Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Maria Ekström, lärare i svenska, medicinsvenska och grundare av Swelearn.com.

Maria Ekström, lärare i svenska, medicinsvenska och grundare av Swelearn.com.

Vi behöver dem mer än de behöver oss

Rekryteringen av utländsk personal tar inte slut bara för att de är på plats i Sverige, skriver Maria Ekström, lärare i medicinsvenska.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Rekryteringsföretag i Europa jobbar för högtryck för att förse svensk sjukvård med utländsk personal. Utländska specialister genomgår intensiva språkbad för att ett halvår senare anses redo för Sverige med allt vad det innebär. Det är inte bara språket som är nytt. För många är Sverige en annan planet.

Som ny i ett land är du tvungen att lära om, anpassa dig, läsa av situationer och människor och agera så som du tror och hoppas är lämpligt. Du oroar dig för att göra fel och försöker smälta in så gott du kan.

Den första chocken är språket. Sex månaders studier har inte förberett dig på språknyanser, dialekter och konstiga uttryck. Hjärnan går på högvarv och på kvällen är du förbi av trötthet. Men i stället för att vila, går du på nästa arbetspass. Ni har fått brev från en myndighet, en faktura ska betalas men du har ännu inget fungerande bankkonto, en granne har lagt en lapp i brevlådan om att er hund ylat hela dagen, det går löss på dagis, din partner har tandvärk och kylskåpet har gått sönder. Du vill bara skrika, du vet inte hur du ska orka fixa allt. Som om jobbet inte vore nog. Du har inga vänner att vända dig till. Att ringa chefen, en kollega eller HR en fredagskväll är uteslutet. Det är nu du förbannar ditt beslut att flytta.

“Man säger att ingen är oersättlig, men i dagens Vårdsverige är det inte sant. Vi behöver utländsk sjukvårds­personal mer än de behöver oss.”

Det är jag, språkläraren, som blir länken mellan den utlands­rekryterade personalen och Sverige. Det är till mig de kommer för svar, stöd och tröst. Självklart hjälper jag, men det sker på bekostnad av språkundervisningen, som redan innan är knappt tilltagen. Jag har svar på det mesta, utom varför arbetsgivarens engagemang plötsligt upphört.

Rekryteringen av utländsk personal tar de facto inte slut bara för att de är på plats i Sverige. Dessa individer har frivilligt lämnat sitt hemland, intensivpluggat svenska, ryckt upp sina familjer och investerat tid och energi på att komma hit, bara för att upptäcka att de är utlämnade åt sig själva. Ingen har förberett dem på vad som väntar dem här i form av kulturella skillnader, praktisk vardagsproblematik och svårigheten att hitta nya vänner.

Jag skäms ofta å regionernas och Sveriges vägnar. Dessa människor är inte bara resurser att ta för givna. Vi behöver dem och de behöver:

  • Ha mesta möjliga information om det svenska samhället redan innan flyttlasset går.

  • Känna att de är välkomna.

  • Rak kommunikation.

  • Tid att acklimatisera sig, språkstöd (det behövs mycket från alla håll)

  • Uppmuntran och en handledare.

  • Känna att deras kompetens inte ifrågasätts (generellt eller på grund av språkliga brister).

  • Någon att ringa en fredagskväll då livet händer och tvivlet gnager.

det måste finnas en plan för de första sex månaderna i Sverige. Därtill måste chef och kollegor delvis också anpassa sig. Det handlar om att ge och ta, ha en dialog. Erfarenheten har lärt mig att ett dåligt första intryck av arbetsgivaren förblir dåligt och många säger upp sig. Man säger att ingen är oersättlig, men i dagens Vårdsverige är det inte sant. Vi behöver utländsk sjukvårds­personal mer än de behöver oss.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler