Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bernt Åslund, läkemedelsansvarig i Prostatacancerförbundet, expert i Heinsoos utredning. Thony Björk, sakkunnig läkemedelsfrågor, SPF Seniorerna.

Bernt Åslund, läkemedelsansvarig i Prostatacancerförbundet, expert i Heinsoos utredning. Thony Björk, sakkunnig läkemedelsfrågor, SPF Seniorerna.

”Förslag i Läkemedelsutredningen skapar än mer ojämlik vård”

Om socialminister Lena Hallengren (S) menar allvar med att klyftorna i vården skall minska måste Läkemedelsutredningens förslag stoppas, skriver Bernt Åslund och Thony Björk.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

I slutbetänkandet från Läkemedelsutredningen ”Tydligare ansvar och regler för läkemedel” (SOU 2018:89) föreslår utredaren Toivo Heinsoo en modell som riskerar att skapa ännu mer ojämlik vård än den vi ser redan i dag. Staten kommer inte längre att hålla i prioriteringarna. Det blir en regionfråga. Om socialminister Lena Hallengren menar allvar med att klyftorna i vården skall minska måste förslaget stoppas!

I direktiven angav regeringen att ”I arbetet är det viktigt med tydligt patientfokus samt att de förslag som lämnas stödjer regeringens arbete med jämlik vård”. Som övergripande mål anges bland andra att vården skall vara ”jämlik och patientcentrerad”. Detta har utredningen helt tappat bort. Det finns inga förslag som förbättrar för patienterna, tvärtom.

Vad är det då utredningen föreslår? Det genomgripande förslaget är att det särskilda statsbidraget för förmånsberättigade läkemedel som regionerna får i dag och som grundar sig på en årlig förhandling mellan staten och regionerna ska slås samman med det generella statsbidraget.  Någon årlig uppräkning med anledning av kostnadsutvecklingen för läkemedel föreslås inte – staten beslutar ensidigt om bidragets storlek. Dock föreslås ett särskilt statligt bidrag till regionerna för användning av nya effektiva läkemedel. Även detta bidrags storlek är beslut som staten själv fattar.

Utredningen menar, tvärtemot vår åsikt, att generaliseringen av bidraget underlättar för regionerna att skapa en jämlik tillgång till läkemedel. Skillnaden i läkemedelsanvändningen mellan regionerna i dag är sällan motiverade av skillnader i medicinska behov utan styrs av andra prioriteringar, till exempel ekonomiska, regionalpolitiska, institutionella, delegationsordningar och professionens intressen. De flesta regioner har också en budget i obalans – ett faktum som stärker oss i uppfattningen att en övergång till grundbidrag inte underlättar en ökad jämlik tillgång till läkemedel.

Det nuvarande statsbidraget för läkemedel ger staten inflytande på läkemedelsanvändningen. Om utredningens förslag genomförs mister staten denna möjlighet. Vår uppfattning är att den nationella styrningen i stället behöver stramas upp för att bland annat motverka de stora variationerna i läkemedelsanvändningen.

Det är svårt att förstå utredningens resonemang om hur förslaget skall kunna bidra till att nya, effektiva, innovativa läkemedel snabbare introduceras i vårt land. Speciellt om andra förslag i utredningen beaktas som kommer att medföra att det tar ännu längre tid att introducera nya läkemedel. När läkemedlet äntligen kommer ut på marknaden, finns risken att regionerna konstaterar att det av regeringen beslutade särskilda bidraget för nya läkemedel inte räcker för att täcka kostnaden för just detta läkemedel.

Utredningen föreslår inrättandet av en central myndighet, Läkemedelsrådet. Det nya läkemedelsrådet skall inrättas av regionerna gemensamt och inte av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Inom varje region skall det också finnas en eller flera läkemedelskommittéer.

Resonemanget i utredningen om inrättandet av ett Läkemedelsråd är komplext och rörigt! Läkemedelsrådets huvuduppgift är att utfärda rekommendationer när det gäller användning av nya läkemedel. Rekommendationerna kommer därefter att överprövas hos de lokala läkemedelskommittéerna som beslutar om läkemedlet skall användas inom regionen eller inte. Detta förfaringssätt är tvärtemot vår önskan – en jämlik läkemedelsanvändning kräver bindande nationella rekommendationer.

I SOU 2017:48 (”Kunskapsbaserad och jämlik vård”) föreslås att läkemedelskommittéerna skall ersättas med vårdkommittéer för att, som utredningen anger, särbehandlingen av läkemedelsområdet skall upphöra. Ett av argumenten i Heinsoos utredning för att överföra läkemedelsbidraget till grundbidraget är just detta – läkemedel skall ej särbehandlas. Trots detta föreslås i Läkemedelsutredningen att läkemedelskommittéerna skall bestå!

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler