Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Medicinska undersökningar för att upptäcka exempelvis bröstcancer är ett känsligt ämne där forskare sällar sig till den ena eller den andra gruppen, skriver debattören.

Medicinska undersökningar för att upptäcka exempelvis bröstcancer är ett känsligt ämne där forskare sällar sig till den ena eller den andra gruppen, skriver debattören. Bild: Joel Marklund/Bildbyrån

”Den polariserade debatten skymmer sikten”

Debatten om screening riskerar att förvirra patienter som letar efter anledningar att slippa delta, skriver Christine Kumlien, professor i vårdvetenskap vid Malmö universitet.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Christine Kumlien, professor i vårdvetenskap vid Malmö universitet.

I takt med att det har vuxit fram nya metoder för att upptäcka dödliga sjukdomar har debatten om så kallad screening också polariserats alltmer. Medicinska undersökningar för att upptäcka bröstcancer eller bråck på kroppspulsådern är ett känsligt ämne där forskare sällar sig till den ena eller den andra gruppen. Men debatten riskerar att förvirra patienter som letar efter anledningar att slippa delta i undersökningen.

”Jag hade svårt att sova på grund av sjukdoms­beskedet, kommer jag att dö nu?” ”I går var jag frisk nu är jag sjuk, vad händer egentligen?” Det här är exempel på oroliga tankar och känslor hos personer som har undersökts för bröstcancer och bråck på kroppspulsådern och fått veta att de har tecken på sjukdom. Människor påverkas på olika sätt av ett sådant besked. Många hanterar det bra medan andra lider av oro och ångest.

Syftet med nationella screeningprogram är att förebygga och förhindra att människor får livs­hotande sjukdomar. Men det är alltid etiskt kontroversiellt att leta efter sjukdom hos symtomfria personer. Det är därför viktigt att screening genomförs enligt etiska principer. Därför har Socialstyrelsen tagit fram rekommendationer för nationell screening där syftet är att skapa en jämlik vård och hälsa för befolkningen. Socialstyrelsen rekommenderar i dag screening för vuxna personer när det gäller bröst­cancer, bukaortaaneurysm och livmoderhalscancer.

Tyvärr har debatten blivit alltmer svart och vit. En del forskare lyfter fram de negativa konsekvenserna, som risken för överdiagnostik och överbehandling. De menar att somliga patienter som får en tidig diagnos knappast skulle drabbas av sjukdom och då får en ”onödig” behandling. Andra negativa aspekter kan vara psykiskt lidande som påverkar livskvaliteten.

Förespråkarna lyfter i stället fram de vinster som finns med screeningprogrammen. Vid en tidig diagnos kan sjukdomen behandlas under planerade omständigheter och innan eventuell spridning av cancer. De menar också att programmen ökar möjligheten att förstå sjukdomsmekanismer.

Det är naturligtvis bra att screening diskuteras. Det är också viktigt att utvärdera nytta och kostnadseffektivitet, precis som Socialstyrelsen gör. Men det är inte lätt för den enskilda individen att veta vem de ska tro på i den motstridiga debatt som förs.

“Sjukvården har svårt att bemöta den oro som väcks”

Problemet med den polariserade debatt vi just nu ser är att den skymmer sikten för de verkliga problemen. I stället borde vi diskutera hur vi ska bemöta de grupper som uteblir från undersökningarna. Den forskning som bedrivs inom utvärdering av vård och behandlingsmetoder vid Malmö universitet visar att det finns brister i screeningprogrammen. Patienterna är visserligen tacksamma över att sjukdomen har upptäckts i tid, men sjukvården har svårt att bemöta den oro som väcks i och med beskedet. Screeningprogrammen behöver utveckla stöd i form av information, samtal och rådgivning så att patienten känner en ökad trygghet och får mer kontroll. Sjukvården behöver involvera patientgrupper i det strategiska arbetet med att informera om processen. Dessutom behövs riktade satsningar för att nå ut till de grupper som löper störst risk att drabbas av ohälsa.

Forskning visar nämligen att de personer som verkligen skulle behöva delta i screeningundersökningar inte kommer. Det finns ett samband mellan låg socioekonomisk status och lågt deltagande i screening för livmoderhalscancer. Studier från Malmö har också visat att det finns stark koppling mellan ekonomisk utsatthet och lågt deltagande i mammografi. Liknande mönster finns när det gäller screening för bukaortaaneurysm där män i sydvästra Skåne med låg inkomst har lägre deltagande och dessutom högre förekomst av sjukdomen (Zarrouk m fl 2013).

Ett argument för nationella screeningprogram är att de ska gynna utvecklingen av en jämlik hälsa och vård. Då är det viktigt med satsningar som hjälper människor att göra medvetna val. Först då kan de fatta ett välgrundat beslut om att delta eller inte. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler