Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Thinkstock

”Ny kunskap borde spridas via vårdens it-system”

Ge Socialstyrelsen i uppgift att se till att information till, och kanske från, vården kodas så att den kan användas som beslutsstöd, föreslår läkaren Ulf Hallgårde.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Ulf Hallgårde, leg läkare.

Med hjälp av vårdens it-system borde kunskap kunna nå ut till varje situation där den behövs. Det är dags att ge Socialstyrelsen i uppgift att se till att information till, och kanske från, vården kodas så att den kan användas som beslutsstöd.

På Dagens Medicins sajt kunde man till exempel läsa den 2 mars 2018 att poolade labdata från tiotusentals patienter har gett en ny indelning av diabetes. Denna indelning har betydelse för behandling och för prognos både till liv och komplikationer. En dataalgoritm kan nu direkt ange vilken diabetestyp en nyupptäckt patient sannolikt har. Denna kunskap borde påverka all utredning och behandling av diabetes från och med nu. Jag skriver borde, för våra system för att distribuera denna nya kunskap är mycket tröga och har ofullständig täckning.

Jag har under många år arbetat med utveckling av journalsystem. Jag har varit delaktig i utveckling av såväl Cambio Cosmic som Melior och även system som aldrig nådde ända fram, som Bedside 90 och Soarian. På senare år har jag varit engagerad i utvecklingen av e-sjukintyg och Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutstöd. Under allt detta arbete har jag varit särskilt intresserad av hur kunskapshantering och kunskapsdistribution kan stödjas av ”journalsystemen”.

Att jag skriver journalsystemen med citattecken beror på att dessa egentligen borde vara sjuk­vårdens affärssystem och innehålla såväl ekonomiska modeller som kvalitets- och kunskaps­modeller, och moduler grundade på strukturerade informationsflöden som hänger ihop. Inför man ett nytt arbetssätt ska man snabbt kunna utläsa vad detta ger för utfall av­seende medicinska resultat, effekter på tillgänglighet och ekonomi utan att man går via andra, endast delvis överlappande, databaser.

I arbetet med Siemens system Soarian skapade vi ett sådant samband. Det var möjligt att skapa checklistor och automatiserade rutiner grundade på kunskap om risker och möjligheter. Om en patient lades in för till exempel stroke skulle risken för utveckling av trycksår kontrolleras regelbundet med ett formulär som gav ett riskindex. Om detta riskindex var högt eller ökade föreslog systemet omvårdnadsåtgärder. Om dessa inte genomfördes eller om indexet var kritiskt högt kom en dekubitusmadrass från förrådet direkt utan beställning. Effekten blev att sjukhuset i tyska Erlangen (Siemens hemstad) där systemet användes nådde historiskt låg frekvens av trycksår, något som är ett stort problem inom svensk sjukvård. Systemet uppfattades som ett stöd för bättre omvårdnad.

På samma sätt togs det fram checklistor för olika utredningar och behandlingar. Om någon undrade varför checklistan såg ut som den gjorde så fanns hela vård­programmet tillgängligt ett klick bort och hela det vetenskapliga underlaget ytterligare ett klick bort.

Begreppet kunskapsstyrning har nog försvårat införandet av moderna beslutsstöd i vården eftersom läkarkåren värjer sig mot att få sin kompetens ifrågasatt. Problemet är dock att när informationsflödet har ökat har läkar­kårens möjligheter till deltagande i kompetensbibehållande och kompetenshöjande utbildningsaktiviteter minskat. Den medicinska riksstämman gick i graven. Specialistföreningarnas utbildningsveckor ser i många fall sjunkande deltagarantal och en ökad andel pensionärer bland dem som kommer. Lokala läkaresällskap tynar allt mer bort. Den tidigare väldigt populära men etisk/juridiskt tvivelaktiga industristödda konferensverksamheten är nu ett minne blott. I detta läge måste vi se till att ”kondenserad” ny kunskap verkligen når ut till alla i vården där de behöver den, när de behöver den!

Detta kan ske på många sätt, men om alla informationselement i denna kunskap är strukturerade efter de olika klassifikations­systemen som finns i sjukvården, till exempel ICD (Diagnoser) ICF (Funktion och förmåga) KVÅ (diagnostiska och terapeutiska åtgärder) Snomed CT, läkemedelskoder med mera, så skulle kunskapen kunna lyftas fram där den behövs. (Klassifikationssystemen är delvis överlappande så en del koder behöver ”släckas ner” för att det skall fungera.)

Socialstyrelsen får då på ett nytt sätt axla det urgamla uppdraget att vara bärare av den kunskap som man definierar som ”Vetenskap och beprövad erfarenhet”, genom att välja vilket klassifikationssystem som ska användas i varje läge och ansvara för att alla definitioner är kongruenta. Det är ett gyllene tillfälle nu, då flera landsting står i begrepp att byta it-system.

Efter en sådan insats av Social­styrelsen skulle kunskapen, till exempel nationella riktlinjer, helt eller i delar kunna spridas som beslutsstöd via datorer utan krav på ett gemensamt it-system! Alla Sveriges diabetespatienter skulle sedan snabbt få nytta av de nya rönen. 

Kommentarer