Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Maria Belikova, underläkare och vice ordförande i Kandidat- och underläkarföreningen, SLS.

Maria Belikova, underläkare och vice ordförande i Kandidat- och underläkarföreningen, SLS.

”Antalet AT-platser bör utökas”

Ekvationen är enkel – vill man ha fler specialister måste man legitimera fler, skriver Maria Belikova i en replik till Lars Breimer. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Lars Breimer gör ytterligare ett inlägg men denna gång i fel debatt. Diskussionen handlade aldrig om antalet platser på grundutbildningen – där har Lars en del bra resonemang. Det är dock intressant att han vänder hela diskussionen till att handla om den frågan i stället för att fokusera på AT-problematiken. Ekvationen är enkel – vill man ha fler specialister måste man legitimera fler. I rådande system betyder det att antalet AT-platser bör utökas eftersom det kommer att ta flera år innan bastjänstgöringen införs för alla. Lars antyder att utlandsutbildade läkare rubbar balansen mellan grundutbildningsplatser och AT-tjänster. Ett annat sätt att se på det är att om samhället vill åtnjuta det arbetskraftstillskott utlandsutbildade läkare utgör, då måste samhället bereda plats för dem genom att utöka antalet AT-platser. Allt annat är rent slöseri.

“det rådande systemet begränsar legitimering av läkare”

Min invändning var att Lars Breimer framställde grava systemfel som en simpel fråga om var enskilda underläkare ska söka AT. Att göra AT utanför storstaden kan korta väntetiden men ändrar inte det faktum att väntetiderna stadigt ökar i hela landet. Man kan bara hålla med Anders i kommentarerna till den ursprungliga artikeln – det var ett empatilöst inlägg, och svaret likaså. Lars uttrycker ingen förståelse för att det är systemfel som gör att underläkare fastnar i ett juridiskt och meritokratiskt ingenmansland. I stället väljer han att se bristen som någon form av brutalt darwinistiskt urval, när diskussionen egentligen ska handla om vår rätt till att slutföra vår utbildning och om det samhällsekonomiskt vansinniga i att det rådande systemet begränsar legitimering av läkare.

Även om jag inte har gjort lumpen i Katrineholm och inte kommer från Helsingborg, så vet jag att de ligger nära större städer. Med väntetider på 10 respektive 8 månader ligger de statistiskt mycket bättre till, och därmed håller inte Lars argumentation, trots hans geografiska kännedom.

Lars härleder de sjunkande antagningspoängen till att inte alla vill arbeta med den klassiska läkarrollen, vilket är ett vagt argument. Frågan om sjunkande antagningspoäng är mer komplex och troligen har gymnasiereformen haft större betydelse; en tydlig sänkning i antagningspoäng inträffade när den första kullen studenter med nya gymnasiebetyg skulle söka högskoleutbildning.

Att skriva i Dagens Medicin upprepade gånger är en typ av inflytande. Lars Breimer tar upp det utrymmet i medierna och det är förvisso glädjande att han väljer att lyfta frågan om AT. Hans engagemang för sina kollegor faller dock platt när han – helt utan sakliga argument – antyder att underläkare innan AT är bortskämda och han gör direkt skada när han ger en gravt felaktig bild av AT-problematiken till tidningens läsare. Det är ett ofrånkomligt faktum att AT i dag är underdimensionerad, vilket är till skada såväl för examinerade läkare, oberoende av utbildningsland, som för samhället som helhet.

Relaterat material

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler