Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Adel Abu Hamdeh, ST-läkare, Psykiatri Sydväst.

Adel Abu Hamdeh, ST-läkare, Psykiatri Sydväst. Bild: Linnea Rheborg/Bildbyrån

”Han ser sina diagnoser som superkrafter”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Makarna Jocke och Jonna Lundell är ­Sveriges största Youtubers. Deras gemensamma Youtube-kanal har 20 miljoner ­visningar i månaden och med dessa hisnande tittarsiffror påverkar de ett stort antal människor.

I en intervju i Expressen i december berättar Jocke att han har diagnostiserats med Aspergers syndrom och ADD. Han ser sina ­diagnoser som superkrafter och väljer att avstå medicinering av rädsla för att hans kreativitet och personlighet ska dämpas. Hustrun Jonna förklarar i samma intervju att hon tycker att diagnoser är charmiga och att hon älskar människor med diagnoser då de får en person att sticka ut och vara unik. Hon berättar att alla runt henne har diagnoser och att hon hoppas att deras gemensamma dotter får en diagnos.

Jocke och Jonna är så kallade influencers och anses vara Sveriges största makthavare inom sociala medier. De har stort inflytande på framför allt unga personer och tjänar pengar bland annat genom att sälja detta inflytande i form av reklam. Men vad händer när de i praktiken gör reklam för psykiatriska diagnoser som något som gör en person intressant och unik, som om det handlade om tatueringar?

Jag tror inte att Jonna önskar att ­dottern ska må dåligt psykiskt. Snarare ger hon uttryck för en allt vanligare syn på psykiatriska diagnoser som något identitetsskapande. I stället för att vara problembeskrivningar som ger information om prognos och möjlig ­behandling, får diagnoser definiera människor och deras personligheter.

En diagnos kan därför uppfattas som ett potentiellt svar på frågor om vem man är och vad man kan bli. Som en skenbart vetenskaplig form av stjärntecken.
Jocke och Jonna är inte ensamma om att prata om psykisk ohälsa. Vi uppmanas återkommande att prata om psykisk ohälsa och det är inte ovanligt bland influencers och kändisar att offentligt blotta sin psykiatriska problematik och eventuella diagnoser. Listan kan göras lång på förebilder för unga, som talat ut om bland annat adhd, ångest, bipoläritet, utmattningssyndrom och depression. Syftet är säkert gott: att förklara, trösta, uppmuntra och inspirera. Men tänk om vi i vår strävan efter att minska det stigma som omgärdar psykisk ohälsa riskerar att göra psykiatriska diagnoser eftertraktade i sökandet efter identitet och gemenskap?
Jag tror inte att någon önskar sig psykiskt illabefinnande. Men livet erbjuder påfrestningar och ingen är utan skavanker och brister. Med våra förebilder som mallar kan vi i en längtan efter tillhörighet, felaktigt identifiera våra vardagsproblem som psykiatriska diagnoser.

“Hustrun Jonna förklarar att hon tycker att diagnoser är charmiga”

Att ungas psykiska ohälsa ökar är omdebatterat. Vissa menar att besvären egentligen inte ökat, men att unga däremot söker vård i högre utsträckning. Att fler ­vågar söka hjälp kan å ena sidan vara positivt. Å andra sidan kan sänkta trösklar för psykiatriska diagnoser riskera att fjättra individer vid en sjukdomsroll och späda ut vårdens redan ansträngda resurser. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler