Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Läkaren Mikael Hoffmann är chef för stiftelsen Nepi och ordförande i Svenska läkaresällskapets kommitté för läkemedelsfrågor

Läkaren Mikael Hoffmann är chef för stiftelsen Nepi och ordförande i Svenska läkaresällskapets kommitté för läkemedelsfrågor Bild: Pax Engström Nyström

”Man citerar varandra utan att granska siffrorna"

Det är viktigt med ett bra underlag för att kunna fatta beslut som innebär stora förändringar av vården, skriver Mikael Hoffmann.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Teknik som gör det möjligt att bedöma en patient på distans utvecklas snabbt och innebär stora möjligheter till nya arbetssätt. Vare sig vi kallar det nätläkare, distansbesök eller telemedicin är det viktigt ta tillvara teknikens möjligheter. Den kan både underlätta för patienten att få kontakt med vården samt stärka patientens roll. Tekniken ger möjlighet att inte bara ersätta utan även förbereda och följa upp möten i vården.

De möjligheter som distansbesök ger innebär att det för att kunna planera framtidens vård är viktigt få en bild av hur stor del av till exempel en vårdcentrals patientbesök som kan hanteras på distans. Under det senaste året har Kry och doktor.se uppgett 60 procent, Min doktor 70 procent, McKinsey 60 procent och representanter från SLL 40-70 procent. Låt oss granska dessa siffror.

Det första som slår mig är att det är svårt att få tillgång till underlag. Det handlar om egna ej publicerade bedömningar (Kry och Min doktor), pilotrapporter eller rapportering i andra hand.

Det andra är vad man menar med vårdbesök. Bedömningarna förefaller fokusera på den del av primärvården som innebär att en individ tar initiativ för att få hjälp med bedömning av ett hälsoproblem. Men vårdcentralerna hanterar också exempelvis planerade återbesök, remiss från sjukhus eller behov som uppstår inom särskild boende och inom kommunal omsorg. Det är sant att dessa också ibland kan hanteras på distans men de utgör uppenbarligen inte underlag för uppskattningarna.

“Det handlar om egna ej publicerade bedömningar, pilotrapporter eller rapportering i andra hand. ”

Det tredje som slår mig är att metodiken ibland är tveksam. Kry uppskattar till exempel hur stor del av de hundra vanligaste kontaktorsakerna i primärvården de själva bedömer kan hanteras på distans. Utifrån det tar de fram ett viktat värde för andelen. Bland läkare finns dock olika uppfattningar om vilka kontaktorsaker som är lämpliga för bedömning på distans. Det är naturligtvis också så att inte alla patienter med en sådan kontaktorsak kan hanteras på distans. Påståendet från Kry går helt enkelt inte att granska.

Det fjärde är att uppgifter feltolkas. I McKinseys rapport ”Värdet av digital teknik i den svenska vården” från juni 2016 rapporteras från en pilotstudie från Hurley Group i Storbritannien att ”60 procent av patienterna färdigbehandlades genom digital konsultation”. Men det handlade om ett icke randomiserat urval av patienter (<1 procent av besöken under studietiden) där deras egen husläkare efter att ha läst ett ifyllt e-formulär bedömde om patienten behövde undersökas fysiskt. De som bedömdes inte behöva träffa sin egen läkare fick inte någon videokonsultation utan i stället telefonkontakt eller skriftlig kontakt.

Det femte är att man citerar varandra utan att granska siffrorna. I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet den 6 februari skriver sju företrädare från Stockholms läns landsting att ”andras erfarenheter visar att i sammanhållna system kan 40–70 procent av patienterna färdigbehandlas med 95 procent nöjdhet och mindre resurs genom digitala lösningar”. Det man hänvisar till är uppgifterna från McKinsey ovan samt att Inera i sin rapport ”AI och automatisering för första linjens vård” från december 2017 utan referens skriver att ”Min doktor uppger att 70 procent av alla vårdcentralsärenden lämpar sig för behandling utan att läkaren behöver träffa patienten”. I Ny Teknik den 21 juni skriver styrelseordföranden för doktor.se att ”60 procent av samtliga primärvårdsärenden kan behandlas digitalt” utan att ange någon källa. På doktor.se:s hemsida står att ”av våra patienter slutbehandlas 60 procent digitalt” utan referens, i stället hänvisas bland annat till McKinsey-rapporten.

Som före detta offentliganställd läkare, privat vårdentreprenör samt ansvarig för patientjournalen i Region Östergötland är jag starkt positiv till e-hälsa. Men jag måste samtidigt erkänna att för våra patienters, vårdpersonalens samt skattebetalarnas skull så behöver beslut om inriktning av framtidens vård bygga på mycket bättre underlag än detta.

Kommentarer