Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: THINKSTOCK

”Utan företag växer inte svensk life science”

”Regeringen måste driva på och investera rejäla resurser om Sverige inte ska tappa ännu mer mark”, det skriver Anders Blanck.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Anders Blanck, vd för Lif, de forskande läkemedelsföretagens branschorganisation.
Bild: Gunilla Lundström

Om regeringen menar allvar med sina vackra ord om life science kan man inte samtidigt ha statliga myndigheter som aktivt motarbetar läkemedelsföretag, som Socialstyrelsen och E-hälsomyndigheten gör i frågan om läkemedelsstatistik.

”Sverige ska vara en ledande life science-nation. För att möta framtidens samhällsutmaningar och behålla en konkurrenskraftig life science-sektor behövs en gemensam målbild – en strategi – och en enighet kring vilka insatser som behövs för att nå framåt.” De orden inleder regeringens Färdplan life science – vägen till en nationell strategi. Att bättre ta tillvara hälsodata är ett av tre prio-riterade områden som pekas ut.

Det är en politisk ambition som vi väntat på eftersom tillgång till hälsodata ses som lösningen på de flesta utmaningar som den globala forskande läkemedelsbranschen står inför. Särskilt viktigt är det att underlätta patienters tidiga tillgång till nya läkemedel genom uppföljning av att läkemedel ger det värde för patienterna som tidiga studier visat på.

När färdplanen presenterades i juni 2018 läste vi den som en bekräftelse på att regeringen på allvar tänkte, som man skrev: ”ta tillvara den stora potential internationellt som tillgång till data ger”. Vi såg det som självklart att det skulle ske i samverkan med och till gagn för läkemedelsföretagen. Nu tvingas vi konstatera att de vackra orden inte omfattar läkemedelsföretagen.

I januari 2019 meddelade E-hälsomyndigheten och Socialstyrelsen att den läkemedelsstatistik som i över 40 år varit tillgänglig för alla aktörer inte längre ska lämnas ut på samma detaljerade nivå. I april kom E-hälsomyndighetens konsekvensanalys som i detalj beskriver de långtgående negativa konsekvenserna av den förändrade hanteringen. Trots den betydande skada som beskrivs kvarstår ställningstagandet när det kommer till läkemedelsföretagen som hänvisas till ”troliga” framtida privata lösningar ”på sikt”. Samtidigt har lagstiftningen tolkats mycket frikostigt för att undvika negativa konsekvenser för myndigheter och regioner.

Den orimliga effekten blir att de läkemedelsföretag som myndigheterna säger sig vilja skydda med sina beslut, inte får tillgång till den statistik som E-hälsomyndigheten konstaterat är viktig för ”en optimerad läkemedelsmarknad, god tillgång till nya såväl som äldre läkemedel, bättre prissättning, kostnadseffektivitet samt en god och jämlik vård och hälsa”.

Vore konsekvenserna inte så allvarliga kunde det ses som komiskt att skydda företag mot sig själva. Jag anser att det juridiska läget är så oklart i dag att myndigheterna måste återkalla sina beslut och börja om från början. Under tiden måste statistiken vara fortsatt tillgänglig.

Vad har då detta med regeringens life science-arbete att göra? Det mest oroande är den tydliga viljan att utnyttja alla möjligheter för att skydda offentliga men inte privata aktörer. Det går stick i stäv med vad vi lägger in i ordet life science – ett ekosystem för nära och förtroendefull samverkan mellan akademi, företag och hälso- och sjukvård. Grunden för denna samverkan är nu skadad eftersom ställningstagandet på ett så tydligt sätt ifrågasätter läkemedelsföretagens berättigade behov av hälsodata.

Det är också oroande att det är samma regering och myndigheter som ska göra jobbet för att de vackra orden i Färdplan life science ska materialiseras i faktisk infrastruktur som även gynnar företagen. Den utveckling vi nu ser gör att vi ifrågasätter det offentligas förmåga att genomföra de förändringar som krävs.

Tyvärr är detta inte en isolerad händelse. Läkemedelsverket och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, publicerade tidigare i år rapporter som beskriver bristerna i tillgången till hälsodata och att väldigt lite av faktiska förändringar skett de senaste tio åren. Fortfarande saknas tillgång till ordinationsorsak, individdata för läkemedel som används i slutenvården, nationella data från primärvården och ett nationellt biobanksregister. Dessutom är väntetiderna för beställningar av data från Socialstyrelsens hälsodataregister pinsamt långa.

Vackra ord räcker inte för att attrahera investeringar och skapa arbetstillfällen inom life science. Regeringen måste på allvar ta initiativet, driva på och investera rejäla resurser om Sverige inte ska tappa ännu mer mark. Risken är överhängande att oförmågan att fatta beslut gör att vi inte kan matcha våra grannländer som springer om oss genom att stifta moderna lagar (Finland), investera rejält i modern infrastruktur (Norge) och skapa riktig samverkan med läkemedelsföretagen (Danmark). Att vi var pionjärer inom statistik och registerforskning på 1970- och 1980-talen blir ointressant när vi gång på gång hamnar på efterkälken.

Att regeringen och de statliga myndigheterna nu direkt motarbetar branschen och läkemedelsföretagen gör att vi måste överväga om det är värt att fortsätta kämpa för bättre tillgång till hälsodata. Myndigheternas beslut har redan skadat läkemedelsföretagens syn på Sverige på ett sätt som blir svårt att reparera om regeringen inte snabbt visar att Sverige kan få moderna lösningar på plats. Regeringen måste genom konkreta åtgärder – som ökar företagens tillgång till hälsodata – visa att det finns något bakom de vackra orden om life science.

Kommentarer