Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Anna Spencer, överläkare i palliativ vård/ASIH Malmö.

Anna Spencer, överläkare i palliativ vård/ASIH Malmö. Bild: Ludvig Thunman/Bildbyrån

”Dumheter underhålls av medgörliga medarbetare”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Min bror låg på sjukhus en tid. Dörrarna var oftast öppna och i rummet intill bodde Kjell, en social herre som brukade avlägga visit hos min bror, kanske något oftare än önskat.

”Men Kjell, nu har du åkt fel igen”, sade min bror en dag, varpå Kjell godmodigt och oerhört tolerant inför egna brister, svarade ”Så fel var det ju inte, bara en halvmeter!”

Så kan det vara. Vi tror vi är nära sanningen och inser inte att vi befinner oss i olika rum. Kommunikation är svårt. Särskilt om man inte pratar med varandra.

“Den som tycker det är svårt att leda läkare har aldrig gått med två Jack Russelvalpar”

Jag tänker på medarbetarundersökningen som damp ner nyss. Frågor om arbets­miljö, delaktighet och ledarskap, besvaras ”anonymt” (kvinna, 55 år, arbetat 2–5 år i verksamheten) för att ge ­ledningen återkoppling. Man brukar svara lite mitt­emellan på frågorna ­eftersom webbformulär saknar nyanser och ärlighet blir brutalt.

Jag har alltid deltagit, svarat så gott jag kan. Någon gång negativt, någon gång mittemellan, någon gång ”1X2”. Ingen skillnad. Det negativa slätas över eller så tillsätts en harmlös grupp som ingen längre minns. Proceduren upp­repas år efter år. Jag undrar: vad är viktigast – skapa en känsla av delaktighet eller vara delaktig?

På patientsäkerhetskonferensen sade ­någon att ”man måste inte ringa Expressen” för att påverka. Det är bättre att förändra på sin arbetsplats. Jag kände mig träffad. Skämdes lite. Sen tänkte jag på alla gånger jag har sagt vad jag tycker, både kritiserat och drivit förändringar. Jag har försökt lokalt. Verkligen. Men inget har ­funkat lika bra som att ”ringa ­Expressen”. Tyvärr.

Det är smärtsamt för ledningar att höra missnöje. Man avfärdar det. Döper om. Att ändra sin världsbild är för svårt. Så dumhetskulturen fortsätter att frodas.

Men vi kan inte bara skylla på ledningen. Dumheter ­underhålls även av medgörliga med­arbetare. Kan vi inte ­sluta vara så medgörliga? Det är faktiskt inte olagligt att inte delta i meningslösheter. Jag har bestämt mig för att ställa tre frågor varje gång min dumhetsradar börjar larma. 1) Blir det bättre för patienterna? 2) Blir det bättre för arbetsmiljön? 3) Blir det bättre för ekonomin?

Om svaret på alla frågorna är ”Nej!”, låter jag bli att medverka i den aktiviteten. Så i år – ingen medarbetarundersökning!

För att öka min förståelse för ledningen, skaffade jag hund. Den som tycker det är svårt att leda läkare har aldrig gått med två Jack Russelvalpar. En kraftfull ledarskapsövning.

Jag bokade också medarbetarsamtal med valparna. Vi började med värdeorden. ”Välkomnande var lätt”, sade Fred. ”Vi slickar alla redan i hallen”, sade Charlie. Drivande var också lätt, numera kissar inte grannens katt i vår trädgård. ”Drivande är vårt varumärke”, sade Charlie. ”Voff”, sade Fred.

Omtanke står jag för, respekt kan de inte stava till. Men att springa rakt över ansiktet på tonåringarna när de väcker dem på morgnarna tyder på kärlek och närvaro. Så det blev våra nya värdeord i familjen. Hopp och lek!

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler