Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Thinkstock

”Utmaningar som utrikes födda kvinnor möter är mångfaldiga”

Inför interkulturellt och interprofessionellt samarbete som ett obligatoriskt ämne på vårdutbildningarna, skriver två forskare på Internationella kvinnodagen.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Sara Causevic, doktorand i forskningsgruppen GLOSH, Global och sexuell hälsa, vid institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska institutet.

I samband med den Internationella kvinnodagen är det viktigare än någonsin  att prata om vad det kommer att kosta oss att inte ta itu med kvinnliga hälsofrågor i Sverige. Rätten till hälsa nämns i Världshälsoorganisationen WHO:s stadga från år 1946. Dessutom omfattar rätten till hälsa det normativa och politiska engagemanget för 2030-agendan och målet om hållbar utveckling 3, Mål 3.4: ”Före 2030, minska med en tredjedel av för tidig dödlighet från icke-överförbara sjukdomar genom förebyggande och behandling och främja mental hälsa och välbefinnande”.

Det är emellertid förvånande att regeringen, som visar ett starkt engagemang för att hjälpa andra länder att uppnå Agenda 2030 genom att visa bra exempel från Sverige, har ett bristande engagemang för att stödja samhällsinsatser genom global hälsa på hemmaplan som garanterar hälsa för utrikes födda kvinnor i Sverige. De vetenskapliga fynden avseende hälsan bland den utrikes födda befolkningen i Sverige har hittills varit begränsade på grund av otillräcklig finansiering för forskning kring befolkningens behov, vilket hittills begränsar utformningen och kvaliteten på hälsovårdssystemet.

En ytterligare begränsning är bristen på data om ett sektorsövergripande och integrerat tillvägagångssätt som skulle göra det möjligt att undersöka synergierna och förbättra samarbetet mellan aktörer i nyanländas etablering.

Solvig Ekblad, leg psykolog vid Akademiskt primärvårdscentrum, SLSO och adjungerad professor i mångkulturell hälso- och sjukvårdsforskning, Institutionen för lärande, informatik, management och etik, LIME, Karolinska Institutet.

Utmaningar som utrikes födda kvinnor möter är mångfaldiga. Vuxna asylsökande är ofta inte bekanta med och kan inte få tillgång till det svenska sjukvårdssystemet enligt nuvarande lag, utom vård som inte kan vänta. De psykologiska följderna av migration, exponering för stressorer efter ankomst som kan handla om de sociala och ekonomiska behoven (till exempel instabil bostad, arbetslöshet eller fattigdom) och diskriminering i samband med etnicitet, kön och/eller sexuell läggning kan orsaka allvarliga psykiska sjukdomar.

Försummelse av psykiska problem och brist på tidig behandling och vård samt hälsofrämjande insatser medför stora kostnader och börda för hälsovårdssystemet och samhället, något som framgår av bland andra Keygnaert med flera i Health Policy 2014 samt av Maier med flera i Swiss Medical Weekly 2010. Exponering av trauma är en av riskfaktorerna för försämrad psykisk hälsa under längre tid och det finns risk att trauma överförs till nästa generation.

Utrikes födda är inte en homogen grupp, och de behöver ett behovsstyrt bemötande från sjukvårdspersonal och aktörer i etableringen som ofta inte är utbildade för att tillhandahålla ett interprofessionellt och interkulturellt bemötande, inklusive genderfokus. Närvaro av en familjemedlem eller tolk, särskilt när en kvinna är patient och en stödjande medlem är en man, kan leda till att hon lämnar irrelevant information till följd av misstro till myndigheter och ytterligare känsla av skam och skuld. Dessutom bidrar språkbarriärerna till bristen på hantering av det odefinierbara i mötet mellan patient och till exempel läkare, vilket är en stor utmaning.

Mot bakgrund av att vårdens resurser inte är tillräckliga och för att motverka ojämställdhet inom vården behövs en vision att förutom kartläggningar över tid av psykiskt mående och andra hälsoproblem, ge förebyggande hälsokunskap till nyanlända, utbildning av vårdpersonal och kunskapsspridning. Dagens hälso- och sjukvårdssystem är föråldrat på både verksamhetsnivå och systemnivå. Det är inte patientcentrerad och inte anpassat för att bemöta den stora gruppen patienter med psykisk ohälsa, där den största gruppen är utrikes födda med flyktingbakgrund och där kvinnorna har den största psykiska ohälsan. Det finns inget ”quick fix” men det måste prioriteras, det kan inte vänta. Följande fyra råd ger vi till ansvariga politiker:

  • Inför interkulturellt och interprofessionellt samarbete som ett obligatoriskt ämne på vårdutbildningar på högskolor/universitet.
  • Inför behovsstyrd hälsokunskap i grupp för nyanlända (särskilt med låg utbildningsbakgrund) under etableringen, med samtalsledare från vården, socialtjänst och polis – som komplement till samhällsintroduktion enligt lag om 60 timmar och som kvalitetssäkras regelbundet.
  • Förbättra tolkarnas kunskaper, färdigheter och förhållningssätt.
  • Samarbeta i ett lösningsfokuserat nätverksarbete med etableringens mål att ”alla som kan ska i jobb och må bra”.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler