Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Riksdagsledamot Dag Larsson (S), Martin Henriksson, hälsoekonom, Jonas Lindberg (V), Region Stockholm, Niclas Sandström (M), oppositionsråd Västerbotten, Karin Båtelson, vice ordförande Läkarförbundet.

Riksdagsledamot Dag Larsson (S), Martin Henriksson, hälsoekonom, Jonas Lindberg (V), Region Stockholm, Niclas Sandström (M), oppositionsråd Västerbotten, Karin Båtelson, vice ordförande Läkarförbundet. Bild: Katarina Ekspong

Vem bör bli utan vård när resurserna inte räcker?

Om du har en miljon – vad väljer du att lägga pengarna på? Tio behandlingar av hjärtinfarkter, 2 000 mammografier eller ett halvt års behandling med ett nytt läkemedel för en person med en sällsynt diagnos.

Annons:

Frågan ställdes av Martin Henriksson, docent i hälsoekonomi vid Linköpings universitet, under ett seminarium i Almedalen som arrangerades av Prioriteringscentrum.

Hälsoekonomi och svåra etiska prioriteringar i vården stod på agendan och Martin Henriksson menade att alla som gör prioriteringar i vården bör veta att hälsa ställs mot hälsa. Används resurser till en ny kostsam behandling betyder det att resurser sparas på någon annans hälsa, menade han.

–Det är svåra beslut men de bör göras explicita, sa han.

Att avvägningarna riskerar bli än tuffare framöver framgick under dragningen av Lena Granqvist, samhällspolitisk chef på Saco. Gapet mellan skatteintäkterna och vårdbehovet år 2036 är 200 miljarder kronor, enligt en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting 2010, vilket motsvarar en skattehöjning på 13 kronor. Enligt årets uppgifter från finansdepartementet saknas 90 miljarder redan år 2026.

–Klyftan mellan behov och resurser ökar hela tiden, sa Lena Granqvist.

För att lösa problemet kan olika åtgärder sättas in: höjda skatter, ökad sysselsättning, förebygga ohälsa, ökad effektivitet, omprioriteringar eller alternativa finansieringslösningar där välfärden inte längre bekostas av det allmänna.

–Om vi ska ta det via skatten, vilket de flesta vill, så måste vi förr eller senare prioritera hårdare. Och det innebär en motsättning för när välståndet ökar vill vi ha mer, sa hon.

I paneldebatten som följde förordade riksdagsledamot Lina Nordquist (L) en ny prioriteringsutredning och fick senare stöd från oppositionsråd Nicklas Sandström (M), Region Västerbotten. Lina Nordquist ansåg att vården i slutändan behöver se över om man kan kräva både rökstopp och träning av patienter för att de överhuvudtaget ska få en operation.

Det förslaget uppskattades inte av Jonas Lindberg (V), sjukvårdspolitiker i Region Stockholm:

–Ojämlikheter i rikedom främjar ohälsa. I hälso- och sjukvårdslagen står att den som har störst behov ska ha prio ett. Man kan inte bryta mot det utan att det får konsekvenser.

Han tyckte svaret på frågan om vad som ska prioriteras bort är de som behöver minst vård, och såg då framför allt att nätläkarbolag inte skulle skattefinansieras.

–Vi har vänt hela perspektivet bort från den prioritering vi borde ha. När vi kommer till en trafikolycka, då går vi inte till den som skriker högst, för då tänker vi att den personen har luftvägarna fria. Utan vi går först till den som ligger där borta alldeles tyst, sa Jonas Lindberg.

Nicklas Sandström öppnade för att se över var i livscykeln patienter prioriteras.

–Befolkningen har en annan syn på det här om att satsa på en tioåring eller 85-plussare, sa han.

Vice ordförande i Läkarförbundet, Karin Båtelson, såg en lösning i att minska resursslöseriet med läkare som hoppar av utbildningar och 85-åringar som åker jojo mellan öppen och slutenvård. Mer kontinuitet, återbesök och fortbildning var lösningar.

Men hennes främsta recept – som också fick stöd av podiet löd:

– Behovsstyrd vård i stället för efterfrågestyrd och mycket mer prevention.

– Och jag tycker att vi har en märklig fokusering på tillgänglighet. Tillgängligheten ökar kraftigt för dem som redan är friska, sa Dag Larsson (S), riksdagsledamot.

Kommentarer