Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Annika Janson, barnläkare, Addis Abeba, Etiopien.

Annika Janson, barnläkare, Addis Abeba, Etiopien. Bild: Simon Hastegård/Bildbyrån

”Liggande tonåringar är min nya folkhälsospaning”

När telefonerna och läsplattorna ersatte datorer och tv gick det att ta med dem till sängen eller soffan, skriver Annika Janson.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Som ung läkare på allergimottagningen brukade jag träffa nariga patienter med eksem. Tvagande och tvålande gjorde allt värre. Så för nästan tre decennier sedan brukade jag fråga:

– Hur många gånger duschar du på en vecka?

Tiden gick och jag har reviderat min intervju. Nu frågar jag tonåriga patienter hur många gånger de duschar på en dag.

–Tre, kan de svara. – På morgonen, efter jumpan och efter träningen.

Inte så konstigt om det kliar. Ibland förändras vanor sakteliga, och ibland går det snabbare. Jag kan räkna på ena handens fingrar de gånger jag fick skjuts till skolan. I dag är det kaos utanför skolorna när föräldrar lämnar och hämtar sina barn i bil. I minnet, det som av forskare föraktfullt kallas de ”anekdotiska bevisen”, hoppade vi som nu är vuxna ständigt rep och spelade fotboll när vi var barn.

Men hur är det egentligen? Rör sig barn mer eller mindre än förr? Det är svårt att i forskningen säkra tydliga trender, trots aktivitetsarmband och andra fiffigheter. Men vi tror att vi vet att somliga barn är lika aktiva som förr, medan en stor grupp blivit betydligt mer stillsam och det verkar gå utför snabbt just nu.

Länge gick det att fråga folk vilka tv-program de hade sett och med hjälp av programtablåerna få en hyfsad uppskattning av tiden i soffan. Nu finns det ingen som ser tv på det viset. Jag brukade fråga mina unga patienter hur många timmar varje dag de satt framför datorn. Men den frågan funkar inte heller längre.

Min nya folkhälsospaning är liggandet. Barn och unga ligger. Jag tror det är nytt i evolutionen. Många djur, som hästar, lägger sig bara om de är helt trygga. När våra mänskliga förfäder levde på savannen tror jag att de strövade och kanske satt tillsammans i små sällskap, men det skulle förvåna mig om de lade sig ner på dagtid. Dekadenta romare låg till bords, och vi har alla lagt det på minnet just för att det är konstigt. Och för hundra år sedan kanske en slåtterkarl sträckte ut sig på marken en stund efter maten, men inte låg han där länge?

Förändringen har kommit det senaste decenniet. När telefonerna och läsplattorna ersatte datorer och tv gick det att ta med dem till sängen eller soffan. När jag är barnläkare i Sverige träffar jag tonåringar som tillbringar nästan hela dygnet liggande.

För tjugo år sedan ryckte åtminstone de unga männen så småningom in i lumpen. Som forskare kan vi sörja över att hundraåriga serier av mönstringsdata bröts när den allmänna värnplikten avskaffades, men jag tror att vi också förlorade militärtjänstens betydelse för folkhälsan.

Vad händer om barn och unga ligger mer och står mindre? Kommer deras skelett att utvecklas sämre av bristen på belastning så att vi att får en benskör generation? Kommer vi att få ännu fler unga med sömnproblem för att kroppen och huvudet inte förstår skillnaden mellan att ligga på dagen och sova på natten?

Forskaren och psykiatern Anders Hansen berörde många i sitt sommarprat om betydelsen av fysisk aktivitet för vår hälsa och vårt välbefinnande. Och vad händer om vi inte ens längre bär vår egen kroppsvikt? Gravitationens betydelse för folkhälsan är kanske större än någon begripit.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler