Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Clas Rehnberg, professor i hälso­ekonomi, Karolinska ­institutet och Gustav Kjellsson, lektor, Centrum för hälsoekonomi vid Göteborgs universitet.

Clas Rehnberg, professor i hälso­ekonomi, Karolinska ­institutet och Gustav Kjellsson, lektor, Centrum för hälsoekonomi vid Göteborgs universitet.

”Debatten om vårdvalet är ofullständig och selektiv”

Till stor del präglas debatten om vårdvalets effekter av tyckande, anekdotiska bevis och i bästa fall ett fåtal selektiva vetenskapliga studier. Det skriver forskarna Clas Rehnberg och Gustav Kjellsson i en debattartikel.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Till stor del präglas debatten om vårdvalets effekter av tyckande, anekdotiska bevis och i bästa fall ett fåtal selektiva vetenskapliga studier. Ett exempel är det senaste replikskiftet i Dagens Nyheter om vårdvalets fördelningseffekter.

I diskussionen tas inte hänsyn till att utvecklingen av dessa effekter kan bero på om vi fokuserar på skillnader baserade på behovsgrupper eller socioekonomi. Vi försöker nedan ge en mer samlad bild av vad forskningen säger om detta.

En sammanfattning av de studier som följt utvecklingen av vårdutnyttjandet mellan behovsgrupper finner inga entydiga resultat, men påvisar ökningar för såväl befolkningen i stort som individer med kroniska sjukdomar. Dock var ökningen i vissa studier mindre för kroniker. Det finns alltså visst stöd för att enklare åkommor prioriterats, vilket dock inte gått ut över kroniker som fortfarande har ett klart högre vårdutnyttjande.

I en nypublicerad studie har vi studerat skillnaderna i vårdutnyttjandet mellan socioekonomiska grupper som följer utvecklingen av läkarbesök för olika inkomstgrupper i de tre största landstingen (Sveréus et al. 2018). Studien visar att vårdvalet följts av fler läkarbesök i alla grupper, men framförallt hos individer med låga inkomster. Huruvida ökningen är proportionell mot tidigare nivåer varierar mellan landstingen.

“Studien visar att vårdvalet följts av fler läkarbesök i alla grupper”

Ökningen för låginkomsttagare är störst i Stockholm och minst i Skåne. Dessa resultat är i huvudsak i linje med tidigare studier. Notera att resultaten inte alls är en motsättning till att vårdgivare reagerar på incitament till att behandla enklare åkommor. Om vi föreställer oss situationen före vårdvalets införande med låg tillgänglighet är det troligt att individer med hög inkomst och god utbildning hade större möjligheter att komma i kontakt med vården – främst för enklare åkommor. Vår studie pekar på att ökningen av läkarbesök har minskat denna problematik, och en möjlig tolkning är att resurssvaga individer har fått ökad tillgänglighet även för enklare åkommor.

Att studera fördelningseffekter av läkarbesök har begränsningar. Substitutionsgraden mellan läkarbesök och andra vårdtyper kan skilja sig mellan grupper. Antal besök är inte heller direkt kopplat till kvalitet och vi vet inte hur innehållet i dessa besök varierar mellan grupper, och om det förändrats över tid. Till exempel skapade ersättningssystemet som infördes i Stockholm i samband med vårdvalet incitament för att öka antal besök, vilket kan leda till uppdelning av besök. Våra resultat visar indikationer på en ökning av sådana besök (vilket dock långt ifrån förklarar hela ökningen) koncentrerad till den lägre delen av inkomstdistributionen.

Vi hoppas med detta inlägg främja ett debattklimat där studier inte används för att konfirmera egna ståndpunkter. Genom att inta en öppen, men ödmjuk, inställning till data kan vi lära oss av svenska och andra europeiska erfarenheter om hur möjligheten att välja läkare kan kombineras med jämlik tillgänglighet. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler