Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Ida Kåhlin, förbundsordförande för Sveriges Arbetsterapeuter.

Ida Kåhlin, förbundsordförande för Sveriges Arbetsterapeuter. Bild: Jonas Malmström

”Satsa på ett yrkeslivslångt lärande”

Det yrkeslivslånga lärandet får direkta konsekvenser för hälso- och sjukvårdens kvalitet och påverkar möjligheten att ge en god och jämlik vård, skriver Ida Kåhlin, förbundsordförande för Sveriges Arbetsterapeuter.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Kompetensförsörjning inom välfärden är en av Sveriges största politiska utmaningar. Inom tio år behöver en halv miljon medarbetare rekryteras. Kompetensförsörjning är ett tydligt inslag i Januariavtalet, men utan satsningar på ett yrkeslivslångt lärande kommer vi aldrig att klara utmaningarna.

Digitalisering och kunskapstillväxt kan skapa förutsättningar för nya sätt att organisera både service och tjänster inom välfärden. Men vid sidan av detta behöver välfärdssektorn bli en attraktiv arbetsgivare som lockar till sig nya medarbetare och behåller den kompetens som redan finns. Sverige behöver på allvar satsa på ett yrkeslivslångt lärande med forskning och grundutbildning av hög kvalitet och ett arbetsliv med tillgänglig fortbildning och lärande i vardagen. Det är ett gemensamt ansvar för stat, arbetsgivare, fack- och professionsorganisationer.

Som företrädare för ett av välfärdssektorns fack- och professionsförbund får jag ofta signaler från medlemmarna om arbetsgivare som inte skapar tillräckliga förutsättningar för ett yrkeslivslångt lärande. Störst är missnöjet i den kommunala sektorn. Det är hög tid att arbetsgivarna börjar se det yrkeslivslånga lärandet som en lönsam investering i det kontinuerliga förbättringsarbetet och en god arbetsmiljö. Samtidigt behövs statliga satsningar på kursutbud och möjligheter till specialisering.

Tillgängligheten behöver öka för alla typer av kurser, både inom och utanför akademin. Bristen på enstaka kurser gör att den som vill studera på fritiden och planera för sin karriär begränsas. Digitaliseringens möjligheter behöver användas mer för att skapa flexibla studieformer och göra det möjligt för fler att fortbilda sig. Studietakten ska kunna anpassas så att fler kan kombinera arbete, familjeliv och fortbildning.

Hälso- och sjukvården ställer allt högre krav på specialisering inom alla professioner. Möjligheten till specialisering är en nationell angelägenhet och basen för en jämlik hälso- och sjukvård. Staten behöver ta ett samlat ansvar för fler legitimerade professioners specialisering, på samma sätt som man gör för sjuksköterskor och läkare.

Lärandet i det vardagliga arbetet är basen i det yrkeslivslånga lärandet. Det ska finnas tid att söka, värdera och tillägna sig nya kunskaper. Arbetsgivaren ska tillhandahålla rätt verktyg och förutsättningar, så att ingen tvingas använda privat utrustning.

Det behövs tydliga verksamhetsmål kring fortbildning i kombination med kompetensstegar för personalen. Fortbildning och lärande i det vardagliga arbetet ska ingå i uppdragsbeskrivning och budget och tas upp i verksamhets- och kvalitetsplaner med tillhörande årsredovisningar. Chefens och arbetstagarens ansvar för det yrkeslivslånga lärandet ska vara tydligt och ett självklart inslag i medarbetarsamtalen. Det ska inte spela någon roll om verksamheten bedrivs i privat eller offentlig regi eller var den finns.

Det yrkeslivslånga lärandet får direkta konsekvenser för hälso- och sjukvårdens kvalitet och påverkar möjligheten att ge en god och jämlik vård. Som facklig organisation kommer vi ta vårt ansvar och arbeta för att fortbildning och lärande i vardagen regleras i kollektivavtal på central eller lokal nivå. Om vi ska kunna möta kompetensförsörjningens utmaningar är det hög tid att fokusera på det yrkeslivslånga lärandet.

Kommentarer