Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Annette Erichsen Andersson, fil. dr. vård­vetenskap, översjuksköterska, verksamhets­område ortopedi, Sahlgrenska universitets­sjukhuset.

Annette Erichsen Andersson, fil. dr. vård­vetenskap, översjuksköterska, verksamhets­område ortopedi, Sahlgrenska universitets­sjukhuset.

”Heltäckande mössa är bara en del av en helhet”

”Om vi faktiskt inte hade haft några problem med postoperativa infektioner så hade jag inte sagt något om dr Fovaeus så hade valt att ha ett kaffefilter på huvudet.” Det skriver Annette Erichsen Andersson i en replik till Magnus Fovaeus, som vill avskaffa kravet på heltäckande mössa.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Jag blir glad att läsa att Fovaeus ”är emot sårinfektioner”, det är jag med. Däremot blir jag för­vånad över att han drar långtgående slutsatser om heltäckande operationsmössor baserade på angivna referenser. Det är anmärkningsvärt att ingen av dessa studier har ­kontrollerat för kända variabler som påverkar luftens renhetsgrad.

Hur är det då med heltäckande mössa vid kirurgi? För att svara på den frågan måste man först förstå vad den är till för. Sedan Joseph Listers tid har vi inom kirurgin arbetat för att minska risken för att patientens operationssår skall kontamineras av luftburna bakterier i samband med operation. Det här gör vi genom att använda speciella ventilationssystem, specialarbetsdräkter, täcka vårt hår, begränsa antalet personer på sal och dörröppningar. Alla är åtgärder som är designade för att minska risken för luftburen smitta.

Den enskilda variabeln heltäckande mössa utgör bara en liten del av denna helhet. Fovaeus har rätt i att det saknas studier som bevisar att en enskild åtgärd som heltäckande mössa minskar infektioner. Det samma gäller till exempel sterila operationsrockar, munskydd, preoperativ handtvätt, huddesinfektion och ventilationssystem.

“Så länge motsatsen inte är bevisad kommer jag och många med mig att sätta på oss våra mössor”

Betyder det då att vi skall luta oss tillbaka och inte göra något? Självklart inte, det finns många saker som vi faktiskt med bestämdhet vet. Infektioner orsakas av bakterier. De bakterier som finns i operationsluften (om ventilationssystemet fungerar som det ska) härrör ifrån oss i operationsteamet. Ju fler vi är och ju mer vi rör oss desto fler bakteriebärande partiklar sprider vi till luften. Det fina är att genom att begränsa antalet personer på sal, hålla ­dörrarna stängda och använda oss av täta operationskläder och heltäckande mössor så kan vi kraftigt minska antalet bakterier i luften. Vi vet också att bakterier i samband med ren kirurgi hamnar i patienten via luften, infarter, kontaminerade instrument och händer. Vår gemensamma uppgift är att bryta dessa smittvägar samt minimera den bakteriedos som trots allt inokuleras i patienten.

Så länge motsatsen inte är bevisad kommer jag och många med mig att sätta på oss våra mössor och rena kläder, vi kommer att sprita våra händer, granska och skydda de sterila instrumenten och se till att operationsmiljön är i så optimalt skick som möjligt, för på bordet ligger en patient som lagt sitt liv i våra händer.

Tyvärr har jag i mitt arbete fler gånger än jag kan räkna mött läkare som vägrar tillämpa preventiva åtgärder med hänvisning till att det saknas evidens i form av randomiserade kontrollerade studier. Debatten förs även gärna inne på salen i samband med kirurgi, vilket orsakar onödiga konflikter och flyttar fokus ifrån det viktiga arbete som vi tillsammans skall genomföra. Det blir inte bra för någon, varken för patienten eller för operationsteamet.

Med all respekt för att vi skall arbeta evidensbaserat så finns det enskilda variabler som vi inte kan studera med utfallet infektion. Det betyder inte att vi inte skall arbeta med forskning kring infektionsprevention, snarare så hoppas jag på en mer intensifierad och tvärprofessionell forskning inom området.

Låt oss också komma ihåg att vårdrelaterade infektioner, VRI, är den vanligaste och dyraste undvikbara vårdskadan och att postoperativa infektioner är den vanligaste typen av VRI inom kirurgisk vård, enligt uppgifter från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, 2017. Förutom att VRI ökar användningen av antibiotika och orsakar onödigt patientlidande så kostar det oss enorma summor. SKL beräknar att 6,5 miljoner kronor årligen, det vill säga cirka 10 procent av den somatiska vårdbudgeten, läggs på att vårda patienter med VRI.

Tillbaka till mössan, det finns inget egenvärde i att tvinga på kollegor strikta rutiner i samband med operation. Om vi faktiskt inte hade haft några problem med postoperativa infektioner på vårt sjukhus så hade jag inte sagt något om dr Fovaeus så hade valt att ha ett kaffefilter på huvudet.

Men faktum är att vi nu står inför en framtid där vi inte längre har effektiva behandlingar för dem som drabbats av en postoperativ infektion. Därför måste vi lägga vår energi på att arbeta preventivt och med goda säkerhetsmarginaler. Låt oss slutligen enas om att så länge det är bakterier som orsakar infektioner så gör vi vårt bästa för att bryta alla kända smittvägar. 

Relaterat material
”Avskaffa kravet på heltäckande mössa vid kirurgi!”

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler