Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Annika Janson, barnläkare, Addis Abeba, Etiopien.

Annika Janson, barnläkare, Addis Abeba, Etiopien. Bild: Simon Hastegård

Att rädda mammor kräver en kedja av starka länkar

Att rädda mammor kräver en kedja av starka länkar, skriver barnläkaren och Dagens Medicins krönikör Annika Janson, från Addis Abeba.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Hon är 17 år och borde ha varit en skolflicka på väg ut i livet. I stället ligger hon nedsövd på det privata nordiska sjukhuset i Addis ­Abeba där jag ibland arbetar. Hennes anletsdrag är mjuka, munnen halvöppen. Hon har en slang från respiratorn rakt in i luftstrupen. Bröstkorgen häver sig med maskinens hjälp. Hon är moderlös, äldst av fem barn i en familj som aldrig kommer att kunna betala intensivvårdsräkningen. Hon får vara här gratis. Lakanen lyser vita mot hennes späda kropp.

Flickan som själv är ett barn väntade sitt första barn. Hon var aldrig hos mödravården. Efter fyra dygn i hemmet i förlossningsarbete kom hon till ett sjukhus i den landsända där hon bor. Hon opererades för att det redan döda barnet skulle kunna tas bort. Vävnaderna i underlivet var förstörda av att barnets huvud pressat så länge på dem. Så fick hon infektioner. Nu är hon hos oss.

“Ingen vet om hon kommer att klara sig. Och hur hennes liv då blir.”

Det här är nog inte ens det som brukar ­kallas gynekologisk fistel, det är ingenting. Hela den muskulatur som utgör bäckenets botten är borta, ändtarmen förstörd och urinblåsan svårt skadad, ­livmodern avlägsnad. Det går att göra mirakel i Etiopien också, och den skicklige kirurgen har lagt ut tarmen i en stomi på magen och kopplat urinledarna till resterna av urinblåsan. Ingen vet om hon kommer att klara sig. Och hur hennes liv då blir.

Det är så här den ser ut, mödradöden, ­eller nästan-döden, tänker jag när jag ­dröjer en stund vid hennes säng. Risken för ett barn att dö är 20 gånger större i Etiopien än i Sverige, men risken att dö i barnsäng är 400 gånger högre. Jag glömmer ­aldrig den föreläsning för över trettio år sedan där gynekologen Staffan Bergström beskrev de tiopotenser som skiljer riskerna åt. Att rädda mammor kräver en kedja av starka länkar, ett hälsosystem.

Så jag tröstar mig med siffror. Det finns starka data som talar för att allt fler kvinnor i Etiopien väljer att föda på klinik ­i stället för ­hemma, och ­förändringen går snabbt. Antalet ­graviditeter per kvinna sjunker och åldern för första graviditeten stiger. Men var fjärde av de fattigaste tonårsflickorna är redan mammor. Och så några som vår patient, som ju inte har något barn att vara mamma åt, och kanske inte ens räknas.

Att en kvinna dör, eller nästan dör, när hon ska ge liv är en realitet, varje dag, i många av jordens länder. Nyligen fyllde den legendariska förlossningsläkaren ­Catherine Hamlin 95 år. Tillsammans med sin man grundade hon för 60 år sedan ­Addis Ababa Fistula Hospital dit de kvinnor som överlever sina förlossningar med svåra skador kan komma och få sina underliv, och sina liv, reparerade. Hennes sjukhus är en sällsam plats. Här möts trasiga och illa­luktande kvinnor av kompetens, vänlighet och respekt.

Nu bryter fistulasjukhuset ny mark och har vid sidan om sin vanliga verksamhet börjat utbilda barnmorskor för att förebygga de katastrofer som de annars måste åtgärda.

För hela skillnaden kan vara en skicklig barnmorska, just en sådan som borde ha funnits där i byn.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler