Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bonnie Roupé, Christina Wahlström, Isis Amer Wåhlin, Ingela Wiklund, Hannah Gerner Kristina Gemzell Danielsson är sex av de tio undertecknarna av debattartikeln.

Bonnie Roupé, Christina Wahlström, Isis Amer Wåhlin, Ingela Wiklund, Hannah Gerner Kristina Gemzell Danielsson är sex av de tio undertecknarna av debattartikeln. Bild: Marie-Therese Karlberg (Roupé)

”Fel signal att ändra lagen om abort”

Att inskränka den rådande abortlagstiftningen som kvinnor i åratal kämpat för skulle sända fel signaler, skriver tio debattörer.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Året var 1946. Ulla var 17 år och hade blivit gravid. Eftersom den fria aborträtten inte hade införts i Sverige så gjorde hon som 25 miljoner andra kvinnor i världen gör varje år, enligt en artikel i tidskriften The Lancet. Ulla gick till en kvacksalvare och gjorde sin abort.

Eftersom många kvinnor i dag inte har reproduktiva rättigheter är cirka 44 procent av alla graviditeter oönskade, enligt uppgifter i tidskriften Obstetrics and gynecology. Många av de osäkra aborter som görs runt om i världen i dag orsakar bestående men eller till och med död. Många kvinnor dör varje år, faktiskt motsvarande hela befolkningen i Lidköping. Osäkra aborter ligger i dag bakom 13 procent av mödradödligheten, visar siffror som publicerats i The Lancet Global Health.

“Osäkra aborter ligger i dag bakom 13 procent av mödradödligheten”

Kvinnan är den som tar störst ansvar för att förhindra ­oönskade graviditeter genom att använda preventivmedel. En inskränkt aborträtt kommer inte att öka antalet födda barn då ­kvinnor alltid hittat lösningar på inskränkthet genom att söka sig antingen till länder där det är ­tillåtet eller till kvacksalvare för att få göra sin abort. Kvinnor gör inte abort lättvindigt, det är ett svårt beslut. Men endast ­kvinnan själv kan avgöra vad som är bäst för henne, och hur samhället stöttar hennes val visar även hur utvecklat samhället är.

I årtionden har kvinnor kämpat för en fri aborträtt i Sverige. 1974 röstades den igenom i riksdagen, ett stort genombrott som ­räddade åtskilliga kvinnoliv årligen i ­Sverige.

Abort blev lagligt i Sverige 1938. Då fick kvinnan göra abort om graviditeten var ett hot mot hennes liv eller om det fanns risk att barnet hade allvarlig missbildning, sjukdom som innebar att barnet ej var livsdugligt efter ­födseln, och även psykosociala skäl accepterades för abort. 1946 ändrades lagen och inkluderade socialmedicinska anledningar. 1963 gjordes en ny utökning, som inkluderade allvarliga fosterskador. En särskild kommitté utredde varje enskilt fall och som ett resultat av den utdragna utredningsprocessen kunde beviljade aborter sällan utföras förrän i mitten av den andra trimestern. Därför infördes en ny abortlag 1975. Den nya lagstiftningen innebar att ­kvinnan kunde göra abort fram till den 18:e veckan av graviditeten och att det är kvinnan själv som bestämmer över sin kropp. Efter den 18:e veckan fram till den 21:a veckan plus 6 dagar krävs tillåtelse från Socialstyrelsen och då kan tillstånd ges om kvinnan eller fostret lider av svåra sjukdomstillstånd.

Sverige är i dag en förebild för andra länder och vår mödra­vård har länge beskrivits som den bästa i världen. Den svenska mödra­vården bidrar till en bättre folkhälsa helt enkelt. Vi har fort­farande saker att förbättra, men att ta ett stort steg tillbaka i utvecklingen sänder fel signaler. Att inskränka den rådande abortlagstiftningen som kvinnor i åratal kämpat för skulle inte bara sända fel signaler till vår egen befolkning utan också till våra grannländer och till omvärlden där Sverige är en förebild inom ämnet.

Det här valet har handlat om många saker, men kvinnors rätt att bestämma och fatta beslut ­gällande sin egen kropp är inte bara viktig för individen utan även för samhället. Osäkra aborter skapar ett enormt stort lidande, inte bara för de efterlevande, utan även för kvinnor som överlever en osäker abort och som tvingas lida av komplikationer efteråt.

Ulla, som bestämde sig för att gå till en kvacksalvare år 1946, ville läsa på universitet och hade hela livet framför sig. Men Ulla blev bara 17 år gammal och dog på grund av en infektion med stora blödningar. Ingen uppföljning gjordes efter hemkomsten från kvacksalvaren då Ulla inte tordes söka hjälp på sjukhus – det hon hade gjort var ju något olagligt.

Ulla hette egentligen någonting annat, men hennes öde är verkligt. Hon var en släkting till en av oss som undertecknat denna artikel. 

Bonnie Roupé, grundare av Bonzun och appen Min graviditet.
Christina Wahlström, leg. barnmorska, grundare av mödravårdscentralen Mama Mia.
Isis Amer Wåhlin, överläkare, forskare, Karolinska institutet.
Hjördis Svensson, kurator, Kvinnokliniken i Västmanlands läns landsting.
Ingela Wiklund, docent, vd BB Stockholm, före detta ordförande Barnmorskeförbundet
Sven-Erik Olsson, docent och gynekolog, Mama Mia.
Hannah Gerner, leg. barnmorska och bloggerska.
Gun Herman Jonasson, leg barnmorska och verksamhetschef på Danderyds sjukhus.
Magdalena Cappelli, gynekolog, Mama Mia.
Kristina Gemzell Danielsson, överläkare, professor, Karolinska institutet.

Kommentarer