Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

”Diagnoskoder sprutar ur öronen på mig”

Allmänläkaren Magnus Isacson skriver själv om en vardag på vårdcentralen. Om 20 klick för att komma in i NPÖ, patienter som gör samma prover hos olika läkare, telefontid utan ersättning, vådan av besöksbonusar och problemet med plastrullar för läkemedel.

Annons:

Vi vill höra fler berättelser från vardagen!

Vill du också skriva om en vanlig dag på arbetet på ett sjukhus eller en vårdcentral?
Mejla: minarbetsdag@dagensmedicin.se

Jag kommer till jobbet på morgonen och slår på min dator. Efter 5–10 minuter har den startat. Jag sätter in mitt e-leg i kortläsaren och börjar jobba.

Min första patient är en 80-årig man med yrsel, ångest, kronisk lymfatisk leukemi och muskelreumatism. Jag förbereder mig genom att klicka 20 gånger i journalen för att komma in i NPÖ, nationell patientöversikt, och se på patientens tidigare prover och besök. Han har senaste månaden varit hos hematolog och kardiolog och i dag är han på besök hos mig. Samma prover har tagits inför varje besök och mer eller mindre samma saker har avhandlats och kommer att avhandlas på de tre separata besöken.

Inte nog med detta. Hematologen har skickat en remiss till mig för uppföljning av patientens yrsel. Denna yrsel som jag och patienten har kämpat med i flera år och till slut kommit till ro med att det beror på hans ångest. Nu återaktualiseras denna yrsel i och med en remiss i all välmening och ytterligare kamp väntar.

Jag tänker på hur mycket dessa prover, läkar­besök och patientens oro har kostat och vinkar adjö till tusentals kronor som spolats ner i landstings­organisationens, stuprörens och de semi-kommunicerande it-systemens stora svarta hål. Men det blir trots allt ett ganska trevligt besök.

Efter dagens första patient är det dags för telefontid. Under telefontiden svarar jag på tio samtal på 45 minuter. De flesta av dessa är av mer avancerad karaktär än ett genomsnittligt nätläkarbesök men ersätts med noll kronor. Med nätläkarersättning hade jag på dessa tio samtal kunnat dra in 6 500 kronor till vårdcentralen, vilket motsvarar cirka 1 500 000 kronor per år.

Efter telefontiden knackar en distrikts­sköterska på dörren och säger att en av mina hemsjukvårdspatienter behöver sättas in på apodos. Apodos innebär att en patient får sina mediciner i plastrullar i stället för i burkar och att de är färdigsorterade så att morgonmedicinerna ligger i en påse, kvällsmedicinerna i en påse och så vidare. Varje gång jag initierar apodos dör en liten del av mig. Det innebär nämligen att jag manuellt måste överföra alla patientens mediciner från ett komplicerat system till ett annat obegränsat komplicerat system där jag trots flera års erfarenhet gör fel på ungefär vartannat klick. Jag biter ihop och bestämmer mig för att detta får vänta till senare.

På förmiddagen träffar jag ett antal akutpatienter. Sedan går jag in på 1177.se och svarar på meddelanden, förnyar recept med mera. Det blir ett frenetiskt klickande fram och tillbaka mellan det otroligt osmidiga 1177.se och ordinarie journalsystem, med meningslöst dubbeldokumenterande, eftersom ­systemen inte kommunicerar med varandra. Där­efter dags för lunch. Skönt att mikron fungerar.

“Här gäller det att hålla tungan rätt i mun och registrera så många koder som det bara går”

På eftermiddagen har jag planerade besök – patienter med diabetes, depression, trötthet, viktnedgång. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun och registrera så många koder som det bara går för att vårdcentralens ekonomi ska gå ihop. Ju fler och tyngre diagnoser, desto bättre, men du får inte kopiera en diagnos från en annan klinik, då gills den inte. Och Z-diagnoser är inte så värdefulla så dem ska man inte välja. Helst ska man ta diagnoser som börjar på olika bokstäver för det går rykten om att det ska ge mer pengar. Dock är det ingen som vet eftersom ersättningssystemet är hemligt. Det är även viktigt att man registrerar fördjupade läkemedelsgenomgångar eftersom man då får 300 kronor extra men om du glömmer att godkänna vårdkontakten får du inget alls.

Sedan har vi fått mail om att vi ligger strax under det antal besök vi måste ha per dag på vårdcentralen denna månad för att få den av landstinget utlovade besöksbonusen. Om vårdcentralen hamnar på 84 besök i snitt per dag under månaden får vi noll kronor i bonus, om vi hamnar på 85 besök får vi 150 000 kronor. Ok, men då kanske vi ändå måste tvinga in några patienter som inte alls behöver komma så att vi hamnar över det där snittet.

Jag ser sedan att jag har fått in en kompletteringbegäran på ett sjukintyg från Försäkrings­kassan. Det är min patient med utmattnings­syndrom där Försäkringskassan vill ha mer objektiva fynd och en tydligare beskrivning av vilka arbetsuppgifter min patient inte kan utföra. Jag skriver att patienten faktiskt inte har några objektiva fynd, att hon inte kan arbeta alls just nu och håller tummarna för att detta ska accepteras.

Nu börjar dagen närma sig sitt slut. Jag har satt så många diagnoser att det sprutar diagnoskoder ur öronen på mig och precis när jag är på väg hem kommer jag på det, jag har inte fixat med apodosen. Jag tar ett djupt andetag och låter apodosen vänta till i morgon. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler