Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Måns Rosén och Magnus Stenbeck, tidigare ansvariga för folkhälsorapporteringen.

Måns Rosén och Magnus Stenbeck, tidigare ansvariga för folkhälsorapporteringen. Bild: Anders Norderman

”Bristande analys i dagens folkhälsorapportering”

”Prioriteras de största folkhälsoproblemen?” Den frågan ställer sig tidigare ansvariga för folkhälsorapporteringen, Måns Rosén och Magnus Stenbeck. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Folkhälsomyndigheten prioriterar inte de största folkhälsoproblemen i Sverige. En stor del av myndighetens resurser läggs på smittsamma sjukdomar, trots att de stora folkhälsoproblemen rör hjärt-kärlsjukdomar, cancer, psykisk ohälsa och rörelseorganens sjukdomar. Rapportering och analys av folkhälsan har tyvärr också försämrats efter att Folkhälsomyndigheten tog över uppgiften från Socialstyrelsen.    

Folkhälsomyndigheten ska enligt regeringens instruktion ”verka för god folkhälsa, utvärdera effekterna av metoder och strategier på folkhälsoområdet, följa hälsoläget i befolkningen och faktorer som påverkar detta, genom kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning främja hälsa och förebygga sjukdomar och skador samt verka för ett effektivt smittskydd.” I den senaste omorganisationen år 2014 slog man ihop Statens folkhälsoinstitut och Smittskyddsinstitutet för att ta ett mer samlat grepp på alla folkhälsofrågor. Detta verkade vettigt, men vad har hänt?

Prioriteras de största folkhälsoproblemen i Folkhälsomyndighetens arbete? Vare sig man mäter för tidig död i form av förlorade levnadsår eller sjuklighet som sätter ner funktionsförmågan kommer kroniska sjukdomar som inte är smittsamma i topp. I studier där man vägt ihop förlorade levnadsår och funktionsförmåga i ett index (Disability adjusted life years saved, Dalys) så står de kroniska sjukdomarna för 86 procent av sjukdomsbördan och smittsamma sjukdomar för cirka 3 procent (1,2).

Det är kostrelaterade risker, tobak, fysisk inaktivitet, alkohol och narkotika som bedöms orsaka flest förlorade år och nedsatt funktionsförmåga. (3) Exponering för risker som bidrar till smittsamma sjukdomar finns inte med bland de tio största riskfaktorerna. Tobak, alkohol och narkotika står för 12,4 procent av sjukdomsbördan, således över 4 gånger mer än smittsamma sjukdomar. Detta borde något så när speglas i de resurser som myndigheten lägger ner eller i den rapportering som sker. Efter att ha studerat myndighetens organisation och resurser kan man utan närmare analys säga att det omvända förhållandet gäller. Resurserna går i stor utsträckning till arbete med smittsamma sjukdomar.

Tabellen här nedan visar att en mycket liten del av de stora folkhälsoproblemen, som hjärt-kärlsjukdomar, cancer och diabetes, rapporteras av Folkhälsomyndigheten. Inte heller om deras orsaker eller hur de kan förebyggas.

Tanken med den nya Folkhälsomyndigheten var att ta ett mer samlat grepp om folkhälsofrågorna. Ansvaret är dock fördelat på fler myndigheter. Hälso- och sjukvårdsfrågorna har Socialstyrelsen ansvar för och när det gäller mat och hälsa har Statens livsmedelsverk ett särskilt ansvar. Så att Folkhälsomyndigheten inte satsar mer på kostrelaterade problem kan vara förståeligt, men när det gäller psykisk ohälsa, fysisk inaktivitet, alkohol, narkotika och tobak är det ingen annan som kan ta över ansvaret. Mot den bakgrunden är det svårt att förstå att nästan hälften av rapporterna ägnas åt smittsamma sjukdomar som bara orsakar knappt 3 procent av sjukdomsbördan.

Fram till 2008 hade Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att vart tredje/fjärde år presentera en utförlig nationell Folkhälsorapport. Dessa analyserande folkhälsorapporter väckte alltid stort intresse hos regering, riksdag, landsting och kommuner.  Basen för Socialstyrelsens uppföljning var att löpande följa de stora folksjukdomarna och sammanställa kunskapen om deras orsaker och riskfaktorer.

Dåvarande Folkhälsoinstitutet ansvarade för en folkhälsopolitisk rapport som skulle ange och utvärdera strategier för att förebygga de hälsoproblem som identifierades i förutbestämda folkhälsopolitiska mål. Överföringen av Socialstyrelsens folkhälsorapportering till Folkhälsomyndigheten har inneburit att bevakningen av de stora folksjukdomarna har underordnats de folkhälsopolitiska mål som formulerades för tio år sedan. Uppföljningen av folksjukdomar och analyser av deras orsaker borde vara den överordnade utgångspunkten. Annars går det inte att identifiera nya växande folkhälsoproblem.

Tidigare fanns ett statistikprogram, ”Hur mår Sverige?”, på Socialstyrelsen som redovisade hälsa, sjuklighet, dödlighet, levnadsvanor och sociala förhållanden, över tid och för Sveriges samtliga landsting och kommuner. Databasen användes flitigt av landsting och kommuner för att göra egna lokala folkhälsorapporter. 

På Folkhälsomyndighetens hemsida finns en hel del statistik tillgänglig. Den är dock svårnavigerad och finns under flera olika rubriker. Om man exempelvis går in under rubriken Sjukdomsstatistik finns där enbart smittsamma sjukdomar. Uppenbarligen anses inte hjärt-kärlsjukdomar, cancer, eller rörelseorganens sjukdomar vara sjukdomar?

Många redovisade data bygger på folkhälso-enkäter med en svarsfrekvens på 42 procent (4) i stället för att utnyttja Sveriges unika registerdata som täcker hela befolkningen och inte har problem med stora bortfall.

Det är kanske dags för regeringen att utvärdera om sammanslagningen av Folkhälsoinstitut och Smittskyddsinstitut gav önskade effekter? Prioriteras de största folkhälsoproblemen? Borde inte regeringen ställa krav på en mer analyserande folkhälsorapportering? Får de lokala aktörerna det statistikunderlag de förtjänar för att arbeta förebyggande med de stora folksjukdomarna?

Författarna till denna artikel var ansvariga för folkhälsorapporteringen under perioden 1992 till 2006 vid Epidemiologiskt centrum på Socialstyrelsen. Numera har vi dock inga intressekonflikter, men ett stort intresse av att folkhälsorapporteringen sker på ett kvalificerat sätt.

Referenser

1. Allebeck P, Moradi T, Jacobsson A. Sjukdoms-bördan i Sverige och dess riskfaktorer. Svensk tillämpning av WHO:s Daly-metod för beräkning av sjukdoms-börda och riskfaktorer. Statens Folkhälso-institut, Rapport nr A 2006:4.

2. Moradi T, Allebeck P, Jacobsson A, Mathers C. Sjukdoms-bördan i Sverige mätt med DALY. Neuro-psykiatriska sjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar dominerar. Läkartidningen 2006.

3. Agardh E, Boman U, Allebeck P. Alkohol, narkotika och tobaksrökning ger stor del av sjukdomsbördan. Utvecklingen i Sverige 1990-2010 kartlagd utifrån Daly-metoden. Läkartidningen 2015.

4. Folkhälsomyndigheten 2018. Nationella folkhälso-enkäten – Hälsa på lika villkor?


Kommentarer