Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: photos.com

”Ta kritiken på allvar!”

Det skriver Måns Rosén och Magnus Stenbeck som svar på replik av Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Den här texten är replik på:

”Tidigare rapportering mötte utmaningarna endast i begränsad utsträckning” av Johan Carlson i nr 15–16/19 som i sin tur var en replik på ”Fel fokus och bristande analys i dagens folkhälsorapportering” av Måns Rosén och Magnus Stenbeck i nr 12/19.

I stället för att bemöta den kritik vi formulerade i Dagens Medicin nr 12/19 vill Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten, påstå att tidigare rapporteringssystem endast i begränsad omfattning mötte utmaningarna om ojämlikheter i hälsa. Sanningen är att alla tidigare folkhälsorapporter har haft ett tydligt fokus på såväl sociala som geografiska skillnader i hälsa. Läs tidigare Folkhälsorapporter (1).

I Folkhälsorapport 2005 (1) redovisas och analyseras de sociala skillnaderna för samtliga sjukdomsgrupper med undantag för kapitlet om infektionssjukdomar. Vem var författare till det kapitlet? Jo, Johan Carlson. I den tidigare eran av folkhälsorapporteringen publicerades dessutom flera separata sociala rapporter (2). Att utjämna sociala skillnader i hälsa är definitivt en stor utmaning som kräver mångas insatser. Rapporteringen om dessa förhållanden har hela tiden varit i fokus. Samhället har dock misslyckats med att åtgärda ojämlikheterna.

Måns Rosén, tidigare ansvarig för folkhälsorapporteringen.
Bild: FRIBILD

Våra bedömningar att minst 50 procent av resurserna på Folkhälsomyndigheten går till smittsamma sjukdomar ifrågasattes inte. Som ett exempel på att myndigheten även satsar på kroniska sjukdomar nämns rökning som påverkar såväl cancer som hjärt-kärlsjukdomar. Det är riktigt, men varför rapporteras smittsamma sjukdomar drygt tre gånger så ofta som problemen med tobak, alkohol och narkotika trots att de senare problemen orsakar fyra gånger så stor sjukdomsbörda?

Det vi saknade i repliken är någon enda kommentar eller självkritiskt förhållningssätt till den kritik vi framförde, till exempel:

  • Att det saknas en analyserande folkhälsorapportering.
  • Att statistiken är svårtillgänglig och att myndigheten inte anser att kroniska sjukdomar ska räknas som sjukdomar.
  • Att landsting och kommuner inte längre får en samlad bild av folkhälsans utveckling i ett enkelt statistikprogram, typ ”Hur mår Sverige?”.
  • Att myndigheten inte utnyttjar registerdata i tillräcklig omfattning utan baserar mycket av statistiken på enkäter med en svarsfrekvens på 42 procent. Hur tillförlitligt blir det?
  • Att det finns anledning att ifrågasätta prioriteringarna om minst hälften av resurserna på Folkhälsomyndigheten ska satsas på sjukdomar som orsakar cirka 3 procent av sjukdomsbördan. Denna sista fråga bör också diskuteras av uppdragsgivaren, det vill säga regeringen.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler