Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Henrik Schildt, konsult inom hälso- och sjukvård på IT- och managementkonsultbolaget Acando.

Henrik Schildt, konsult inom hälso- och sjukvård på IT- och managementkonsultbolaget Acando.

”Digitalisera vården där det gör störst nytta”

Arbetet med digitalisering behöver skifta fokus från teknik till att skapa verksamhetsmässiga förutsättningar för vård på distans av kroniskt sjuka i stor skala, skriver debattören Henrik Schildt.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Digitalisering och e-hälsa har under det senaste årtiondet varit i fokus för utvecklingen av svensk hälso- och sjukvård, omsorg och socialtjänst. Det handlar om att använda modern teknik för att utveckla smartare arbetssätt som kan bidra till ökad kvalitet för patienter och brukare, men även till en bättre arbetsmiljö för medarbetare samt som ett fundament för klinisk forskning. De flesta talar om digitalisering som en lösning, men påfallande få beskriver hur (och var) den reella nyttan ska skapas med hjälp av tekniken? Man skulle, utan att överdriva för mycket, kunna säga att begreppet digitalisering blivit något av det alexanderhugg som ska lösa hälso- och sjukvårdens gordiska knut.

Det finns konsultrapporter som kommit fram till helt fantastiska vinster med digitalisering och det kan vara lätt att lockas med i den allmänna hypen när uttryck som AI, blockchain och vårdappar snurrar som löv i en höststorm i mediebruset. Men, bortom teori och antaganden finns verkligheten och frågor som – var ska vi börja och hur ska vi gå tillväga? Triagering via en AI-chattbot kan avlasta akut- och primärvård, och bättre beslutsstöd kan öka precision och korta tiden för diagnos. De regioner som ännu inte har gemensamma vårdinformationssystem kommer att kunna effektivisera de interna processerna och kontakt med en primärvårdsläkare via video är bra för vissa patientgrupper, men avlastar inte vårdgivaren.

Ska digitala lösningar kunna göra skillnad på riktigt, det vill säga möjliggöra mer (och gärna bättre) vård för pengarna måste vi hitta områden där det digitala kan ersätta det analoga, med bibehållen vårdkvalitet. Det är först då det går att skala upp verksamheten utan att det krävs mer resurser. Det beror på att det i den analoga vården finns ett linjärt samband mellan exempelvis fler läkarbesök och behovet av mer läkartid. Exemplen ovan kan säkert bidra, men den riktigt stora potentialen för dessa ligger längre fram i tiden.

Så tillbaka till frågan ovan - var ska vi börja? Enklast är att följa pengarna och enligt Vårdanalys står individer med kronisk sjukdom för 80–85 procent av ett landstings totala vårdkostnad. Dessutom är vården av kroniker inte tillräckligt proaktiv, varken när det gäller att förebygga följdsjukdomar eller att förebygga försämring och behov av akutvård (Vårdanalys 2014, Socialstyrelsen 2018a).

“Då behövs det inte fler piloter eller testbänkar – det krävs en organisatorisk innovation.”

En bred utbyggnad av möjligheterna för vård på distans av kroniker är därför antagligen det område där digitalisering bäst kan bidra till framtidens hälso- och sjukvård (i alla fall under de kommande fem åren) då även mindre förändringar berör stora patientpopulationer. Dessutom finns en outnyttjad potential i patienter som är bättre involverade i den egna vården, något som kan ge en ökad förståelse för den egna sjukdomen och de faktorer som påverkar den. Det skapar i sin tur bättre följsamhet till behandling och råd om livsstilsförändringar. Flera initiativ har visat att teknik för att flytta vård ut från sjukhus/vårdcentraler redan finns i dag. I projekt som exempelvis i kol-projektet har även juridiska frågetecken rätats ut och dessutom har direkta kostnadsbesparingar kunnat påvisas, men framförallt stora vinster för patienterna.

Men för att vård på distans ska få en substantiell effekt på kritiska områden som ekonomi och personalförsörjning krävs en större omställning av dagens vårdsystem och då behövs det inte fler piloter eller testbänkar – det krävs en organisatorisk innovation. Det går inte att komma ifrån att dagens organisationer är anpassade efter dagens sätt att bedriva hälso- och sjukvård. Ett annorlunda sätt att bedriva vård kräver andra strukturer, arbetssätt och ersättningsmodeller. Arbetet med digitalisering behöver därför skifta fokus från teknik till att skapa verksamhetsmässiga förutsättningar för vård på distans av kroniskt sjuka, i stor skala. Det är först då tekniken kan bli ett verktyg som underlättar för medarbetarna, skapar värde för patienterna och samtidigt gagnar hela vårdsystemet.

Viktigt att ha med sig är att framtiden inte handlar om ”digital” eller ”analog” vård – det är både och!

Kommentarer