Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Annika Janson, barnläkare, Addis Abeba, Etiopien.

Annika Janson, barnläkare, Addis Abeba, Etiopien.

”Vi behöver alla bry oss mer om maten vi äter”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Han ber bordsbön. Alla följer med i en självklar respekt för framdukat förmiddagskaffe med bröd.

Etiopien är på de internationella jäm­förelseaxlarna en av jordens mest religiösa nationer. Sverige brukar hamna i andra ­änden som det mest sekulära av alla länder.

“Det är nära till livets mer basala villkor här: skörd, mat, lönearbete.”

Jag böjer på nacken och tycker det är vackert med den stilla stunden före ­fikat. Inget är självklart. Precis som när jag klagade efter att regnet vräkt ner varje dag i flera veckor och min etiopiske vän bara tittade undrande, men varligt, på mig och påminde: – Regn är liv.

Det är nära till livets mer basala villkor här: skörd, mat, lönearbete. En sjukdom tippar hela tillvaron när en stor familjs inkomst försvinner. Trygghetssystemen är på sitt sätt både stadiga och sköra, de utgörs av familjen och grannarna, men de har kanske inte heller mycket till övers.

I Sverige blev vi varse, nästan överraskade av, vår egen skörhet i somras när bränder härjade i våra ­skogar och skörden torkade bort. Ja, om det inte växer någon mat – hur blir det då?

Ibland får jag frågan hur det blir för mig, jag som ­i Sverige jobbar med fetma och typ 2-­diabetes, i detta land som enligt the Lancet har jordens lägsta förekomst av fetma bland barn och ungdomar. Här är det mycket vanligare att ett barn är för lätt, eller till och med för kort för sin ålder, än för tung.

Ja, tänker jag då, hur får någon av oss ihop en världsbild där vi producerar mat med hjälp av mycket arbete, olja och rent vatten, och sedan förpackar och transporterar den, dukar fram den på en dignande ­buffé och sedan slänger allt som ingen ville äta? Och är det samma värld där allt fler kommer att dö av övernäring medan livets ­dagliga bröd fortfarande är en kamp för så många?

För mig hänger allt detta ihop.

WHO säger att vi redan har nått den punkt i historien när de nya sjukdomarna, som paradoxalt brukar kallas vällevnadssjukdomar, skördar fler liv än de gamla döds­orsakerna, som infektioner och malaria. Och både jordens nyrika olje­stater och allra fattigaste länder ser nu en ökande ­förekomst av fetma bland barn och unga som följd av snabbt förändrade vanor. Och hur är ­spelets regler för jordens alla bönder, och hur ­använder vi jordbruksmark bättre än till ­odling av tobak och khat?

Vi behöver alla bry oss mer om mat. Och då menar jag inte konstra. Inte kräva mandelmjölk och mat som aldrig sett genetiskt förädlingsarbete. Inte kräva tokig­heter. Gärna äta det som bjuds. Ta tillvara. Äta lagom, och försöka förstå den komplicerade logiken i vilken mat som är klok, de importerade influgna ekologiska sockerärterna från Kenya eller de lokalt odlade bönorna som inte är ekologiska? Inte slänga, mer grönt, mindre kött, mindre socker.

Jag gillar EAT. Kolla in läkaren Gunhild Stordalens stiftelse om du inte redan gjort det. Hon ligger helt rätt i sin ambition att samla världens stora organisationer, hälsoprofeter och livsmedelsproducenter kring frågor om mat.

Och jag funderar vidare på hur den ska låta: en bordsbön i vår tid.

Kommentarer