Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

”Det finns i dag god evidens för att hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser kan bidra till bättre hälsa hos den enskilde samtidigt som samhällets kostnader kan minskas”, skriver debattörerna.

”Det finns i dag god evidens för att hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser kan bidra till bättre hälsa hos den enskilde samtidigt som samhällets kostnader kan minskas”, skriver debattörerna. Bild: Börje Svensson/Mostphotos

”Vi måste satsa på hållbara lösningar”

I Danmark och Norge har lagstiftningen anpassats för att säkerställa äldres rätt till rehabilitering. Kanske är det dags för detta även i Sverige, skriver tre debattörer.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Äldreomsorgens nuvarande resurser kommer inte att kunna täcka framtidens behov av insatser. Vi måste satsa på hållbara lösningar som bidrar till äldres hälsa och som samtidigt är samhällsekonomiskt lönsamma. Forskning visar att hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser är en betydande del av lösningen. Nu gäller det att agera utifrån den kunskapen.

Andelen äldre som får äldreomsorg har varit tämligen konstant de senaste 20 åren, men kostnaden per år har ökat stadigt och ligger i dag på 120 miljarder kronor. Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, kommer antalet personer över 80 år att vara 50 procent fler år 2028. Det kommer att innebära en ökad kostnad för kommunerna på 64 miljarder kronor, en ökning som överstiger hela försvarsbudgeten. Det är inte svårt att inse att med nuvarande arbetssätt och prioriteringar kommer inte ekvationen att gå ihop.

Digitalisering och välfärdsteknik kommer sannolikt att bli betydande, men implementeringen tar tid och det behövs mer kunskap om vilka tekniker som kan ge positiva effekter. Vi måste också se till andra lösningar. Det finns i dag god evidens för att hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser kan bidra till bättre hälsa hos den enskilde samtidigt som samhällets kostnader kan minskas. Det är kunskap som måste implementeras i mycket högre utsträckning i alla landets kommuner, om vi ska kunna erbjuda insatser som bidrar till äldres hälsa och som samtidigt ger en samhällsekonomisk vinst.

Nyligen kunde vi läsa i Dagens Medicin om Eslövs kommun där en arbetsterapeut involveras direkt när en äldre person ansöker om bistånd. Att tidigt erbjuda personcentrerad rehabilitering i hemmet har resulterat i att äldre personer behållit sin självständighet längre och att behovet av hemtjänst kunnat skjutas på framtiden. Utöver de individuella vinsterna har det också visat sig vara en betydande ekonomisk vinst för kommunen. Bara under det första halvåret i år har 700 000 kronor sparats.

Detta är inget slumpmässigt lyckokast. Flera studier genomförda i Sverige och Norge visar att upp emot 70 procent av alla som söker hemtjänst kan klara sig helt på egen hand eller med mindre insatser efter att de fått personcentrerad rehabilitering. För den enskilde innebär detta att hen, genom coachning av arbetsterapeuter och fysioterapeuter, stöttas i att stegvis bli trygg i den egna förmågan, genom träning och eventuella anpassningar i miljön. Att fokusera på frågan ”Vad är viktigt för dig?”, liksom att stödja äldre personer till aktivitet och delaktighet, främjar hälsa och välmående och minskar därmed behovet av långvariga stödinsatser.

Resultat av liknande arbetssätt kan även ses över en längre tidshorisont. I Östersunds kommun har äldreomsorgens kostnader minskat med cirka 170 miljoner kronor per år mellan 2011 och 2018 jämfört med om utvecklingen i Östersund hade följt rikets trend.

Eslöv och Östersund är goda exempel på kommuner som tagit fasta på det kunskapsläge vi har. Det är hög tid att detta blir en självklar modell i alla svenska kommuner. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är en rimlig slutsats att en åtgärd som leder till bättre hälsoeffekter och lägre kostnader bör prioriteras i varje svensk kommun. I Danmark och Norge har lagstiftningen anpassats för att säkerställa äldres rätt till rehabilitering. Kanske är det dags för detta även i Sverige. Välfärdens utmaningar kräver klokskap att använda den kunskap som redan finns tillsammans med ett modigt politiskt ledarskap som vågar svänga bort från de invanda hjulspåren och satsa på hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser.

Lars Liljedahl, förvaltningschef för vård och omsorg i Östersunds kommun samt ordförande i föreningen Sveriges socialchefer.
Magnus Zingmark, legitimerad arbetsterapeut, med dr, forskningsansvarig för Aktivt hälsosamt åldrande i Östersunds kommun samt gästforskare vid institutionen för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet.
Ida Kåhlin, legitimerad arbetsterapeut, fil dr, förbundsordförande för Sveriges arbetsterapeuter. 

Fotografer: Mark Harris/Frozentime (Lars Liljedahl), Umeå universitet (Magnus Zingmark), Jonas Malmström (Ida Kåhlin).

Relaterat material
Arbetsterapeut spar pengar i vårdplanering

Kommentarer