Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Anna Spencer, överläkare i palliativ vård/ASIH Malmö.

Anna Spencer, överläkare i palliativ vård/ASIH Malmö. Bild: Ludvig Thunmann/Bildbyrån

”Man måste lita på oss”

Mätt på ignorans skrev Anna Spencer en krönika om att avskaffa dumhetskulturen i vården. Den fick stort genomslag. Nu hoppas hon att politikerna verkligen lyssnar på professionen.

Annons:

Det är inte bara på dagensmedicin.se och i sociala medier som krönikan hyllats. Vänner och kollegor har även hört av sig direkt och via mejl och sms.

– De skriver att jag sätter ord på det många känner, att det är skönt att få en röst och att någon säger det öppet. De känner att de får kraft och mod att åtminstone kanske börja med en viskning som kan leda vidare. Folk är rätt nedtryckta och rädda att säga sin mening, säger Anna Spencer till Dagens Medicin.

I krönikan beskriver hon sin frustration över detaljstyrande politiker, musmattor med värdegrundsord och ekonomiska incitament för att tvätta händerna. Att det är val spelade in i att krönikan skrevs, men det var ingen speciell händelse som blev den tändande gnistan utan snarare en mättnad.

– Det står en upp i halsen till slut.

Anna Spencer har en bakgrund som thoraxanestesiolog men arbetar nu med palliativ vård. Ett område där hon förväntar sig en stor skillnad i hur vårdpersonalen får disponera sin tid med patienterna. Det får man visserligen delvis fortfarande.

– Men även här har det smugit sig in ett produktionstänkande som jag vänder mig helt emot. Vi är den sista utposten för värdig vård, det ska självklart vara värdig vård rakt igenom men i livets slutskede förväntar man sig det på ett annat sätt.

De olika utfästelser som politikerna gör i valrörelsen och den allmänna vårddebatten är säkert gjorda mot bakgrunden av att de vill väl. De har ett ansvar att tala med dem som arbetar i vården, resonerar Anna Spencer.

– Det är oroande med den bristande tilliten till professionernas kunskap och förmåga att leda vården. Det finns en ignorans och chefskulturen premierar lydighet, mekanistiskt tänkande och managementkultur. Man är tanklös och springer efter allt som är nytt. Läkare däremot har krav på sig att vården de utför ska vara grundat på vetenskap och beprövad erfarenhet. De vitt skilda synsätten går inte ihop.

Hon beskriver enkäter som fungerar som kontrollfunktioner och som utformas för att den som ställer frågorna ska förstå, inte för att visa vad som egentligen görs i verksamheten. Och, påminner Anna Spencer:

– Allt av värde är inte mätbart. Det är ofta det omätbara som är det värdefulla och man måste lita på oss. Man måste lita på att doktorn kan göra en korrekt bedömning av patienten. Gör du inte det, varför anställde du då doktorn?

Anna Spencer vill inte lyfta något parti som det som kan bota dumhetskulturen.

– Alla partier har någonting bra, men alla partier har någonting väldigt fel också. Jag tror att det måste till enskilda modiga människor som vågar börja förändra. Modiga och kompetenta ledare som kan själva eller har tillit till de som kan.

Hon ratar generaliserande lösningar utan tror att det måste in och rotas i varje enskild verksamhet för att det ska bli en förändring. Och det är inte mer pengar eller mer personal som behövs.

– Det finns, men det missbrukas och misshushålls. Får vårdpersonalen styra arbetet så kommer vi att lägga mer tid och pengar på patienterna och mindre på ovetenskaplig dokumentation.

Trots drivet att förändra och förmågan att sätta ord på folks tankar vill inte Anna Spencer engagera sig politiskt.

– Jag vill ha fötterna på jorden. Lämnar man det på heltid kan man förlora fotfästet. Jag ser hur människor som ger sig in i andra karriärer tappar verklighetsförankringen och då blir det svårt att påverka det man en gång ville påverka. Det är så lätt, umgås man med människor som börjar teoretisera börjar man förändra sig själv. Det är lätt att bli förblindad.

Hon efterlyser i stället fler personer som försöker påverka lokalt och vågar säga ifrån och ifrågasätta det som inte är bra. Hon önskar att politikerna ger sig tid att lyssna på de som arbetar på golvet och inte den filtrerade version av vårdverkligheten som erbjuds via cheferna.

– Ett sätt att engagera sig politiskt är att göra så här.

Relaterat material
”Hög tid att avskaffa dumhetskulturen”

Kommentarer