Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Henrik Widegren är foniater vid Skånes universitetssjukhus.

Henrik Widegren är foniater vid Skånes universitetssjukhus. Bild: Petter Arvidson/Bildbyrån

Doktor Google finns även på andra sidan jordklotet

Före sommaren släppte jag ett album med sjukhuslåtar på engelska. Intresset var minst sagt svalt. Men för en månad sedan började jag plötsligt få mail av okända människor, som hälsade och tackade.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Och jag upptäckte att videon till låten Never Google Your Symptoms hade blivit viral. I Indien! Jag blev intervjuad av indiska journalister och videon har visats på Al Jazeera. (För er som inte har sett den, så kan ni söka på Never Google Your Symptoms på Youtube.)

När den svenska versionen av videon släpptes för några år sedan blev det debatt. Många såg det roliga i den, medan andra uppfattade ”budskapet” som dåligt och farligt. I kommentarsfältet kunde man läsa bland annat: ”Det här var bland det dummaste o mest ovetenskapliga jag hört på länge!” och ”Folk dör med det budskap ni sprider i videon.” Jag måste åter understryka att låten inte har ett budskap. Men jag minns att jag då tänkte att symptomgoogling nog bara är ett västerländskt lyxproblem. Men efter att tre miljoner människor på olika plattformar har lyssnat på låten (och tycks fatta ironin), så inser jag att fenomenet är globalt.

“Jag tycker att det är bra när mina patienter har googlat innan de träffar mig. ”

Som alla förstår är doktor Google här för att stanna. Det intressanta med symptomgoogling är att det ändrar informationsbalansen mellan patient och läkare. Tidigare har jag varit van att veta mycket mer och att patienten gör som jag säger. Nu måste jag förklara och argumentera för min behandling. Patienten har blivit en partner. Men bara för att vi båda har tillgång till samma information, gör det oss inte jämbördiga. Jag kan utvärdera patientens symptom bättre. Jag kan undersöka och utreda. Jag har sett 50 patienter med sjukdomen tidigare och vet ungefär hur den brukar te sig. Dessutom vet alla (även läkare!) som försökt diagnosticera sig själva hur hemmablind man kan bli.

Men hur bra hjälp kan man få på nätet? Om vi släpper Google, och ser på professionella sajter, så undersökte forskare på Harvard 23 webbplatser från hela världen som påstår sig erbjuda hjälp för diagnos och triage (Semigran med flera, BMJ, 2015). De använde 45 olika patientfall för att bedöma webbplatsens kvalitet. De fann att den korrekta diagnosen dök upp först i 34 procent av fallen. Hälften av webbplatserna hade rätt svar i sina tre bästa resultat, och 60 procent hade det i topp 20. Men detta är professionella webbplatser och inte fritt googlande (där man kanske hamnar på familjeliv.se)!

Personligen tycker jag att det är bra när mina patienter har googlat innan de träffar mig. Och de får gärna berätta att de har googlat och vad de är rädda för. Då möts vi lättare och jag kan bekräfta/avfärda deras farhågor. Jag har inte hängt upp tavlan, som jag såg på en tysk läkarmottagning: ”Patienter som har varit hos Dr Google och önskar en second opinion, hänvisas till Dr Yahoo”.

Och för dig som är masochist är mitt tips (baserat på egen erfarenhet): Googla dina symptom efter klockan ett på natten, efter tre glas vin, gärna när du är lite deppig. Du kan inte misslyckas!

Och det tycks som att det är likadant i Indien. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler