Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Susanna Sandberg jobbar som läkare på hudmottagningen på centralsjukhuset i Karlstad.

Susanna Sandberg jobbar som läkare på hudmottagningen på centralsjukhuset i Karlstad. Bild: Fredrik Karlsson/Bildbyrån

”Apoteken blir allt fler men läkemedelsbristen består”

Tyvärr har inte apoteken i Sverige kommit på att de kan distrahera patienterna med vodka och vänskap. Numera kollar jag reflexmässigt ”Lagerstatus” på krämer innan jag skriver ut. Det skriver Dagens Medicins krönikör Susanna Sandberg.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Fass har blivit som en sovjetisk matsedel förr i tiden: många fina rätter på menyn men nästan ingen går att beställa. För allt är slut. När kyparen i gamla Sovjet hade skakat på huvudet några gånger frågade man diskret vad som fanns hemma. Då fick man ett par flaskor vodka på bordet som sköljdes ner med rysk champagne, allt serverat i enhetliga sovjetiska dricksglas. Sedan var man beredd att äta vad som helst, och stämde gärna upp i en vemodig sång om gamla vänner.

Tyvärr har inte apoteken i Sverige kommit på att de kan distrahera patienterna med vodka och vänskap utan tipsar i stället om att ringa till Hudmottagningen och be om ett recept på likvärdigt preparat, till det ”tillfälligt restnoterade”. Ordet ”tillfälligt” klingar för övrigt falskt då vissa preparat saknats på marknaden i över ett år.

Sedan kan de gå till apoteket igen och testa igen om den nya salvan råkar finnas hemma, vilket inte alltid är fallet. Numera kollar jag reflexmässigt ”Lagerstatus” på krämer innan jag skriver ut. Ibland stämmer det, och ibland inte. Ibland säkrar jag upp med att redan från början skriva ut flera olika krämer, och då med en förklarande lapp: Be att få kräm nummer ett på apoteket, har de inte den hemma så kan du fråga om de har nummer två. Den är inte lika bra men bättre än inget.

Lustigt nog sammanfaller sammanbrottet av läkemedelsförsörjningen med en explosion av antalet apotek. På vårt centralsjukhus finns två apotek. Och på närmaste köpcentret finns minst fyra, eller fem. Jag är ju inte någon nationalekonom, men vore det inte så besvärligt skulle jag bli full i skratt av att avregleringen av apoteksmarknaden bidragit till att skapa en bristsituation av sovjetiska mått. Utan att använda planekonomi.

I år beräknas antalet restnoterade läkemedel öka från förra årets 600. Hur kunde det bli så här?

Jag har lärt mig i skolan att marknadsekonomi är den mest effektiva metoden att möta tillgång och efterfrågan. När det gäller läkemedel verkar det vara tvärtom: Prispress från uppköparna och vinstmaximering från företagen pekas ut som några av orsakerna till det växande problemet. Det finns inte någon myndighet i vårt land som ansvarar för läkemedelsförsörjningen. Den rollen hade Apoteket AB fram tills apoteksmarknaden avreglerades för tio år sedan. Då avvecklades även beredskapslagren. I stället förlitade man sig på just-in-time-leveranser.

Nu har regeringen gett Läkemedelsverket i uppdrag att förbättra informationen kring restnoteringar, genom att samla en lista på sin hemsida med aktuella preparat och tips om alternativ.

Jag önskar att läkemedelsförsörjningen också hade ingått i uppdraget. Och ett beredskapslager.

I väntan på det tackar jag regeringen för detta initiativ. Listan ramar jag in och placerar i receptionen på Hudmottagningen. Bredvid ställer jag en flaska och två glas.

Det kommer inte att sluta klia, kamrat, men drick, så glömmer du alltihop.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler