Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Tobias Lauritsen, kiropraktor och verksamhets­chef, Sundby­bergs­kliniken, Praktikertjänst, Annika Kedvall, fysioterapeut och verksamhetschef, Väsby Rehab, Praktikertjänst, Sara Warnquist, fysioterapeut och verksamhetschef, Hälsan Östertälje, Praktikertjänst, Jay Lewis, fysioterapeut och verksamhets­chef, Danvik Rehab & Kiro­praktik, Praktiker­tjänst och PO Persson, affärsområdeschef, Aleris Rehab.

Tobias Lauritsen, kiropraktor och verksamhets­chef, Sundby­bergs­kliniken, Praktikertjänst, Annika Kedvall, fysioterapeut och verksamhetschef, Väsby Rehab, Praktikertjänst, Sara Warnquist, fysioterapeut och verksamhetschef, Hälsan Östertälje, Praktikertjänst, Jay Lewis, fysioterapeut och verksamhets­chef, Danvik Rehab & Kiro­praktik, Praktiker­tjänst och PO Persson, affärsområdeschef, Aleris Rehab. Bild: Samir Soudah, Helena Nilsson, David Bicho

”Vi orkar inte springa snabbare – till sist snubblar vi”

”Regionen måste bygga en långsiktig plan för primärvårdsrehabiliteringen”, det skriver debattörerna. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Hälso- och sjukvården är en central del av den svenska välfärden och sektorn är även ett av de största yrkesområdena med uppemot en halv miljon medarbetare.

En växande befolkning med en allt högre andel äldre innebär samtidigt att efterfrågan på hälso- och sjukvård ökar kommande år. Det innebär att det finns mycket goda jobbmöjligheter för personer som vill söka sig till ett vårdyrke.

Och enligt Arbetsförmedlingens rapport Var finns jobben? råder det liten eller mycket liten konkurrens inom nästan alla vårdyrken. Det ser ut som att framtiden finns i vården.

Men nu är det inte riktigt så enkelt. Siffrorna skvallrar också om att alldeles för få väljer att utbilda sig till ett vårdyrke. Den rimliga frågan är ju i så fall – varför då?

Det är en bred fråga som förmodligen rymmer lika många svar som det finns arbetssökande. Men några saker har de allra flesta sannolikt gemensamt. Och det handlar om låga ersättningar kombinerat med tuffa krav och ibland långa arbetsdagar. Och det gäller inte minst rehabverksamheter.

Anna Starbrink (L) – hälso- och sjukvårdsregionråd i Stockholm – sa i början av februari till tidningen Mitt i att det behöver utbildas fler fysioterapeuter eftersom behovet ökar i takt med en växande befolkning och fler äldre.

Det är rimligt, och bland annat därför har regionen skjutit till 35 miljoner kronor till den specialiserade fysioterapin. Samtidigt lämnar regionen vårdval primärvårdsrehabilitering utan åtgärd. Det är däremot orimligt.

Kraven på oss som arbetar inom vårdval primärvårdsrehabilitering – exempelvis fysioterapeuter, dietister, arbetsterapeuter och kiropraktorer – är tuffa och detaljerade samtidigt som vårdvalet är kraftigt underfinansierat. Det är tydligt när regionens egen primärvårdsrehabilitering, som drivs genom Stockholms läns sjukvårdsområde, gör förluster på 13 respektive knappt 15 miljoner kronor under 2017 och 2018.

Konkret innebär kraven exempelvis att minst 20 procent av omsättningen måste vara relaterad till arbetsterapeut eller dietist och maximalt 20 procent relaterad till kiropraktik eller naprapati. Om vi träffar våra patienter fler än sju gånger i snitt under ett år utgår återbetalningskrav, något som blir särskilt svårt att efterleva i hemrehabiliteringen där många äldre och multisjuka patienter är i behov av löpande vård för att kunna bo kvar hemma.

Kraven och underfinansieringen i vårdvalet har redan inneburit att flera verksamheter inom rehab avvecklats eller fusionerat. Många yrkeskategorier söker sig också i allt högre utsträckning till yrken utanför vården. De som blir kvar får en tilltagande arbetsbelastning samtidigt som patientsäkerheten äventyras och stressrelaterade besvär hos utövarna ökar.

Vårdval primärvårdsrehabilitering har behandlats styvmoderligt i snart sju år med uteblivna uppräkningar och sänkta ersättningar vid ett flertal tillfällen. Men det räcker nu. Vi orkar inte springa snabbare i takt med att ersättningarna i praktiken sänks varje år. Till sist snubblar vi.

Regionen måste skrida till verket och bygga en långsiktig plan för primärvårdsrehabiliteringen. Och genom den förändrade vårdgarantin i primärvården samt förslagen i utredningen God och nära vård så har rehabverksamheter tydligare och bättre möjligheter att avlasta exempelvis läkare. Men då måste vi också få rätt förutsättningar att hjälpa patienterna.

Kommentarer