vi vet att screening räddar många liv, det har vi sett i en tidigare studie. I Sverige behöver vi knappt operera rupturerade bukaortor längre för att vi redan har gett förebyggande kirurgi. Jag ser flera metodologiska problem med studien, som är författad av motståndare till preventiv behandling, säger han.

Läs mer om Anders Wanhainens kritik och Minna Johanssons svar nedan.

Ultraljudsscreening för att tidigt upptäcka bukaoartaaneurysm infördes stegvis i Sverige och sedan år 2015 bjuder samtliga landsting och regioner in 65-åriga män till en engångsundersökning. Eventuella aneurysm som hittas följs upp med regelbundna kontroller och/eller behandlas med preventiv kirurgi, beroende på storleken.

Screeningprogrammen infördes baserat på resultat från randomiserade studier från 1980- och 90-talen som visade på minskad död i sjukdomen. Men relevansen av dessa studier har ifrågasatts då rökningen, som är en stark riskfaktor för bukaortaanaerysm, har gått ner kraftigt sedan dess.

I den nu aktuella studien följde Minna Johansson och hennes kollegor mer än 25 000 män som bjöds in till screening mellan 2006 och 2009 i de fyra landsting och regioner som var först ut med att införa screening. Männen jämfördes sedan med mer än 106 000 jämngamla män som bodde i de landsting som införde screening först senare.

Efter sex års uppföljning såg forskarna en minskning av dödsfallen i bukaortaaneurysm med 24 procent bland de som fått inbjudan till screening, vilket i absoluta tal skulle innebära att två dödsfall i sjukdomen skulle kunna undvikas per 10 000 män som bjöds in till screening. Skillnaden var dock inte statistiskt säkerställd.

Vidare var screening kopplad till ökad sannolikhet för att bli diagnostiserad och behandlad för bukaaortaaneurysm, vilket enligt forskarnas beräkningar skulle leda till att för 10 000 män som bjuds in till screening så skulle 49 få en diagnos i onödan och 27 få en kirurgisk behandling i onödan.

Enligt Anders Wanhainens behövs dock minst tio års uppföljning för att se effekt av sådan här screening. Hur ser du på den invändningen?

– Den är relevant och vi diskuterar det i vår artikel. Samtidigt är ändå effekten betydligt mindre, bara 7 procent i absoluta tal, av vad man sett i den största randomiserade screeningstudien vid samma uppföljning, säger Minna Johansson.

Era siffror för screeningupptäckta aneurysm är klart lägre i början av screeningperioden än annars vedertagna siffror, vilket Anders Wanhainen menar gör era data otillförlitliga. Hur ser du på det?

– Det stämmer att de är lägre men det beror sannolikt huvudsakligen på att vi fått felaktiga siffror på när screeningprogrammen sattes igång. Detta påverkar dock inte analysen över dödstal i sjukdomen utan leder till att vi underskattar graden av överdiagnostik, säger Minna Johansson.

En annan kritik är att dödsfallen i aortaaneurysm i kontrollgruppen skulle ha underskattas, då många av dessa patienter inte obduceras och klassas som plötslig död. Detta skulle i sin tur skenbart minska effekten av screening.

– Det är en relevant invändning. Men jag har svårt att tro att det skulle förklara hela den skillnad vi ser i effekt jämfört med den största screeningstudien. Den här problematiken finns för övrigt också i screeningstudierna, säger Minna Johansson.

I er forskargrupp har ni tidigare publicerat andra screeningkritiska studier. Anders Wanhainen menar att ni inte redogjort för era intressekonflikter och att många av er är medlemmar i Nordic risk group som han anser vara emot all preventiv behandling.

– I Nordic risk group är vi en grupp allmänmedicinare som träffas en gång om året. Här finns inga ekonomiska särintressen. Vi har ingen agenda mot att avskaffa all screening. Sedan håller jag med om att vi alla har intellektuella intressekonflikter. Om vi skulle redovisa vårt medlemskap i Nordic risk group tycker jag att till exempel kärlkirurgiska forskare ska redovisa medlemskap i Svensk förening för kärlkirurgi, säger Minna Johansson, som till vardags är distriktsläkare på Herrestads vårdcentral i Uddevalla.

Hon fortsätter:

– Att vara drivande för att införa och ansvara för screeningprogram är också en intressekonflikt. Vi menar att det är viktigt med en helt oberoende granskning av screeningprogrammet, där förslagsvis varken jag eller Anders Wanhainen har inflytande över beslutet.

Läs abstract till studien:

Kommentarer