”Vem har makten i svensk sjukvård – egentligen?” - Debatt - Dagens Medicin

Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Lars Jacobsson är överläkare och professor emeritus vid Umeå universitet.

Lars Jacobsson är överläkare och professor emeritus vid Umeå universitet.

”Vem har makten i svensk sjukvård – egentligen?”

"Ministrar har egentligen en mycket begränsad makt över hur sjukvård faktiskt bedrivs", skriver överläkaren Lars Jacobsson.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Dagens Medicin utser varje år vårdens hundra mäktigaste – en intressant och samtidigt tankeväckande läsning. Listan toppas av socialministern och hennes statssekreterare, sedan kommer vice ordförande i SKL och generaldirektören för Socialstyrelsen, ytterligare några generaldirektörer, en rad landstingspolitiker, centrala administratörer och några ordföranden för olika vårdprofessioner. Inte en kliniskt verksam person så långt ögat kan nå.

Är detta verkligen de reella makthavarna i svensk sjukvård? Med all respekt, ministrar har egentligen en mycket begränsad makt över hur sjukvård faktiskt bedrivs. De ”tittar på” problem och tillsätter utredningar som oftast hamnar i någon byrålåda. Dessutom har vi ju inte ministerstyre i landet. Och vilket inflytande har egentligen landstingsråd och SKL-direktörer, generaldirektörer och den långa raden av utredare!?

Så vilka har då den reella makten över hälso- och sjukvården? Jag vill påstå att det är verksamhetscheferna på alla de olika klinikerna. De sitter på de faktiska resurserna och dessa är inte obetydliga. Sverige har aldrig haft så många läkare och sjuksköterskor som nu. Det ”produceras” sjukvård av världsklass runt om i landet. Problemet är att de flesta chefer inte är medvetna om sin makt. De upplever sig bara trängda mellan krav på budgetdisciplin med mera, allmänheten förväntningar och sina egna ambitioner. Vad händer i ett så komplext system som hälso- och sjukvården när makten förskjuts från de som utövar den praktiska vården mot politiker och administratörer med begränsad, för att inte säga obefintlig djupare kunskap om vårdens natur?

Traditionellt var en av de mest erfarna klinikerna chef för verksamheten. Runt vederbörande fanns en administrativ struktur. Beslutsvägarna var korta och alla inom verksamheten visste vem som var chef. Dagens verksamhetschefer är inte alltid särskilt kliniskt erfarna och det finns ofta mellanchefer, som har svårt att fatta självständiga beslut. Hela organisationen svävar alltså i relativ osäkerhet om vad som gäller och vem som bestämmer.

“Det finns en övertro på att sjukvård i första hand är en politisk/administrativ fråga. ”

Vad behöver då göras? Jo, det måste ske en tydlig maktförskjutning från det administrativ/politiska komplexet tillbaka till professionen. Det finns en övertro på att sjukvård i första hand är en politisk/administrativ fråga. Politiker ska besluta om den allmänna inriktningen av verksamheten och anslå ekonomiska resurser därefter, men huvudansvaret för verksamheten ska ligga på professionen. En grundförutsättning för ett gott ledarskap inom vården är klinisk erfarenhet. Chefen ska veta vad hen ska leda. Deras ”makt” hänger ytterst på medarbetarnas förtroende. Stora delar av den administrativa överbyggnad som nu finns centralt bör alltså omfördelas till kliniknivå.

Dagens Medicins ambition har ju varit att ”komma så nära verkligheten som möjligt” och i en mening har man nog gjort det. Den aktuella listan beskriver ett uppifrån perspektiv som måste ifrågasättas. Så Dagens Medicin borde också åstadkomma en lista på goda ledare utan rangordning. Det finns välfungerande verksamheter utan hyrpersonal, med rimliga köer, nöjda patienter och personal. Vem leder dessa och hur?

Relaterat material
Skifte i toppen på Maktlistan 2018

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler