Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Gunilla Drake, överläkare, barn­neurologen, Drott­ning Silvias barn- och ung­domssjukhus, Anna Bärtås, barnläkare, ordförande Svenska barnläkarföreningen, barn- och ungdomskliniken, Växjö, och Pelle Baeck, barnneurolog, barn- och ungdomskliniken Kalmar.

Gunilla Drake, överläkare, barn­neurologen, Drott­ning Silvias barn- och ung­domssjukhus, Anna Bärtås, barnläkare, ordförande Svenska barnläkarföreningen, barn- och ungdomskliniken, Växjö, och Pelle Baeck, barnneurolog, barn- och ungdomskliniken Kalmar.

”Ändrad policy riskerar att drabba de mest utsatta barnen”

Att ha tillgång till personlig assistans gör ofta skillnad mellan fullständigt kaos och hanterbar vardag, skriver tre barnläkare. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, infördes 1994, i syfte att höja livskvaliteten för personer med funktionsnedsättning.

Barnet/ungdomen skulle få möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar, för att uppnå större del­aktighet i samhället.

Regeringen gav 2016 Försäkringskassan i uppdrag att se över antalet timmar i personlig assistans mot bakgrund av skenande kostnadsökningar. 70 procent har sedan dess fått avslag på sin ansökan om personlig assistans.

Vi barnläkare arbetar nära familjer med barn som har olika typer av funktionsnedsättningar. Många har en familjesituation som måste upplevas för att förstås. Att ha tillgång till personlig assistans gör ofta skillnad mellan fullständigt kaos och hanterbar vardag. Det innebär exempelvis en möjlighet att ha kvar en inkomst, att ha tid med friska syskon och att kunna fortsätta fungera som familj.

Barnen det handlar om har oftast mycket begränsad egen rörlighet, stora svårigheter att kommunicera, svårigheter att få i sig näring via munnen och är ibland helt beroende av andningshjälpmedel för att kunna andas. Flera har också svårbehandlad epilepsi, intellektuell funktionsnedsättning och andra utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar.

Assistansstöd söks från Försäkringskassan för så kallade grundläggande behov. Enligt Försäkringskassans definition innefattas personlig hygien, att klä av och på sig, att kommunicera med andra och annan hjälp som överstiger 20 timmar/vecka. Utöver det kan man söka dubbel eller utökad assistans. Bedöms de grundläggande behoven understiga 20 timmar/vecka blir stöd­insatserna kommunens ansvar och beslut.

Den 1 april 2016 beslutades cent­ralt på Försäkringskassan efter direktiv från regeringen att det inte ingår i grundläggande behov att få i sig näring (via gastrostomi) eller att andas (via tracheostomi).

”Vissa personer kan inte inta föda genom munnen utan får det på annat sätt. Då finns det skäl att utreda om åtgärden bedöms som hälso- och sjukvård eller egenvård. Om någon tid under måltiden är sjukvård eller egenvård så ska den tiden inte räknas med”. (Ur Försäkrings­kassans vägledning version 14).

Högsta förvaltnings­dom­stolen har nyligen (den 13 april 2018) tagit ställning till att sondmatning är ett grundläggande behov och därför kan berättiga till assistans. Intressant nog skriver dom också avseende sjukvårdande åtgärder som utförs som egenvård att ”det inte finns några principiella hinder mot att egenvård beaktas vid bedömningen av om rätt föreligger till såväl personlig assistans som assistansersättning, eftersom insatsen då inte längre är en uppgift som åvilar hälso- och sjukvårdspersonal och inte heller utförs av sådan personal.”

Bakgrunden till Försäkringskassans ändrade policy angående att egenvård inte längre räknas som grundläggande behov har sitt ursprung i flera omstridda prejudicerande patientfall som tillämpats i Högsta förvaltningsdomstolen och lett till ovanstående absurda tolkning av vad som kan anses vara grundläggande behov och därmed assistansberättigande.

Vi inom barnläkarkåren hyser en stor oro för att de mest utsatta barnen och deras familjer riskerar att drabbas orimligt hårt. Vi ser positivt på att regeringen gett Försäkringskassan direktiv att avstå från fler två års-omprövningar i avvaktan på Socialstyrelsens pågående utredning.

Utredningen bör dessutom få i uppdrag att följa LSS ursprungliga intentioner samt att följa FN:s barnkonventions artikel 23 som säger att ”alla barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i sam­hället”. 

Kommentarer