Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Katarina Stolt, distriktsläkare i Jönköping.

Katarina Stolt, distriktsläkare i Jönköping. Bild: Stefan Persson/Bildbyrån

”Primärvården är helt enkelt svår att tycka om”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Stackars primärvård. Hur ska det gå? Vad ska det bli av dig? Du är som ett försummat barn som borde bli omhändertaget för samhällsvård, men inget händer. Folk har gjort orosanmälningar i många år och kanske borde vi göra ytterligare en utredning för säkerhets skull?

Just nu har vi ju bara två utredningar, Stiernstedts och Nergårdhs och de har ju kommit fram till samma slutsats igen – Satsa på primärvården! Men inget händer. Borde man göra en ny orosanmälan kanske? Men vart?

Eller är det något med primärvårdens väsen som gör att försummelsen fort­sätter? Det är något som skaver och tar emot. Primärvården är helt enkelt svår att tycka om. Man orkar inte se eländet, är det så man tänker? Primär­vården är det försummade jobbiga barnet. Man vill inte veta av dig.  Du utsöndrar en dysfunktionell, ångestskapande atmosfär. Du är komplicerad och svårgreppbar. Du är så stor och spretig att du ­skapar rädsla vid blotta tanken på alla åtgärds­behov. Ibland är du mest ­tråkig och alldaglig. Ibland luktar du dessutom glesbygd i fel klimatzon.

Det finns många som pratar illa om dig, de som vill bestämma över dig, de som vill träffa dig men inte kommer till, de som ­aldrig har träffat dig men ändå tycker sig veta allt om dig. Sjukhusets ST-doktorer vill inte heller umgås med dig under sina tjänstgöringsblock. Ja något måste det ju vara som bidrar till denna fientlighet och försummelse. 

“Är det något med primärvårdens väsen som gör att försummelsen fort­sätter?”

Men vi, din familj, älskar dig och skriker oss hesa för att du ska få den uppmärksamhet och de omsorger du har rätt till, precis som alla andra vårdnivåer. Vi vet att du med rätt förutsättningar, rätt omsorg, satsningar och resurser kan blomstra och utvecklas på ett helt normalt sätt till stor glädje för alla. Men nej. Inga genomgripande åtgärder. Ingen nationell plan i sikte. Ingen bot för allmänläkar­bristen. Värdet ligger på anemiska 15 procent. 15 procent av läkarkåren i Sverige är allmänläkare där normalvärdet mätt med europeiska mått hamnar på det tredubbla.

Och vi, din familj, vi allmänläkare, orkar snart inte heller med dig, eftersom hjälpen uteblir. När vi inte blir fler kan vi inte nära och vårda dig. Du får en krasslig patientkontinuitet. Och nyrekrytering till familjen kan inte heller ske när du är så ämlig och dysfunktionell. Dessutom finns det ju alltid de som tycker att du är lat och förslappad, du borde göra annat eller göra mer, klippa dig och skaffa dig ett jobb. 

Och till slut kommer ju de hemska ­rubrikerna i kvällspressen – Primärvården, den försummade, dog.

Hur kunde det ske? Fanns det ingen som såg vad som höll på att hända? Varför var det ingen som ingrep?  Varför omhändertogs inte Primärvården i tid av myndigheterna medan det fortfarande gick att göra något? Det fanns ju så många orosanmälningar, så många varnings­tecken. Men det kommer att bli som det brukar. Man såg, men man gjorde ingenting. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler