Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Personerna på bilden har inte med debattartikeln att göra. Se namn och titlar på artikelförfattare längst ner i texten.

Personerna på bilden har inte med debattartikeln att göra. Se namn och titlar på artikelförfattare längst ner i texten.

”Vi i vården måste själva ta ett större ansvar”

”Det behövs ett kulturskifte där alla som arbetar i hälso- och sjukvården på riktigt måste börja känna att de ingår i ett gemensamt akademiskt system med forskarna”. Det skriver Ingmar Petersson och fem andra författare. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

För att hälso- och sjukvården snabbare ska kunna ta till sig ny kunskap behövs förändringar i både kulturen och ledarskapet. Vi som arbetar i vården måste själva ta ett större ansvar för en kontinuerlig och konkret utveckling mot en kunskapsstyrd vård.

De medicinska resultaten i svensk vård är bland de bästa i världen. Svensk hälso- och sjukvård har också en mycket välutbildad och motiverad personal. Det ska vi vara stolta över. Trots stora utmaningar, i form av exempelvis brist på vårdplatser och köer, gör detta att vi kan se hoppfullt på framtiden.

I grunden är de allra flesta överens om att beslutsfattandet i hälso- och sjukvården ska baseras på den senaste och bästa medicinska kunskapen. För tio år sedan formerades den nationella samverkansgruppen för kunskapsstyrning. Deltar gör regioner och landsting, myndigheter och företrädare för professionerna. Samverkansgruppen verkar bland annat för att patienterna ska ha tillgång till bästa möjliga vård, oavsett var i landet man bor. Och för att den bästa kunskapen ska finnas tillgänglig vid varje patientmöte. Denna organisation skapar nu kunskapsunderlag i snabb takt via nationella program-områdes-grupper, NPO, samtidigt som Social-styrelsen tar fram nya, samt reviderar existerande, nationella riktlinjer. 

Vi som undertecknar den här artikeln ser positivt på NPO:ernas arbete, men vi som arbetar i vården kan själva ta ett större ansvar för att förändra kulturen och ledarskapet inom hälso- och sjukvården. Vi kan själva ta nästa steg mot en vård där kunskapen visar vägen.

I dag lever sjukvård och forskning i många avseenden åtskilda liv och det präglar kulturen inom organisationerna. En stor del av forskningen sker utanför den ordinarie sjukvårdsverksamheten och sjukvården fokuserar i sin tur främst på en effektiv leverans av vårdtillfällen.

Problemen med kulturen blir tydliga när myndigheter som Social-styrelsen och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, tar fram riktlinjer och kunskapsstöd som baseras på den senaste forskningen. När det arbetet är klart tar det ofta alldeles för lång tid för den nya kunskapen att nå ut och börja tillämpas.

Det handlar absolut inte om att personalen är ointresserad, utan om att vi behöver en kultur som fokuserar mer på kunskap och forskning i stället för enbart produktion. Det behövs ett kulturskifte där alla som arbetar i hälso- och sjukvården på riktigt måste börja känna att de ingår i ett gemensamt akademiskt system med forskarna.

Förutom ett kulturskifte behöver vi också ett ledarskap som är mer anpassat för moderna kunskapsorganisationer. Dagens slimmade organisation, ofta med betoning på ekonomiska mål och detaljerade uppföljningssystem försvårar för de anställda att ta till sig ny kunskap och själva utveckla nya arbetsmetoder.

Styrsystemen har utretts av tillitsdelegationen. Under det gångna året lämnade delegationen sina förslag till regeringen för en offentlig verksamhet som visar större förtroende för medarbetarna och fokuserar mindre på detaljstyrning. Det är i många avseenden bra förslag, som kommer att bidra till en bättre hälso- och sjukvård, men det behövs också andra åtgärder för att stärka ledarskapet.

Ett konkret förslag är att inrätta en ny funktion som biträdande verksamhetschef (eller motsvarande) med fokus på forskning och utbildning. Denna funktion får ett helhetsansvar för all forskning, utveckling, kunskapsstöd, grundutbildning, specialistutbildning och kompetensutveckling inom verksamheten i nära samverkan med ansvariga företrädare från akademin. På Oslo universitetssjukhus har man mycket goda erfarenheter av att ha kliniska ledare med den senare profilen.

Vi som arbetar i vården har nu stora möjligheter att påbörja en förändringsresa mot en kultur och ett ledarskap som i högre grad än i dag styrs av evidens. Då blir det naturligt att sammankoppla forskning, utveckling, verksamhet och kvalitetskontroll på ett sätt som gör att nya framsteg snabbare kommer patienterna till godo och där äldre, mindre effektiva, behandlingar kan avskaffas.

Det finns goda möjligheter till stöd för en sådan utveckling inom exempelvis den nationella kunskaps-styrningens program-områdesgrupper. Dessutom finns ett utbyggt nätverk i landet med välfungerande enheter för medicinsk utvärdering (Health technology assessment, HTA) i alla universitetssjukvårdslandsting. De ingår i det nationella HTA-nätverket tillsammans med Cochrane Sverige som hålls samman av SBU. 

Hälso- och sjukvården i Sverige har det tufft med personalbrist och långa köer. I slutändan drabbar det patienterna. I stället för att politikerna lappar och lagar där det för tillfället brister behöver vi en vård som klarar att lösa sina egna problem. Det kan vi bara uppnå genom att vi som arbetar i hälso- och sjukvården själva tar initiativet.

Vi som arbetar i vården måste själva börja förändra kulturen och ledarskapet. Det kommer också att bidra till en bättre arbetsmiljö och till att vi får roligare på jobbet.

Artikelförfattare: 
Ingemar Petersson, adjungerad professor i ortopedi vid Lunds universitet och forskningschef på Skånes universitetssjukhus. Hannie Lundgren, forskningschef Region Skåne. Jan Nilsson, professor i hjärt-kärlmedicin vid Lunds universitet och ledamot av Kungliga Vetenskaps-akademien, överläkare på Skånes universitetssjukhus. Ingalill Rahm Hallberg, professor emerita i vårdvetenskap vid Lunds universitet. Lars B. Dahlin, professor i handkirurgi vid Lunds universitet, överläkare på Skånes universitetssjukhus. Stefan Lindgren, professor i medicin vid Lunds universitet, överläkare på Skånes universitetssjukhus.

Kommentarer