Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

”Det är dags för en nationell plan för hjärtsvikt”

Det är dags att införa ett nationellt strukturerat omhändertagande vid hjärtsvikt på vårdcentraler och sjukhus i Sverige. Det skriver Inger Ros från Hjärt Lung och Peter Vasko, registerhållare på Rikssvikt.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Inger Ros, ordförande Riksförbundet Hjärt Lung.
Bild: Anders Norderman/FRIBILD

Riksförbundet Hjärt Lung har genomfört en enkätundersökning bland sina medlemmar med hjärtsvikt för att kartlägga hur det är att leva med sjukdomen och hur man upplever den vård man får. Resultatet av undersökningen visar att vården tyvärr inte når alla som har hjärtsvikt och att de som får hjälp inte får det i tillräckligt stor utsträckning. Samtidigt vet vi att det finns stora möjligheter att må bättre med rätt behandling. Det är dags att införa ett nationellt strukturerat omhändertagande vid hjärtsvikt på vårdcentraler och sjukhus i Sverige.

Hjärtsvikt är i dag den vanligaste diagnosen vid Sveriges medicinkliniker och den vanligaste orsaken till vård på sjukhus – uppemot var femte svensk över 75 år drabbas. I dagsläget bedöms cirka 300 000 svenskar lida av hjärtsvikt, varav bara ungefär två tredjedelar har fått rätt diagnos och därmed möjligheten att få adekvat behandling. Eftersom vi blir allt äldre är det en siffra som väntas öka kraftigt de närmaste femton åren. Omkring 50 procent av hjärtsviktspatienterna dör inom fem år och prognosen är ofta sämre än för många av de vanligaste cancersjukdomarna. Var femte patient som vårdas på sjukhus för hjärtsvikt läggs in på nytt. Det stora antalet kostsamma sjukhustillfällen är ett tecken på att vården av olika skäl missar behandlingen för många av patienterna. Människor med hjärtsvikt är till stor del svårt sjuka, med sänkt livskvalitet, med flera andra sjukdomar och funktionshinder och med ett stort behov av fast vårdkontakt.

I en enkätundersökningen Att leva med hjärtsvikt, genomförd bland Riksförbundet Hjärt Lungs medlemmar med hjärtsvikt uppger 41 procent att de känner sig förtvivlade över att de inte kan leva ett normalt liv med sin sjukdom. Vidare visar undersökningen att:

Peter Vasko, kardiolog och registerhållare Rikssvikt.
Bild: Joel Carlsson
  • Hälften är oroliga över hur sjukdomen kommer att utvecklas och upplever att deras vardag och sociala liv begränsas.
  • Tre av tio anger att de gått med symtom under mer än tre år innan de fick diagnos.
  • Hälften uppger att det känns jobbigt att inte träffa samma läkare varje gång.

Det skulle inte behöva vara så här. Med ett strukturerat, standardiserat omhändertagande skulle fler hjärtsviktspatienter leva längre och få bättre livskvalitet.

1. Vården måste bli bättre på att hitta människor med hjärtsvikt. Ett mer aktivt sökande bland riskpatienter med blodprovet NT-proBNP skulle kunna minska mörkertalet och hitta människor med hjärtsvikt som kunde få lämplig behandling.

2. Knyt ihop vården kring patienten. Patienter med hjärtsvikt bör följas på hjärtsviktsmottagning för att få optimal behandling vad gäller fysisk träning, kunskap om sin sjukdom, stöd till aktiv egenvård, läkemedel och eventuell hjärtsviktspacemaker. De svårast sjuka behöver få tillgång till mer avancerade behandlingar som mekanisk hjärtpump eller hjärttransplantation. Och det krävs ett närmare samarbete mellan hemsjukvård, primärvård och sjukhus.

3. Kunskap. Patienter med symtom på hjärtsvikt behöver få patientutbildning och en behandlingsplan för att veta vad man ska göra vid en försämring av sjukdomen.

4. Implementering. För kronisk hjärtsvikt av den systoliska typen (HF-REF) finns det omfattande vetenskap men det saknas implementering av riktlinjerna.

5. Forskning. Hjärtsvikt är en komplicerad diagnos. Det saknas studier på vissa områden. Dels det akuta omhändertagandet vid akut hjärtsvikt, när patienterna söker sjukhusvård för akut försämring, dels den så kallade diastoliska hjärtsvikten (HF-PEF) som oftare drabbar kvinnor och äldre.

Om ett strukturerat, standardiserat omhändertagande infördes i samtliga regioner, från misstanke om hjärtsvikt till tidig diagnos och korrekt behandling – via hjärtsviktsmottagningar och registrering i kvalitetsregister – skulle vi även minska behovet av inneliggande sjukhusvård. För samhället skulle det innebära stora kostnadsbesparingar. Det är dags för en nationell plan.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler