Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: GettyImages

”Debatten om det digitala vårdbesöket behöver fler röster”

Ett steg till att utvecklingen av den digitala vården kan ske i mer rättvisa former är att låta fler röster göras hörda i debatten, skriver Kristofer Hansson och Hanna Rosengren.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Trots att införandet av digitala vårdbesök har påverkat en mängd aktörer är det främst entreprenörer och läkare som har gjort sina röster hörda i debatten. Att det främst är entreprenörer och läkare har medfört att de har intagit ett tolkningsföreträde där de kommit att tala för alla berörda, patienter likväl som övrig vårdpersonal. Tolkningsföreträdet har medfört en begränsning i hur debatten har kommit att utvecklas.

När vi gått igenom tidigare debattinlägg i Dagens Medicin och i svenska morgontidningar så framträder främst två olika typer av intresseformuleringar. Läkare problematiserar företrädesvis det digitala vårdbesöket i förhållande till ett etiskt yrkesutövande, medan entreprenörernas inlägg vanligtvis karakteriseras av en teknikoptimism där de digitala vårdbesöken beskrivs i fördelaktiga ordalag. Denna begränsning av fler och mer varierande röster inom debatten medför att vissa intressen i dag förstärks, medan andra förminskas eller är helt frånvarande. Detta är oroväckande med tanke på den stora förvandling svensk sjukvård är inne i.

Detta blir inte minst tydligt när det återkommande begreppet tillgänglighet debatteras. Tillgänglighet blir lätt en term som kan fyllas med olika innebörd beroende på vem som använder ordet. I debatten om digitala vårdbesök används tillgänglighet främst för att skildra en effektivisering med minskade väntetider och bättre kommunikation mellan läkare och patient oberoende av fysisk plats.

Kristofer Hansson, docent i etnologi och verksam som forskare vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet samt ansvarig för universitetskursen Hälsa, makt och kultur.
Bild: Fribild

Men anlägger vi i debatten i stället ett patientperspektiv är det andra perspektiv vi måste diskutera. När tidigare debattörer har pratat om tillgänglighet så har de generellt bortsett från ekonomiska, sociala och även digitala ojämlikheter som påverkar om en patient upplever det digitala vårdbesöket som tillgängligt eller inte. Perspektiv som i dag är osynliga i debatten. Vi vill mena att det är hög tid att lyfta fram dessa perspektiv.

Utifrån den allmänna diskussion om delaktighet som i dag pågår inom hälso- och sjukvården, är det centralt att poängtera att samma perspektiv också bör gälla digitaliseringen. Tyvärr återfinns inte röster från patienter i särskilt stor utsträckning, varken i debatten om digitaliseringen eller i digitaliseringen i sig själv. Detta behöver lyftas fram och på sikt ändras. Vi riskerar annars att få en digitalisering som sker på sjukvården och företagens villkor, snarare än patientens.

Förutom att fler aktörer måste bjudas in i debatten menar vi att följande tre punkter måste beaktas i högre utsträckning än vad det görs i dag:

1. Debatten utgår från att alla har tillgång till mobiltelefon eller dator med internetanslutning, som krävs för ett digitalt vårdbesök. I samverkan med redan existerande ojämlikheter skapar kravet att införskaffa och använda dyr teknologi även en digital ojämlikhet. När det gäller tillgänglighet kan denna snedfördelning resultera i att grupper i samhället hamnar utanför och inte får samma tillgång till sjukvård som övriga befolkningen.

Hanna Rosengren, genusvetare och studerande på universitetskursen Hälsa, makt och kultur.
Bild: Fribild

2. Ett perspektiv som glöms bort är att det krävs specifika sociala och kulturella färdigheter – så kallat digital literacy – för att kunna göra sig förstådd inom det digitala sammanhanget. Ett exempel är att kommunikationen i ett digitalt vårdbesök till stor del består av frågeformulär och förmedling via skrift, vilket innebär svårigheter att förmedla sig för den som har problem med att tolka och uttrycka sig i text.

En annan sak som skapar ojämlikhet är att det digitala vårdbesöket begränsar en kommunikation kompletterad av kroppsspråk och gester, som kan vara avgörande för om en person som har svårigheter att förmedla sig på det språk som används inom sammanhanget ska kunna göra sig förstådd. 

3. Vad som upplevs som tillgängligt för en person kan innebära otillgänglighet för en annan. I stället för att enbart argumentera för att de digitala vårdbesöken skulle medföra en lättare åtkomst av vårdtjänster, kan man även argumentera för att teknologin också kan användas som en grindvaktsfunktion för att utestänga patienter.

Utifrån dessa förhållningsätt kan utformningen av de digitala vårdbesöken användas för att kontrollera rörelsen av patienter antingen genom att öka eller minska åtkomsten till olika delar inom vården. För en del patienter skulle denna bedömning – i form av en algoritm – medföra ett nekat inträde till vården. Det nekade inträdet blir i förlängningen även ett sätt att avgöra i vilken grad en person ska anses vara frisk eller sjuk och därmed om den har rätt till särskild sjukvård.

För att en patient ska kunna få tillgång till viss information eller vård kan den i ett sådant läge känna sig manad att tillmötesgå den vårdkontext som den ställs inför. På liknande sätt som det finns sociala koder eller förväntningar på hur patienter och personal inom vården ska agera och förhålla sig till varandra vid ett fysiskt möte kan patienten känna sig uppmanad eller tvingad att matcha hur den upplever sin sjukdom i relation till det digitala vårdbesöket.

Exempelvis kan det handla om att lära sig beskriva sina symtom på ett sätt som utifrån programvaran ses som förståeligt och riktigt för att klassificeras som en sjukdom, eller att patienten tvingas besvara ett visst antal frågor i en specifik ordning för att kunna komma vidare i en process.

En del handlingar och förhållningssätt blir inom de digitala ramarna lättare att förmedla samtidigt som andra bli svårare eller till och med omöjliga. Oundvikligen påverkar det digitala vårdbesöket förutsättningarna för att uttrycka ett patientskap. Nya maktordningar och etiska dilemman uppkommer.

Debatten om de digitala vårdbesöken medför en förskjutning i hur vi definierar vårdmötet och hur vi ser på vårdyrket, samt en artikulation av vilka intressen och etiska ställningstaganden som anses acceptabla för grunden till dess praktiska utformning. Ett steg till att utvecklingen av den digitala vården kan ske i mer rättvisa former är att låta fler röster göras hörda i debatten. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler