Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Sven Bremberg, docent i social­medicin, Karo­linska institutet.

Sven Bremberg, docent i social­medicin, Karo­linska institutet. Bild: Fribild

”Nytt program med olika perspektiv på suicid behövs”

Jag var en av författarna och uppskattar förslaget på att skriva om det nationella programmet för suicidprevention, skriver Sven Bremberg.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

I en debattartikel i Dagens Medicin föreslår Lars Jacobsson och Ellinor Salander Renberg att det nationella programmet för suicidprevention från 2006 skrivs om. De får stöd av Dagens Medicins vetenskapsredaktör, Carl-Magnus Hake, i en krönika.

Jag var en av författarna 2006 och uppskattar detta förslag. Jacobsson och Salander utvecklar synen på suicid som en lösning på ett omöjligt livsproblem, det vill säga suicid sett från ett existentiellt perspektiv. Detta perspektiv saknades 2006. Ett perspektiv som inte heller behandlades 2006 är system­perspektivet. Det är en väsentlig brist eftersom en förskjutning från ett individ- till ett systemperspektiv är en av förklaringarna till de betydande framsteg som gjorts inom ett angränsande område: prevention av olycksfallsskador och särskilt av olycksfallsskador i trafiken.

Från ett systemperspektiv är det meningsfullt att jämföra utvecklingen av suicid i olika länder. En studie av 21 europeiska OECD-länder under perioden 1990 till 2010 visar att förekomsten av suicid har minskat i samtliga av dessa länder [1]. Takten för minskningen bestäms nästan helt (till 83 procent) av nivån vid starten av perioden, 1990. Det innebär att förekomsten av suicid i olika länder har blivit alltmer lik.

I Sverige har förekomsten av suicid sedan 1997 minskat med omkring 1 procent per år, utan tecken på avplaning [2]. Takten är helt otillräcklig. Från ett systemperspektiv kan självmord betraktas som tecken på brister i samhället som helhet, vilket Durkheim påpekade redan 1897. Den sjunkande förekomsten av suicid skulle därför kunna ses som en indikator på att samhällena blivit bättre organiserade med ökat välstånd som följd. Sett från detta perspektiv går det inte enkelt att isolera prevention av suicid från förbättringar av samhället som helhet.

Det finns ett antal iakttagelser som stöder uppfattningen om samband mellan ett samhälles funktion och förekomsten av suicid. Ett av de länder i världen där livsvillkoren under senare år har förbättrats snabbast är Kina.

“I programmet saknades helt en diskussion om olika perspektiv på suicid”

- Sven Bremberg

År 1990 var dödlighet i suicid bland unga vuxna i ålder 20–24 år 30 procent högre i Kina än i Sverige [3].

År 2017 var situationen den omvända. Då hade dödligheten i suicid i Kina sjunkit så snabbt att den i Kina endast utgjorde 30 procent av den nivå som var aktuell i Sverige. En trolig förklaring är att den snabba ekonomiska utvecklingen i Kina dramatiskt förbättrat människors livschanser, särskilt bland de unga.

Jämförbara samband mellan livschanser och risk för suicid finns också i Sverige. Betyg i årskurs 9 är avgörande för individens framtidsmöjligheter. En svensk registerstudie visar att män i åldern 25–34 år som haft ofullständiga betyg i åk 9 löper 6 gånger högre risk för att begå suicid, jämfört med män som haft de högsta betygen [4].

Könsperspektivet saknades i programmet från 2006 trots att risken för suicid 1997 var 2,5 gånger högre för män än för kvinnor. Också denna överrisk förefaller hänga samman med situationen män och kvinnor i samhället som helhet.

Reeves och Stuckler har visat att i länder som är mer jämställda är överrisken för suicid bland män betydligt mindre [5].

Självfallet behöver ett psykiatriskt perspektiv på suicid behandlas i ett nytt program för suicidprevention. De flesta personer som begår suicid är deprimerade. De främsta insatserna vid depression är psykoterapi och antidepressiv medicinering.

Problemet med psykoterapi är ett avsevärt gap mellan behov och tillgång till behandling. Behandling med antidepressiva läkemedel medför också svårigheter eftersom aktuella studier tyder på att behandlingen medför ökad risk för självskadebeteende i alla åldrar, inte enbart bland de yngsta [6].

Ett nytt nationellt program för suicidprevention kan adressera de problem som har rests sedan 2006.

Referenser

  1. Bremberg S. Suicide rates in European OECD nations converged during the period 1990–2010. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 2017;52:559–62.
  2. Socialstyrelsen. Statistikdatabas för dödsorsaker 2019.
  3. Institute for Health Metrics and Evaluation. Global Burden of Disease – compare 2019.
  4. Björkenstam C, Weitoft GR, Hjern A, Nordström P, Hallqvist J, Ljung R. School grades, parental education and suicide – a national register-based cohort study. J Epidemiol Community Health. 2011;65(11):993-8.
  5. Reeves A, Stuckler D. Suicidality, Economic Shocks, and Egalitarian Gender Norms. European Sociological Review. 2015;32(1):39-53.
  6. Högberg G, Bremberg S. Anti­depressant medication increase the rate of self-harm injuries. An ecological study of 18 OECD countries. European Journal of Public Health. 2018; Published 2018-12-24.

Relaterat material
”Dags att revidera det nationella suicidpreventiva programmet”
Ja, hög tid att skriva om den statliga strategin

Kommentarer