Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Staffan Bergström, professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet, ordförande i föreningen Rätten till en värdig död.

Staffan Bergström, professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet, ordförande i föreningen Rätten till en värdig död.

”Palliativ vård klarar inte allt”

Slutsatsen att patienter känt sig tvingade att begära dödshjälp är helt gripen ur luften, skriver professor Staffan Bergström i en replik. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Läkaren Juha Hänninen är en högt respekterad nestor i finsk palliativvård med 25 års erfarenhet av arbete på hospice i Finland. Han skriver i Dagens Medicin om sin uppfattning att vi måste respektera självbestämmandet och integriteten hos den lilla minoritet av obotligt sjuka patienter som inte får tillräcklig hjälp av den palliativa vården i artikeln Frivillig dödshjälp bör vara en integrerad del av palliativ vård. Han kritiserar där den inställning som finns hos vissa läkare om patienters ”plikt att leva”.

Juha Hänninen är påläst om det svenska palliativregistret (där döende patienters lidande under den sista levnadsveckan dokumenteras), där senast tillgängliga data visar att symtomgenombrott för smärta, ångest och andnöd lindrats bara ”delvis” eller ”inte alls” i 10 till 15 procent, vilket är en alarmerande hög nivå. Hänninen anser att den palliativa vårdens tillkortakommanden måste kunna diskuteras.

När ska vi få höra från en svensk palliativläkare de ord som Juha Hänninen i sin artikel formulerar så här: ”Ur medicinsk-etisk synvinkel måste självbestämmande och integritet hos obotligt sjuka patienter vara avgörande för vårt ställningstagande. Vi måste kunna acceptera att det rör sig om en medborgarfråga (och inte en läkarfråga) på samma sätt som vi inte har rätt att påtvinga en patient en livsuppehållande behandling mot patientens vilja.”

Nu har civilingenjören Fabian Ståhle, knuten till den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet, med medförfattaren barn- och ungdomspsykiatern Sven Román kommit med en replik. Samme Fabian Ståhle har i tidigare inlägg om dödshjälp i den kristna tidningen Dagen den 1 februari 2018 skrivit bland annat detta: ”Det är en ohälsosam atmosfär i debatten angående dödshjälp. Det pyr en giftig rök från förespråkarnas argument, en omtöcknande förorening som bedövar samvetet och fördunklar förståndet”.

Ståhle och Román hävdar med hänvisning till den belgiske palliativläkaren Paul Vanden Berghe att ”Den integrering av dödshjälp med palliativ vård som Hänninen efterfrågar har alltså – enligt Berghe med flera – i Belgien skadat den palliativa vården och sannolikt har en del belgiska patienter på grund av detta känt sig tvingade att begära dödshjälp.” Detta är Ståhles egen slutsats och helt gripen ur luften. Vad som inte verkar känt av Ståhle och Román är att samme Paul Vanden Berghe i ett stort antal vetenskapliga artiklar är en uttalad försvarare av den palliativa vård som Hänninen förespråkar, nämligen att frivillig dödshjälp bör vara en integrerad del av palliativ vård.

I den mycket citerade översiktsartikeln ”Läkarassisterad dödshjälp – den aktuella situationen i Flandern: dödshjälp integrerad i palliativ vård” skriver Vanden Berghe om den belgiska lagstiftningen om dödshjälp att ”Palliativ vård inte är försvagad men förstärkt” och vidare: ”Palliativ vård varken hindrade eller fördröjde införandet av dödshjälp. Omvänt kan det också med säkerhet sägas att den palliativa vården inte skadades av införandet av dödshjälp men snarare tvingades vidareutvecklas.” (Artikelförfattarens översättning.)

Läkaren Gunnar Eckerdal, flitig debattör i dödshjälpsfrågan, har medgivit att den palliativa vården inte klarar allt när han i en replik på DN Debatt 4 augusti 2015 skrev ”Under mina 30 år som läkare i palliativ vård har jag vid enstaka tillfällen i enighet med patienten beklagat att eutanasi inte varit möjlig”.

Innebörden av ”vid enstaka tillfällen” stämmer med den verklighet som dokumenterats från den amerikanska delstaten Oregon, där analyser visat att under en 20-årsperiod blott 0,2 procent (2 av 1000!) döende behövt använda den frivilliga och självvalda dödshjälp som legaliserats i denna delstat – det vill säga 998 av 1000 behövde inte dödshjälp. Denna siffra har långsamt ökat till 0,4 procent. Med 20-årsperpektivet från Oregon skulle detta i Sverige motsvara 0,2 procent av cirka 90 000 döda i Sverige per år, det vill säga endast cirka 180 fall.

Kanske är det precis dessa ”enstaka” av 90 000 dödsfall Eckerdal avsåg som inte den palliativa vården klarar.

Relaterat material

Kommentarer