Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad.

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad.

Läkare är perfekta i rollen som hemliga agenter

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Till er smådeppiga läkare som har tappat sugen: När hade du senast ett ”Clooney-moment” (= du kände dig smart, cool och uppskattad)? Inte i går, va?

Har vårdplatsbrist, produktionskrav och tillgänglighetshets fått dig att tappa moralen och bli cynisk? Längtar du efter spänning och glamour som landstings­vården inte kan erbjuda? Har du till och med övervägt att sälja dig till Kry?

Sluta deppa. Jag vet det perfekta jobbet för dig. Bli hemlig agent – du är som klippt och skuren.

“Vi är vana att skapa förtroende och att hemlighålla känslig information.”

Vi läkare är vana vid att vara lojala mot chefer som inte vet vad vi gör. Ofta vet vi heller inte vilka våra chefer är på grund av de ständiga omorganisationerna. Vi känner bara till den grupp vi jobbar närmast. ”På golvet” som man säger inom vården. Ovanför golvet har vi ingen kontakt.

Vi bär intetsägande kläder som smälter in i mängden. Ingen kan skilja en läkare från en städare, och patienterna vet inte vem de träffat. Vi har vant oss av med personliga attribut, som nagellack, klockor, parfym. Vi lämnar inga avslöjande spår. Vi röker inte, och lämnar därmed inte heller några fimpar med läppstiftsavtryck, och har inte någon karaktäristisk hosta som kan fångas på band.

Vi har utvecklat en gångstil där vi flyter fram supersnabbt utan att springa. En läkare/agent får inte väcka oro eller fånga onödig uppmärksamhet. Vi är vana vid att arbeta oregelbundna tider och är alltid redo när vi blir uppringda mitt i natten från dolt nummer.

Ett annat trumfkort när vi söker jobb som agenter är vår stora vana vid förhör, jag menar ta anamnes. Vi kan dra ut viktig information ur de mest motspänstiga intervjuobjekt. Vi minns födelsemärken och tatueringar, korta och långa ärr. I kortfattade anteckningar fångar vi med kodord det viktigaste, som leder oss fram till lösningen. ”Lgll: ua. MoS: röda tonsiller.”

Vi är vana att skapa förtroende och att hemlighålla känslig information. Att minnas och att minnas lite mindre när det verkar bäst. Att endast hälsa offentligt när patienten hälsat först.

Om den före detta läkaren, numera agenten, trots sin skicklighet skulle bli tillfångatagen och sitta med en förhörslampa rakt i ansiktet och hotfulla personer omkring sig, avslöjar vi ingenting. För genom att i åratal ha intervjuat patienter, vet vi inte bara hur man skickligast får fram den information vi behöver. Vi vet också hur man kan blanda bort korten, så att intervjuaren tappar tråden. Ett exempel:

Läkaren:
– När började utslagen komma första gången?

Patienten:
– När var jag på vårdcentralen?

– Den här remissen skrevs för tre veckor sedan.

– Var det första eller andra gången jag var där?

– Så du var där två gånger alltså?

– När jag ringde 1177 sa de att det kunde vara skabb.

De knäcker aldrig koden, jag lovar. Om de inte är läkare själva, förstås.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler