Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Lars Jacobsson, professor emeritus och tidigare överläkare på psykiatriska kliniken, Norrlands universitetssjukhus.

Lars Jacobsson, professor emeritus och tidigare överläkare på psykiatriska kliniken, Norrlands universitetssjukhus.

”Försäkringskassan underminerar läkarnas auktoritet”

Att sjukskriva en patient måste rimligtvis ses som en behandlingsåtgärd som är nödvändig för att underlätta återhämtning och läkning, skriver Lars Jacobsson, professor emeritus, tidigare överläkare på psykiatriska kliniken, Norrlands universitetssjukhus.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
“Det finns något paradoxalt i att de försäkringsmedicinska råd­givarna anser sig kunna bedöma en persons arbetsförmåga utifrån ett läkarintyg som man samtidigt underkänner kvaliteten på”

- Lars Jacobsson

Försäkringskassans och läkarens roll i sjukskrivningsärenden har diskuterats under ett antal år utan att situationen väsentligen förändrats. Försäkringskassan fortsätter att underkänna läkares sjukskrivningar och därmed försätta patienterna i en besvärlig ekonomisk situation, samtidigt som den underminerar läkarnas auktoritet.

Nyligen tillsatte regeringen en utredning om hur Försäkringskassan agerar i sjukpenningärenden. I en ny doktorsavhandling, A Swedish Dilemma: Culture and Rule of Law in Swedish Sickness Insurance av Matthias Abelin kritiseras såväl Försäkringskassan för sin hantering, som läkarna för hur de skriver intygen och beskriver arbetsförmågan. Ett ofta återkommande förslag även från läkarhåll är att överlåta sjukskrivningar till ”speciellt utbildad försäkringsmedicinsk personal – läkare, arbetsterapeuter, psykologer och sjukgymnaster”. Detta är ett förslag av kirurgen Tomas Gillström i en debattartikel på Läkartidningens sajt den 6 augusti.

Matthias Abelin kritiserar även förvaltningsdomstolarna, som han menar inte utreder sjukpenningmål om man uppfattar att underlaget i ett sjukpenningmål är bristfälligt. Han menar också att domstolarna är alltför följsamma mot myndigheter.

Jag har tidigare argumenterat för att sjukskrivning är en vård­åtgärd och därmed också en läkaruppgift. Att sjukskriva en patient på grund av ångest, sömn­störningar, depressivitet eller smärta under en period måste rimligtvis ses som en behandlingsåtgärd som är nödvändig för att underlätta återhämtning och läkning. Detta förutsätter självklart att adekvat behandling har satts in och att sjukskrivningen inte innebär risker för patientens rehabilitering. Därför är det viktigt att läkarna inte lämnar över ansvaret för sjukskrivningen till andra yrkeskategorier som sjukgymnaster, arbetsterapeuter eller psykologer. Därför skulle också förslaget att lämna sjukskrivningen till ännu en instans ytterligare komplicera behandlingen och rehabiliteringen.

När det gäller de långa sjukskrivningarna kunde det vara motiverat, men då också ur behandlingssynpunkt så att ett rehabiliteringsteam tog över såväl behandling/rehabilitering som sjukskrivning.

Det är intressant och litet egendomligt att inte någon försäkringsmedicinsk expertis har deltagit i den här debatten. Försäkringskassan och deras försäkringsmedicinska rådgivare hänvisar ofta till en speciell försäkringsmedicinsk kunskap som skulle vara så speciell att inte den vanliga behandlande läkaren skulle förstå sig på frågorna. Det finns något paradoxalt i att de försäkringsmedicinska råd­givarna anser sig kunna bedöma en persons arbetsförmåga utifrån ett läkarintyg som man samtidigt underkänner kvaliteten på. Försäkringskassan och dess rådgivare gör ju aldrig några egna undersökningar utan bedömer hela tiden ärendet utifrån intyg och yttranden.

Eftersom jag medverkat i ett antal överklagningsärenden när det gäller sjukpenning och sjukersättning har jag ofta undrat hur det kan komma sig att kassans tjänstemän och de medicinska rådgivarna inte argumenterar mera ingående, när patienten och hens ombud har inkommit med kompletterande yttranden, från specialister som många gånger är betydligt mera erfarna än kassans medicinska rådgivare. Man nöjer sig med att konstatera att de nya yttrandena och intygen inte tillför något nytt.

Jag har också i sådana samman­hang ofta undrat över hur det kommer sig att förvaltnings­domstolar många gånger också gör det lätt för sig, genom att i första hand referera till Försäkringskassans yttranden och inte närmare diskutera de yttranden som patienten och hens ombud har inkommit med, utan accepterar kassans argumentation.

Däremot har jag litet svårare att förstå Matthias Abelins argumentation att domstolarna skulle vara politiskt styrda. Likaså är det väl inte rimligt att domstolarna ska begära in egna yttranden. Däremot kunde man väl tänka sig att ha fler muntliga förhandlingar där de båda parterna kan utveckla sina ståndpunkter. Muntliga förhandlingar skulle naturligtvis ytterligare öka belastningen på domstolarna, som vi vet redan är mycket belastade.

Försäkringskassans hänvisning till försäkringsmedicinsk kunskap borde också diskuteras. Försäkrings­kassans uppgift är ju att vara ett stöd för människor i stället för en motpart. Försäkringskassan är ju inte ett vinst­drivande företag som andra försäkringsbolag. Det finns alltså många anledningar att utreda Försäkringskassans roll i sjukpenning- och arbetsskadeärenden. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler