Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Professor Carina Blomström-Lundqvist vid ESC-kongressen i München.

Professor Carina Blomström-Lundqvist vid ESC-kongressen i München. Bild: Carl-Magnus Hake

Medicinteknisk behandling i fokus vid arytmi

Tre studier som visade på möjlig nytta av olika medicintekniska behandlingar över konventionell läkemedelsbehandling är det som professor Carina Blomström-Lundqvist främst tar med sig hem från årets ESC-kongress inom området arytmi.

Annons:

I en av studierna redovisade ett internationell forskarlag utfallet för nyinsjuknade patienter med persisterande förmaksflimmer som inom ramen för det stora Garfield AF-registret antingen blivit elkonverterade eller fått frekvensreglerande behandling.

– Man såg tydligt minskad dödlighet efter ett år bland de bara runt 10 procent som blivit elkonverterade. De frekvensreglerade var visserligen lite sjukare men det hade man försökt ta hänsyn till i analysen. Resultatet går på tvärs med en annan studie, Affirm, inom samma område. Budskapet är att vi troligen behöver elkonvertera fler patienter, men detta behöver bekräftas en randomiserad studie, säger Carina Blomström-Lundqvist, som är verksam vid Akademiska sjukhuset.

Den andra studien gäller en mindre randomiserad studie av hundra hjärtsviktspatienter med förmaksflimmer och smala så kallade QRS-komplex på EKG. I interventionsgruppen fick patienterna så kallad his-ablation, där man bränner bort det normala retledningssystemet, och därefter implantering av biventrikulär pacemaker, så kallad CRT, som tar över rytmregleringen i hjärtat. I kontrollgruppen fick patienterna konventionell medicinsk behandling.

– Interventionsgruppen hade minskad dödlighet i hjärtsvikt i kombination med lägre sjukhusvård på grund av hjärtsvikt. Samtidigt är studien för liten för att man ska dra säkra slutsatser om enbart överlevnadsvinsten. Resultaten behöver bekräftas i en större studie där man gärna borde lägga till en tredje arm, förmaksflimmerablation. Det senare undersöktes med gott resultat i studien Castle HF som fick stor uppmärksamhet på ESC-kongressen förra året. Så en ny studie med alla tre behandlingarna vore en dröm, säger Carina Blomström-Lundqvist.

På kongressen kom också mer detaljerade resultat från en studie, Cabana, som tidigare i år levererat sina huvudresultat. I studien jämfördes tidig ablationsbehandling mot primär läkemedelsbehandling hos förmaksflimmerpatienter med högre kardiovaskulär risk.

– Det som är speciellt med den studien är att man här för första gången hade mortalitet som primär endpoint. Nu föll inte det ut, sannolikt för att deltagarna ändå var lite för friska och på grund av så kallad crossover från kontrollgruppen. På ESC-kongressen kom nu data som pekade på att de abladerade patienterna fick lägre flimmerbörda och högre livskvalitet, vilket ändå talar för att ablationsbehandling är fördelaktigt, säger Carina Blomström-Lundqvist.  

En svensk registerstudie som Dagens Medicin redan uppmärksammat pekade på att ablationsbehandling av förmakslimmer med hjälp av kyla verkade vara lite bättre, sett till andelen patienter som behövde ny ablation inom ett år, jämfört med den vanligare metoden med radiofrekvensteknik.

– Jag tycker studien visar att vi borde använda kryoablation betydligt oftare än vi gör i dag. Tekniken kräver dessutom mindre tid i anspråk, vilket också är en fördel. Men det kan finnas en tröghet i att många abladörer är vana vid att använda radiofrekvensteknik, säger Carina Blomström-Lundqvist, som själv var medförfattare till studien.

 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler